med anledning av prop. 1989/90:85 om ny summarisk process

Motion 1989/90:Ju25 av Kent Lundgren (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju25

av Kent Lundgren (mp)

med anledning av prop. 1989/90:85 om ny
summarisk process

I propositionen föreslås att handläggningen av mål om lagsökning, betalningsföreläggande
och handräckning vid tingsrätterna flyttas över till kronofogdemyndigheterna.
Förslaget innebär vidare att lagsökning och betalningsföreläggande
förs samman till en gemensam processform som kallas betalningsföreläggande.
Handräckningsmålen följer enligt förslaget normalt
samma regler som målen om betalningsföreläggande, dock införs en särskild
handräckningsform för att man i vissa fall utan omgång skall kunna återställa
olovligen rubbad besittning eller vidta rättelse. Om förfarandet i den nya
summariska processen leder till ett verkställbart avgörande, ett utslag, skall
kronofogdemyndigheten i princip verkställa utslaget utan någon ny ansökan.

Om en gäldenär bestrider betalningsskyldighet kan målet överlämnas från
kronofogdemyndigheten till tingsrätten för fortsatt handläggning, om sökanden
begär det. Samma förfarande avses användas för vanliga handräckningsmål.
Men för målen om särskild handräckning avses ordningen bli en annan.
De skall avgöras av kronofogdemyndigheten även om svaranden bestrider
ansökningen.

Enligt propositionen bör genom förslaget uppnås rationaliseringsvinster
på flera sätt, såväl för parterna som för det allmänna. För det allmänna räknar
regeringen med en kostnadsbesparing på drygt tio milj. kronor årligen.

I propositionen konstateras att den summariska processen är ett viktigt led
i systemet för indrivning av fordringar. Enligt regeringen är det av ett vitalt
samhällsintresse att detta system fungerar effektivt. Som situationen nu ter
sig, heter det vidare, uppfyller den summariska processen inte på alla håll
de krav på effektiv och snabb handläggning som kan ställas. Att förbättra
förhållandena är mot den bakgrunden en angelägen åtgärd.

Antalet mål i den summariska processen är över en halv miljon om året.
I mindre än tio procent av dessa anmäls bestridande. Återstoden går antingen
till verkställighet eller avlutas med att gäldenären betalar frivilligt eller
att en uppgörelse mellan parterna sker.

Det finns omkring 100 tingsrätter som är spridda över landet. I varje län,
24 stycken, finns en kronofogdemyndighet som är belägen på centralorten.
En del kronofogdemyndigheter bedriver också verksamhet utanför centralorten
på s.k. kronokontor.

Syftet med förslaget är enligt regeringen, att flera rationaliseringvinster

skulle uppnås genom förslaget. Det är dock inte särskilt enkelt att av propo- Mot. 1989/90

sitionen tillgodogöra sig vilka rationaliseringsvinster regeringen har i åtanke. Ju25

I propositionen anförs om reformbehovet bl.a. att det finns ett starkt samband
mellan den summariska processen och verkställigheten. Vidare heter
det att lagsökningslagen, trots ändringar, fortfarande präglas av ett ålderdomligt
språkbruk och är ganska svårtillgänglig för den som inte är väl insatt
i regelsystemet. I det sammanhanget dras slutsatsen att allmänhetens kunskaper
om den summariska betalningsprocessen torde vara begränsade.

Enligt propositionen svarar förfarandet inte alltid mot dagens krav på
snabbhet, enkelhet och låga kostnader. Tingsrätternas handläggningstider,
påstås det vidare, är på många håll alltför långa. Detta beror främst på delgivningssvårigheter,
men en annan orsak är, enligt regeringen, att arbete
måste läggas ned dels på granskningen till följd av den strikta uppdelningen
mellan lagsökning och betalningsföreläggande, dels på kompletteringar med
anledning av de många formföreskrifter som gäller främst i lagsökningsmål.

I propositionen framhålls vidare att en betydande nackdel med den nuvarande
ordningen är att sökanden tvingas att framställa sina krav hos två olika
myndigheter för att verkställighet skall kunna ske. De praktiska bestyren
med att registrera mål, identifiera parterna och ombesörja delgivning måste
alltså ske hos både tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna. Detta medför
enligt propositionen kostnader och tidsutdräkt i ett förfarande som skall
vara billigt och snabbt.

Propositionens ändamål kan sammanfattas så att snabbheten bör kunna
befrämjas om man ser det summariska förfarandet i första hand som ett förstadium
till verkställigheten och att det blir enklare om det summariska förfarandet
finns hos en myndighet.

Regeringsförslaget bygger på en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria som har remissbehandlats. Många av de sakkunniga remissinstanserna
är kritiska till att det nya summariska förfarandet skall handhas av
kronofogdemyndigheterna.

Kritiken innebär i allt väsentligt följande.

I förslaget framhålls att man bör se den summariska processen som ett förstadium
till verkställigheten. Detta synsätt är inte invändningsfritt. I sin nuvarande
utformning har den summariska processen huvudsakligen en judiciell
karaktär, något som tillmäts en avgörande betydelse när processen på
1930-talet flyttades från exekutiva myndigheter till domstol.

Enligt 11 kap 3§ regeringsformen får inte utan stöd i lag rättstvist mellan
enskilda avgöras av annan myndighet än domstol. Bestämmelserna innebär
inte något förbud mot att låta myndigheter avgöra rättstvister även om det
finns en strävan att låta domstolar handha rättskipninguppgifterna. Från
principiella utgångspunkter är det i viss mån betänkligt att låta kronofogdemyndigheterna
handha uppgiften att pröva mål enligt förslaget. Viss materiell
prövning skall ju äga rum.

Om ett organ skall anförtros rättskipningsuppgifter är det principiellt viktigt
att organet inte tillika givits sådana andra uppgifter som kan leda till att
allmänheten av något skäl kan ifrågasätta myndighetens förmåga att opartiskt
avgöra olika mål. Kronofogdemyndigheter sysslar med frågor om verkställighet.
Dessutom företräder de staten som skatteborgenär och verkar för 7

indrivning av vissa viktiga allmänna fordringar. Indrivningsverksamhet kan Mot. 1989/90

i någon mån prägla tjänstemännens grundsyn, vilket förhållande gör dom- Ju25

stolarna mera lämpade att handlägga målen i den summariska processen.

Under alla omständigheter är det oacceptabelt att den situationen kan uppkomma
att en kronofogdemyndighet skall avgöra ett mål om betalningsföreläggande
där kronofogdemyndigheten står som sökande i egenskap av företrädare
för staten. Denna situation kan t.ex. uppkomma då en ställföreträdare
för ett bolag skall åläggas personligt betalningsansvar för bolagets skatteskulder.

Det måste anses som en ingripande åtgärd att det första betalningskravet i
den summariska processen kommer från kronofogdemyndigheten. En sådan
ordning måste anses strida mot den allmänt förhärskande uppfattningen om
kronofogdmyndigheternas roll. På längre sikt kan det också finnas en fara
för att den föreslagna ordningen medför att allmänhetens förtroende för
myndigheterna minskar. Det blir ju fortsättningsvis svårt för folk i allmänhet
att skilja mellan dömande och verkställande myndigheter.

Från rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att judiciella uppgifter hålls
skilda från verkställande.

Delgivningsproblemen kommer inte att lösas på ett bättre sätt hos kronofogdemyndigheterna
än hos tingsrätterna.

Vid uträkningen av besparingen har inte hänsyn tagits till den effekt som
överföringen kan få på andra delar av kronofogdemyndigheternas verksamhet.
Här avses närmast indrivningen. Sannolikt kommer den s.k. fältpersonalen
att behöva tas i anspråk i större utsträckning för delgivningar och kontakter
med gäldenärerna, vilket kan medföra minskad tid för själva indrivningsarbetet.
En minskning av indrivningsresultatet skulle medföra avsevärda
förluster för staten.

Benägenheten hos en gäldenär att göra invändning mot framställda krav
torde öka ju närmare verkställigheten ”står för dörren”. Antalet bestridanden
kommer därför att öka totalt om kronofogdemyndigheterna får ta över
den summariska processen.

I stort sett fungerar den summariska processen på ett tillfredsställande sätt
vid tingsrätterna. Det är t.o.m. så att processen sköts extra resurssnålt vid
tingsrätterna. För de tre största tingsrätterna. Stockholm, Göteborg och
Malmö, skulle dock en överflyttning till kronofogdemyndigheterna kunna
innebära en fördel i administrativt hänseende. För flertalet mindre tingsrätter
innebär dock förslaget, att borttagandet av den summariska processen,
vilken utgör s.k. sidofunktion, kommer att medföra att en omfattande
domkretsreglering måste genomföras. I ett sådant läge kommer frågan om
renodling och lokal förankring att ställas på sin spets. Många tingsrätter
kommer att behöva läggas ned. Sidofunktionen har mycket stor betydelse
för tingsrätternas lokala förankring.

En renodling av domstolarna bör vägas mot andra samhälleliga behov såsom
service och lokal förankring. En reform av den summariska processen
bör prövas i ett bredare perspektiv och ett ställningstagande i frågan bör avvaktas
tills domstolväsendets framtida struktur står klar.

Angående frågan om en enhetlig reglering är många remissinstanser positiva,
men förordar att hela handläggningen skall ligga kvar vid tingsrätterna. 8

Det finns också remissinstanser som förordar att mål som faller inom ramen Mot. 1989/90

för förslaget om särskild handräckning skall handläggas vid tingsrätt och öv- Ju25

riga mål vid kronofogdemyndighet.

När det gäller frågan om att kronofogdemyndigheterna skall handlägga de
särskilda handräckningsmålen har bl.a. anförts: Genom att kronofogdemyndigheten
skall göra en materiell prövning av parternas yrkanden och invändningar
kommer kronofogdemyndigheten in på en dömande funktion. Dömande
och verkställande myndigheter skall hållas organisatoriskt åtskilda.

Ur jävsynpunkt är det vidare olämpligt, om den tjänsteman hos kronofogdemyndigheten
som har att verkställa ett särskilt handräckningsutslag inför
svaranden samtidigt på myndighetens vägnar skall svara för dess bedömning
av de bakomliggande materiella anspråken.

Beträffande handläggningen av s.k. särskilda handräckningsmål ifrågasätter
en kritiker om det verkligen innebär en förenkling att tillskapa ytterligare
en processform.

Miljöpartiet de gröna delar de kritiska synpunkter som förts fram mot förslaget.
Förslaget kan sålunda starkt ifrågasättas både från effektivitets- och
rättssäkerhetssynpunkt.

För att reformen skall lyckas är det av stor vikt att kronofogdemyndigheterna
får kvalificerad personal. I propositionen uttrycker statsrådet Laila
Freivalds detta så här:

Vad gäller den biträdespersonal vid domstolarna som nu sysslar med de aktuella
målen - och särskilt de biträden som har befogenhet att på eget ansvar
handlägga och avgöra mål - är det givetvis angeläget att deras kunskaper och
erfarenheter kan tas till vara även i fortsättningen. Jag hoppas därför att den
personal som inte behövs på tingsrätterna skall känna sig lockade att söka
motsvarande arbetsuppgifter på kronofogdemyndigheterna.

Miljöpartiet de gröna har frågat biträdespersonalen vid samtliga tingsrätter
vilka nu sysslar med mål om betalningsföreläggande, lagsökning och handräckning
om de känner sig lockade att söka motsvarande arbetsuppgifter på
kronofogdemyndigheterna. Svar har kommit från flertalet tingsrätter. Av
alla tillfrågade är det endast fyra personer som förklarat sig vilja följa med
till kronofogdemyndigheten eller som är tveksamma till att följa med. Övriga
har anfört starka personliga och andra skäl mot att flytta. Ingen har dock
uttalat sig positivt om reformförslaget.

Det är sannolikt att det kan uppkomma betydande rekryteringsproblem
för kronofogdemyndigheterna om förslaget genomförs.

Miljöpartiet har i princip ingen invändning mot att en förenkling sker av
handläggningen av lagsökningar och betalningsförelägganden och att dessa
handläggs på samma sätt. Däremot avvisar miljöpartiet förslaget att den
summariska processen skall föras över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna.
Något nytt handräckningsinstitut bör inte införas. Den nuvarande
ordningen för handräckningsmål bör därför bibehållas. Miljöpartiet
kan tänka sig en förändring som innebär att hanteringen förenklas vid tingsrätterna.

1 vart fall bör eventuella genomgripande reformer av det slag som föresla

9

gits i propositionen i fråga om den summariska processen avvaktas tills dom- Mot. 1989/90

stolarnas olika funktioner och organisation har utretts. För närvarande är ju Ju25
dessa frågor under utredning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:85,

2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, avslår propositionen i
den del den avser särskild handräckning,

3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till lag om summarisk
process vilket går ut på att betalningsföreläggande och lagsökning
handläggs i samma ordning vid tingsrätt.

Stockholm den 20 mars 1990

Kent Lundgren (mp)

10