med anledning av prop. 1990/91:53 Lag om folkbokföringsregister, m.m.

Motion 1990/91:Sk24 av Rune Rydén (m)

I propositionen läggs fram förslag till en lag om
de register för folkbokföringsverksamheten som fr
o m den 1 juli 1991 skall föras med hjälp av
automatisk databehandling. Ett lokalt register skall
finnas för varje skattekontors verksamhetsområde
och ett centralt referensregister för hela riket.

Den civila befolkningsregistreringen är en
samhällelig uppgift som har lång tradition i Sverige.
Väsentliga delar av folkbokföringen har handhafts
av svenska kyrkans organ. Den centrala
folkbokföringsmyndigheten är riksskatteverket
(RSV) som har tillsyn över hela
folkbokföringsväsendet och handlägger vissa
centrala arbetsuppgifter.

Uppgifter som har sin utgångspunkt i
folkbokföringen är av grundläggande betydelse för
många väsentliga samhällsfunktioner. Som
exempel må nämnas den allmänna försäkringen,
sjukvården, totalförsvaret, polisväsendet,
pensionssystem, samhällsplanering och olika
stödformer såsom barnbidrag, bostadsbidrag,
studiestöd mm. Därtill kommer att en mängd
statliga, kommunala och enskilda verksamheter,
såsom bil- och körkortsadministrationen,
skolväsendet, kommunal planering av t ex bostäder
och barndaghem, bank- och försäkringsväsende,
kreditinstitut mm är beroende av uppgifter från
folkbokföringen. En väl fungerande folkbokföring
utgör en väsentlig basresurs i den offentliga
förvaltningen och är en förutsättning för
administrationen av samhällsapparaten och de
olika inrättningar som sammantaget bildar
välfärden. Till de nämnda områdena bör även
nämnas folkbokföringens betydelse för
anordnandet av allmänna val och
folkomröstningar.

Med utgångspunkt i folkbokföringen har
skapats en stor mängd personregister vilka i flera
fall omfattar totalbefolkningen eller betydande del
av denna. Det kan knappast ifrågasättas att vissa
myndigheter behöver tillgång till omfattande
personregister för sina verksamheter eller att
sådana behov kan finnas även inom andra
områden. Det är däremot från flera
utgångspunkter angeläget att antalet personregister
hålls nere samt att användningen av personnummer
begränsas till områden där detta är av väsentlig
betydelse och icke innebär hot mot den enskildes
integritet.

Folkbokföringen i Sverige har under lång tid
varit administrativt knuten till beskattningen.
Sedan RSV:s tillkomst år 1971 har detta verk varit
centralt ansvarigt för folkbokföringen. RSV är
även central valmyndighet. Detta har, sett i ett
historiskt perspektiv, varit en naturlig lösning. Som
en följd av utvecklingen på andra områden och den
roll folkbokföringsuppgifterna fått där är
kopplingen till RSV inte längre lika självklar. Från
funktionella utgångspunkter kan hävdas att starka
och väsentliga samband finns mellan folkbokföring
och andra uppgifter i samhället. Av de myndigheter
som är ansvariga för sådana funktioner upplevs
sambandet mellan folkbokföringen och deras
verksamhet lika väsentligt som sambandet mellan
beskattning och folkbokföring.

Enligt min mening har organisationsfrågan stor
betydelse för de materiella folkbokföringsreglerna.
Den centrala tillsynen, huvudmannaskapet, har av
hittills gjorda utredningar behandlats som en
sekundär fråga. Följden har blivit att väsentliga
frågor om folkbokföringens roll och ställning i
samhället inte fått en förutsättningslös och
fullständig belysning. Jag har vid flera tillfällen
ifrågasatt om, med hänsyn till de betydelsefulla
funktioner folkbokföringen fyller på många
samhällsområden, icke de centrala
folkbokföringsuppgifterna bör handhas av en
myndighet som är neutral i förhållande till de olika
funktioner som utnyttjar
folkbokföringsuppgifterna i sina verksamheter. Så
är inte fallet i propositionens förslag, att överföra
folkbokföringen till skatteförvaltningen. Den för
folkbokföringen ansvariga myndigheten bör,
förutom central folkbokföringsmyndighet och
tillsynsmyndighet för den lokala
folkbokföringsorganisationen, även vara central
valmyndighet, vara huvudman för det centrala
statliga personregistret SPAR samt kunna svara för
att ständigt aktuella underlag finns för hushålls- och
bostadsundersökningar (folkräkningar).

En sådan ordning skulle enligt min bedömning
inte behöva öka kostnaderna för dessa
verksamheter utan snarare kunna medföra icke
obetydliga vinster.

Beträffande folkbokföringens lokala
insamlings- och servicefunktioner kan ett flertal
alternativ tänkas: utöver skattekontoren och
försäkringskassorna liksom naturligtvis
pastorsexpeditionerna även postverket, som täcker
hela landet och av andra skäl måste följa t ex
personers vistelseadress.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättandet av en
central folkbokföringsmyndighet.

Stockholm den 21 november 1990

Rune Rydén (m)