med anledning av prop. 1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor

Motion 1990/91:Jo159 av Sven-Olof Petersson och Marianne Jönsson (c)

Våren 1990 fattade riksdagen beslut om en ny jordbruks-
och livsmedelspolitik. Beslutet innebar bl a en avreglering
inom nuvarande gränsskydd samt att gränsskyddet skulle
vara oförändrat intill dess nya GATT-regler
överenskommits med internationellt ömsesidiga
neddragningar av gränsskydd och exportbidrag.

Regeringen har nu i prop 1990/91:191 om vissa
livsmedelspolitiska frågor föreslagit tekniska och
nivåmässiga förändringar av gränsskyddet. Nuvarande
snittpriser föreslås bli referenspriser samt att dessa
nedjusteras med i genomsnitt 5% vilket torde motsvara
10% på gränsskydddet. Vidare anges det att förslaget inte
skulle innebära att priserna på jordbrukets produkter skulle
sjunka till följd av denna justering.

Redan nu ger preliminära beräkningar besked om att det
kommer att bli sänkta priser till jordbruket. Odlarna av
potatis för produktion av stärkelse kommer, om regeringens
förslag blir förverkligat, att få vidkännas en kraftig
prissänkning redan under hösten 1991. Prissänkningen
bedöms bli ca 5,5 öre per kilo potatis. Sannolikt blir
sänknigen ännu större pga ökade lönekostnader vid
industrierna och genom i övrigt höjda kostnader. Skulle
propositionens förslag avseende potatisstärkelse bli
riksdagens beslut skulle priset på fabrikspotatis bli lägre i
Sverige än i våra konkurrentländer, exempelvis Danmark.

Det är angeläget att Sverige behåller sin
konkurrenskraft inte minst i ett skede av ökad
internationalisering och närmande mot EG. Sveriges
stärkelseproducenter bedriver ett intensivt arbete inom
forskning och utveckling i syfte att ytterligare stärka
Sveriges position inom denna del av livsmedelssektorn.
Vidare bedrivs en bred samverkan med andra länder och
detta inte minst till gagn för utvecklingen i de baltiska
staterna. Allt detta arbete betalas av odlarna -- Sveriges
bönder -- genom en sänkt betalningsförmåga hos stärkelsen
motsvarande dessa kostnader. För närvarande uppgår
enbart FoU-kostnaderna till ca 20--25 milj kr per år.

Om gränsskyddets nivå på stärkelse nu skulle sänkas
innebär det i praktiken att detta får betalas direkt av
odlaren i form av sänkta produktpriser och att odlingen
genom detta är i uppenbar fara. Det måste vidare
framhållas att en sådan prissänkning ej kommer
konsumenten till del på något sätt utan endast medför en
drastiskt försämrad lönsamhet för odlaren och det svenska
jordbruket. Den sänkning som föreslås är av sådan storlek
och art att svensk odling av fabrikspotatis troligen kommer
att drastiskt minska eller rent av upphöra. Det är angeläget
att svensk stärkelseindustri kan behållas intakt och ges den
konkurrenskraft som behövs för att på det sätt som man
inom Stärkelsen avser, kunna möta den ökade
internationaliseringen. Det är också angeläget att svenskt
jordbruk totalt sett vet vilka regler som gäller. Fjolårets
beslut om jordbrukspolitiken innebär en svår omställning
för svenskt lantbruk/svensk landsbygd och att nu förändra
gränsskyddets nivå utan att detta görs ömsesidigt med andra
länder, d v s i enlighet med det tidigare fattade
riksdagsbeslutet, innebär att ytterligare
omställningssvårigheter kommer att bli verklighet och
försämra överlevnadsmöjligheterna inom stora delar av vårt
land.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av oförändrade
förutsättningar för svensk stärkelseproduktion och ett
bibehållande av nuvarande gränsskyddsnivå på stärkelse.

Stockholm den 13 maj 1991

Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Jönsson (c)