med anledning av prop. 1990/91:129 Ändringar i rättegångsbalken m.m.

Motion 1990/91:Ju43 av Göran Ericsson (m)

Husrannsakan i transportmedel vid allvarliga brott

I propositionen tas frågan upp om utvidgad rätt att företa
husrannskan för att söka efter person som skall gripas,
anhållas eller häktas som misstänkt för ett brott för vilket
inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år eller
försök till sådant brott.

Vidare menar föredragande statsråd att sådan
husrannsakan inte får syfta till annat än att söka efter den
misstänkte.

Den fråga statsrådet aktualiserar är av stor betydelse för
att effektivisera den operativa polisverksamheten i särskilda
fall. Emellertid finns anledning att i anslutning härtill göra
några anmärkningar som finns anledning att överväga.

Personell husrannsakan

Husrannsakan i transportmedel vid allvarlig brottslighet
är en närmast nödvändig utvidgning. Emellertid kan frågan
om innebörden av ordet allvarlig diskuteras. Allvarlig kan
en brottslighet anses vara såvida den har en organiserad och
verksamhetsinriktad karraktär där vart och ett av brotten i
sig kan anses mindre allvarligt men där brottsligheten
sammantaget erbjuder en allvarlig bild.

I brottsbalken 26:7 finns stadgat vad som anses såsom
särskilt allvarlig brottslighet. Här stadgas, att om någon har
dömts till fängelse i lägst två år för brott som riktat sig mot
eller medfört fara för liv eller hälsa skall denna brottslighet
anses såsom särskilt allvarlig. Som brott mot liv eller hälsa
inrangeras här narkotikabrotten.

Statsrådet föreslår att husrannsakan i transportmedel
skall medges om brottet som någon eftersöks för inte skall
förtjäna lindrigare straff än fyra års fängelse. Denna nivå är
för hög för att lagstiftningen i praktiken skall få någon
betydelse.

Brytpunkten mellan brott av normalfallet och grova
brott ligger i svensk lagstiftning vid stadgandet om lägst två
års fängelse. Den som begått brott varom lägst är stadgat
två års fängelse har begått ett grovt brott. Att i
lagstiftningen införa en ny gräns vid fyra år för
husrannsakan i transportmedel synes vara mindre
välbetänkt.

Riksdagen bör därför besluta att fängelse i två är skall
utgöra gränsen för husrannsakan i transportmedel vid
allvarliga brott. Därmed blir denna lagstiftning kongruent
med övrig lagstiftning när det gäller gränsdragningen mot
grovt brott.

Husrannsakan i transportmedel för eftersökande av
rymlingar

När det så gäller denna regel som skall införas i PL 20

§ har statsrådet även här stannat vid fyra års fängelse
som gräns. I sitt remissyttrande har rikspolisstyrelsen pekat
på behovet av en regel som ger generell rätt till
fordonskontroller vid spaning efter den som avvikit från
häkte, kriminalvårdsanstalt eller vårdinrättning.

Det torde stå helt klart att om en person som begått
upprepade grova våldtäkter och som rymmer från
kriminalvårdsantalt är denne att anse såsom farlig och
behovet av att han grips får anses som mycket angeläget.
Likväl kan denne gärningsman inte inrymmas i den lag som
här skall utgöra ett skydd för andra människor.

Det är endast ett fåtal interner som är dömda till
fängelsepåföljd lägst fyra år. Dessutom erhåller den
gruppen interner en sådan rigorös bevakning inom
kriminalvården att möjligheten för dem att rymma är
förhållandevis begränsad.

Rikspolisstyrelsens yttrande tar sikte på farliga personer,
vilka begått allvarlig brottslighet och som utgör fara för
annan person. För att fånga in dessa i den nu föreslagna
lagstiftningen är det nödvändigt att vidga utrymmet för
ingripanden till dem som dömts till fängelsestraff i lägst två
år.

Det torde ankomma på berört utskott att utforma
erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att fängelse i två år skall utgöra
gräns för husrannsakan i transportmedel vid allvarliga
brott,

2. att riksdagen beslutar att fängelsestraff i lägst två år
skall utgöra gräns för husrannsakan i transportmedel för
eftersökande av rymling.

Stockholm den 10 april 1991

Göran Ericsson (m)