med anledning av prop. 1990/91:56 Tillfällig höjning av fastighetsskatten, m.m.

Motion 1990/91:Sk44 av Ylva Annerstedt (fp)

Alltsedan den gällande lagen om
investeringsavgift och senare skärpt
investeringsskatt infördes för två år sedan, har det
stått klart att det uttalade syftet, att
bostadsbyggandet skulle öka, inte alls uppfyllts --
åtminstone inte i Stockholms län.

Tvärtom har bostadsbyggandet minskat.
Dessutom har det inträffat, som alltid inträffar när
olika verksamheter regleras av staten, att reglerna
kringgås på mer eller mindre fantasifulla sätt.

Man kan med fog tala om två förlorade år för
Storstockholms invånare. Dels gäller det
nedgången i bostadsbyggandet dels den lika
allvarliga konsekvensen att det inte har varit
möjligt att komplettera antalet arbetsplatser.

I Stockholms län pågår en omstrukturering av
arbetsmarknaden från tillverkningsindustri till
tjänste- och serviceproduktion. De arbetsplatser
som försvunnit i verkstadsindustrin har därför inte
kunnat ersättas. Inget tjänsteföretag har råd att
expandera om investeringen blir 30% dyrare.

I Haninge t.ex, som normalt får ca 1 000 nya
arbetsplatser per år, har det under 1990 tillkommit
endast 200. När detta sker i en kommun där 23 000
av 36 000 förvärvsarbetande pendlar ut blir
konsekvenserna ytterligt bekymmersamma. Mot
bakgrund av att länet har lika mycket arbetsresor
som Norrland borde staten ha varit angelägen om
att göra det möjligt att minska påfrestningarna för
de enskilda arbetstagarna.

I samma kommun, Haninge, finns beviljat
bygglov för investeringar för drygt en miljard
kronor som ej blir av, därför att andelen bostäder
inte når upp till stipulerat procenttal. Ett
utvecklingscentrum , som skulle betytt
utomordentligt mycket för Haninges
arbetsmarknad, kommer inte heller tillstånd därför
att utbildningsdelen inte har tillräckligt stor volym.

Förhållandena är likartade i större delen av
Stockholms län, men drabbar hårdast i södra länet
eftersom det är där både utbildning och
arbetsmarknad behöver förstärkas mest.

Det är uppenbart att regeringens regleringar
endast gäller mindre investerare och enskilda
medborgare. Om man är ett stort
tillverkningsföretag går det att bli skattebefriad för
kontorsbyggen, vilket skattebefrielsen för
Ericssons nyligen visade.

Det är naturligtvis utmärkt att
investeringsskatten nu upphävs för Nynäshamns
kommun, men det finns ingen anledning att
straffbeskatta resten av Stockholmsområdet heller.
Riksdagen bör därför besluta att avskaffa den 30%-
iga investeringsskatten med omedelbar verkan.

Propositionen föreslår också en ''tillfällig''
höjning av den 'tillfälliga'' fastighetsskatten på
kommersiella fastigheter till 3,5% vid 1992 och
1993 års taxeringar. Det är uppenbart att denna
tillfälliga höjning av en tillfällig skatt är avsedd som
en extra pålaga på Stockholmsområdet. Den gäller
visserligen för hela landet, men med tanke på att
den största kommersiella verksamheten med
naturlighet finns i huvudstaden kan avsikten inte ha
varit någon annan än att ytterligare strypa
utvecklingen i Stockholmsområdet.

Jag föreslår därför att riksdagen på denna punkt
avslår propositionens förslag och också beslutar
avskaffa den tillfälliga fastighetsskatt som nu gäller.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avskaffa den 30%-iga
investeringsskatten med omedelbar verkan,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om
tillfällig höjning av den tillfälliga fastighetsskatten
på kommersiella fastigheter,

3. att riksdagen beslutar avskaffa den tillfälliga
fastighetsskatten helt och hållet.

Stockholm den 21 november 1990

Ylva Annerstedt (fp)