med anledning av prop.1990/91:51 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Motion 1990/91:Sf7 av Gunnar Thollander (s)

Förbättrat högkostnadsskydd

För närvarande finns ett högkostnadsskydd i
sjukvården som (med vissa förbehåll) omfattar
besök i offentlig och privat öppen vård,
företagshälsovård samt inköp av läkemedel. Det är
utformat som ett s.k. femtonkort där patienten får
en stämpel (en halv vid sjukvårdande behandling)
vid varje besök. Efter femton gånger blir man
befriad från avgift under återstoden av en
tolvmånadersperiod räknat från första stämpeln.
Det betyder i regel att högsta kostnaden vid en
patientavgift på 60 kr under ett år blir 900 kr för de
delar av sjukvården som skyddet täcker.

I skyddet ingår dock inte egenavgiften vid
sjukresor, hjälpmedelsavgifter, vissa läkemedel,
omläggningsmaterial m.m.

I takt med landstingens försämrade ekonomi
har beslut om nya och höjda avgifter ökat -- främst
på borgerligt håll. Detta är en oroande tendens av
följande skäl:Avgift i stället för
skattefinansiering innebär att de sjuka och
handikappade får betala själva i stället för att vi alla
solidariskt gör det, vilket ur fördelningspolitisk
utgångspunkt är mindre bra.En rad av avgifter
höjs eller införs nu av olika organ där de var för sig
ser mer måttliga och oskyldiga ut. Summerade hos
den enskilde pensionären/handikappade kan det
dock bli avsevärda belopp.Höjda och höga
avgifter riskerar att människor med behov avstår
från nödvändig vård och behandling.Avgifter
totalt har en mycket liten effekt i landstingens
ekonomi -- 2 à 3 procent av bruttoomslutningen.

Förslagen i propositionen möjliggör en höjning
av högkostnadsskyddet från 900 kr till 1 500 kr eller
med 66 procent, utan att skyddet inkluderar fler
slag av sjukvårdskostnader såsom för resor och
hjälpmedel. Enligt min mening bör
högkostnadsskyddet för att göra skäl för namnet bli
mer heltäckande.

Ett annat problem som alltmer
uppmärksammats är att skyddet borde
kompletteras med ett högsta belopp per månad.
För många grupper med små marginaler --
pensionärer och handikappade som ofta behöver
tät sjukvårdskontakt -- kan redan under en månad
sjukvårdsutgifterna uppgå till många hundra
kronor. Det accentueras särskilt när fler och fler
landsting avgiftsbelägger också
distriktssköterskornas arbete, där t ex täta
såromläggningar är vanliga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att möjligheten att göra
högkostnadsskyddet mera heltäckande bör prövas
ytterligare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts beträffande
möjlighet för landstingen att komplettera
högkostnadsskyddet med ett högsta belopp även
per månad.

Stockholm den 15 november 1990

Gunnar Thollander (s)