med anledning av prop. 1990/91:130 Ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

Motion 1990/91:Ju37 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)

Den föreslagna vapenlagens restriktiva syn vad avser
förvaring av vapen för att motverka brottslig användning av
skjutvapen och ammunition är värd respekt.

Likaledes förtjänar regeringens lyhördhet aktning evad
gäller uttalad kritik bl.a. från riksdagens sida beträffande
överdrivna säkerhetsmässiga åtgärder framförd av den
särskilde utredaren Leif G

W

Persson.

Av det sagda framgår att propositionen har de bästa
förutsättningar att bli i huvudsak positivt mottagen.

De synpunkter som likväl framförs torde vara väl ägnade
att ytterligare förbättra föreliggande lagförslag.

Tillståndshavare

Departementschefen föreslår att ''endast en fysisk
person skall kunna ha tillstånd för ett och samma vapen''.

Ytterst perifert och av få har nämnda fråga berörts vid
remissbehandlingen. Remisserna kan följaktligen inte på
denna punkt tillmätas tyngre betydelse. Detta motsäger inte
att också vi har respekt för synpunkten att flera personers
tillstånd för samma vapen kan innebära att ansvaret för
vapnet splittras.

Mot detta skall ställas den ytterst elementära
uppfattningen att inte fler vapen än omständigheten kräver
skall finnas i bruk. Än värre är om vapenlagstiftningen
stimulerar till innehav av vapen som inte är sakligt
motiverade.

Den föreslagna ändringen i vapenlagen kan sägas vara
av det slaget att den stimulerar till ökat vapeninnehav.
Detta kan rimligen inte ha varit meningen.

Mot denna bakgrund motsätter vi oss sådan förändring i
vapenlagen att endast en person kan ha tillstånd för ett och
samma vapen. En annan acceptabel väg kan vara, om
utskottet så finner lämpligt, att i jaktlagstiftningen skilja ut
enhandsvapen för jakt från övriga enhandsvapen.

Ammunitionstillstånd

Departementschefen föreslår ''att ammunition till
tillståndspliktiga vapen bara får innehas av den som har
tillstånd för ett sådant vapen som ammunitionen är avsedd
för.'' Departementschefen anför att det stora flertalet
remissinstanser godtar utredningsförslaget. Sanningen är
väl närmast att det stora flertalet inte yttrat sig över
förslaget.

Däremot har några ytterst initierade remissinstanser
uttalat stor tveksamhet till förslaget vad avser dess
betydelse för våldsbrottsligheten.

Man kan således dela remissinstansernas uppfattning att
bestämmelserna innebär avsevärt ökad byråkrati utan att
någon vinst kommer att uppnås i brottsförebyggande syfte.
Denna ''uppstramning'' torde endast leda till problem för
legala vapeninnehavare.

Att bestämmelsen skulle innebära ett hinder för illegal
åtkomst av ammunition torde närmast vara att likna vid
självbedrägeri. Det torde inte finnas något känt fall, då
avsaknad av ammunition utgjort ett hinder för att vapen
kommit till brottslig användning.

Vi anser att det inte förebragts något bärande skäl för
den föreslagna förändringen. Tvärtom kan förändringen,
framförallt i glesbygd förorsaka onödiga bekymmer. Inte så
sällan köper glesbygdsbor ammunition genom ombud.
Detta gäller ofta familjemedlemmar och är enligt vår
mening en högst legitim handel.

Vi motsätter oss den föreslagna förändringen.

Utlåningsbestämmelserna -- 23 § vapenlagen

Bestämmelserna i 23 § vapenlagen avser reglera att inte
person som fått ''skjutvapen förklarat förverkat eller
tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat'' genom att
låna vapen skall kunna få tillgång till sådana.

Vi har ingen annan uppfattning än vad som framförs i
propositionen, när det gäller utlåning av vapen, där
låntagaren självständigt skall disponera vapnet.

När det däremot gäller lån av vapen på skjutbana --
dessutom under uppsikt -- anser vi motiv saknas för den
restriktivitet som en tillämpning av 23 § fullt ut innebär.

Vi föreslår därför ett tillägg till 23 § vapenlagen, som
innebär att vad som där stadgas inte hindrar att ett vapen
lånas ut av sammanslutning som avses i 8

§ för övning eller tävling på bana eller annan anläggning
som drivs av sammanslutning.

Återkallelse av vapentillstånd -- 29 § vapenlagen

I propositionen föreslås i 29

§ vidgade möjligheter att återkalla ett tillstånd att inneha
skjutvapen eller ammunition. Skälen för en sådan
återkallelse är mycket allmänt hållna, såsom t.ex. ''när
förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller det
annars finns någon skälig anledning att återkalla
tillståndet''.

Vi motsätter oss sådana ändringar som lämnar utrymme
för polisiärt godtycke och föreslår att riksdagen avvisar
ändringarna i 29

§.

Jakt med pil och båge

Utan att det närmare berörs i propositionen, finns det
anledning att här ge uttryck för en principiellt grundad
synpunkt. En för all jakt grundläggande princip har sedan
länge varit, att det jagade villebrådet skall avlivas så snabbt
och smärtfritt som över huvud taget är möjligt.
Jägarorganisationernas skolning av sina medlemmar i
jaktlig etik är helt i överensstämmelse med denna princip.

Anskaffning och förnyelse av vapen och ammunition har
likaledes varit inriktad på att göra jakten i denna mening
säker och därmed minimera viltets lidande.

Jakt med pil som vapen är med vårt synsätt ett
frångående av de etiska regler som hitintills eftersträvats vid
jakt. Mot denna bakgrund har det senaste årets debatt om
möjligheten att tillåta jakt med pil och båge tett sig
främmande.

Det ser ut som om en sammanblandning av det allvar
som styr jakt med konventionellt skjutvapen skett med det
sportsliga inslag som förvisso finns vid fältskjutning med
armborst.

Vi kan omöjligt acceptera att jakt med pil och båge tillåts
och hemställer att utskottet ger uttryck för detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sådan förändring i vapenlagen att
endast en person kan ha tillstånd för ett och samma vapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förvärv och innehav av
ammunition,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillägg till 23

§ vapenlagen,

4. att riksdagen avslår förslaget om ändring i 29

§ vapenlagen angående återkallelse av vapentillstånd,

Stockholm den 9 april 1991

Arne Andersson (m)
i Ljung

Carl G Nilsson (m)

Hans Dau (m)