med anledning av prop. 1990/91:59 Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

Motion 1990/91:Sf12 av Mona Saint Cyr (m)

I betänkande 1990/91:AU8 konstaterar
arbetsmarknadsutskottet värdet av ''en fast grund
att stå på i den kommande reformeringen av
arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena''.
Utskottet anammar också det faktum att det
föreligger en enig uppfattning i det starka
betonandet av arbetsgivarens ansvar för
arbetsmiljön i vid mening.

En helhetssyn måste således eftersträvas vid
hantering av arbetsskador, arbetsgivarperiod
(sjuklön) och försäkringskassornas engagemang i
rehabiliteringsarbetet.

Mot denna bakgrund och åberopade stora
enighet är det förvånande, att regeringen retirerat i
frågan om införandet av en arbetsgivarperiod och i
stället valt ett förändrat system för sjukpenningen.
Även RFV tycks ha tagits med överraskning av
denna helomvändning. Av sjuklönen blir intet. Vad
regeringen i det avseendet tycks kunna tänka sig är
i stället en ny byråkrati i form av ett s.k.
arbetsgivarinträde med sedvanlig rundgång av
medel mellan olika samhällsinstanser.

Regeringen förutskickar således nya byråkratier
och anvisar inledningsvis en reform, som därtill
överrumplar och försvårar för försäkringskassorna.
Det föreslagna systemet med krångliga rutiner
ställer således ökade krav på
försäkringspersonalen. Med oförändrad
personalstyrka skall denna utöver tidigare
uppgifter klara en ny, tidskrävande administration.

Om företagen i stället tagit över
sjuklöneadministrationen under en
fjortondagarsperiod, där 90 procent av sjukfallen
återfinns och åtgärdas, skulle några tusen tjänster
ha frigjorts inom försäkringskassan. Dessa skulle
ha varit en tillgång i det rehabiliteringsarbete, som
är direkt nödvändigt för att förebygga
långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Försäkringskassorna behövde således ha avlastats
för att i stället kunna göra värdefulla insatser för de
långtidssjukskrivna, som nu i onödan passiviseras i
långa köer i väntan på hjälp. För människorna vore
sådana insatser närmast ovärderliga och skulle
innebära befrielse från lidande och uppgivenhet.
För samhället skulle tiotals onödigt bortkastade
miljarder kunna användas på ett humanare och
effektivare sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om värdet av en
helhetssyn på arbetsmiljö, arbetsskador,
arbetsgivarperiod och försäkringskassornas
engagemang i rehabiliteringsarbetet.

Stockholm den 20 november 1990

Mona Saint Cyr (m)