med anledning av prop. 1989/90:54 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m

Motion 1989/90:Fö28 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:54 om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m

Mot.

1989/90

F528-30

I propositionen föreslås ett antal förändringar av den nuvarande lagstiftningen.
Trots att de flesta frågor fått en tillfredsställande lösning är förslaget
behäftat med vissa brister.

Uppräkningen över vad som får förklaras som skyddsobjekt omfattar dels
anläggningar och områden som kan definieras geografiskt, dels militära fartyg
och luftfartyg. Denna uppräkning utesluter fordon avsedda för färd på
marken, trots att det kan finnas väl så starka skäl att dessa skall kunna skyddas
på det sätt som endast gäller för skyddsobjekt. Militär personal bör
kunna ges samma befogenheter vid bevakning av transporter av vapen och
ammunition som vid bevakning av förråd där dessa förvaras.

I propositionen anges att all personal utom polismän som har till uppgift
att bevaka skyddsobjekt skall benämnas skyddsvakter när de fullgör sin bevakningsuppgift,
oavsett vilken personalkategori de tillhör. I nu gällande
skyddslag finns i 11 § en uppräkning av vilka personalkategorier som har bevakningspersonals
befogenheter - personal inom försvarsmakten, polismän,
skyddsvakter, gränsövervakningsmän samt vid civilförsvarsberedskap all civil
bevakningspersonal.

Det finns inte något skäl att militär personal skall kallas skyddsvakter vid
fullgörandet av dessa bevakningsuppgifter, i synnerhet inte om det medför
krav på anpassning av uniform, bärande av speciella kännetecken, armbindlar
eller liknande. I så fall medför den ändrade benämningen att militär personal
inte omedelbart kan fullgöra sådana bevakningsuppgifter, utan tvingas
att först vidta åtgärder för att kunna uppfylla de krav som kan ställas på en
skyddsvakts klädsel och utrustning. Militär personal bör i detta avseende
jämställas med polismän.

Tidigare har funnits en bestämmelse om förbud för utländska fartyg att
befinna sig inom skyddsområde. Något motsvarande förbud finns inte i det
nu framlagda förslaget. Motiveringen anges vara att förbudet för utländska
medborgare att vistas inom området räcker.

Regeringen har uppenbarligen endast beaktat situationen då ett utländskt
fartyg skulle vara ett redskap för en utlänning som önskar komma i närheten
av ett skyddat objekt. Detta är dock inte den enda situation där frågan kan
bli aktuell.

Som exempel kan användas en situation där främmande makt avser att

1

1 Riksdagen 1989/90. J sami. Nr FÖ28-30

kränka svenskt territorium under vattenytan, med ubåt. För att underlätta
för ubåten, och för att kunna studera det svenska försvarets åtgärder, skulle
en obemannad båt med automatisk eller fjärrstyrd signalspaningsutrustning
kunna ankras upp inom det berörda området. Om kränkningen upptäcks
kommer området att förklaras som skyddsobjekt enligt 4 § 5, men det utländska
fartyget kommer inte att kunna avvisas eller oskadliggöras. Ingen
utlänning finns ju ombord, ingen person har brutit mot lagen genom att befinna
sig på otillåten plats.

Genom att inget brott begåtts - området var ju inte skyddsobjekt när utrustningen
placerades ut - blir inte de föreslagna 10-15 §§ tillämpliga. Det
tidigare förbudet för utländskt fartyg att befinna sig inom skyddsområde bör
därför inte avskaffas. En ny motsvarande bestämmelse bör införas, men med
den skillnaden att tiden för tillåten vistelse reduceras till 24 timmar i enlighet
med de synpunkter som anförts av överbefälhavaren.

När ett område förklaras som skyddsobjekt kan en ägares dispositionsrätt
komma att inskränkas. Ägaren kan helt och hållet förlora rätten att vistas på
sin mark eller sitt vatten. Detta kan medföra stora ekonomiska konsekvenser
för den enskilde, exempelvis om han berövas möjligheten att sköta en
fiskodling eller att på annat sätt sköta eller utnyttja sin egendom.

Regeringens förslag om att drabbade markägare och rättighetshavare inte
skall ha rätt till ersättning för skador måste avvisas. Propositionens uttalande
om att regeringen i vissa fall skulle kunna betala viss ersättning, om den enskilde
eller hans verksamhet drabbats särskilt hårt, är långtifrån tillräckligt.

I propositionen sägs att en avvägning skall göras mellan olika intressen
innan en sådan inskränkning får göras. Detta hindrar dock inte att skador
uppstår för den enskilde, skadans storlek beror ju inte på hur väl motiverade
åtgärderna är.

Det finns enligt vår uppfattning inte något skäl att en enskild person skall
behöva stå den ekonomiska risken vid åtgärder för rikets säkerhet. Tvärtom
kräver rättssäkerheten att enskilda skall hållas skadeslösa i sådana situationer.
Åtgärder som vidtas av svenska staten för att skydda den svenska allmänheten
skall givetvis betalas av medborgarna gemensamt. De skall inte
belasta en slumpvis drabbad enskild person.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar ändra den föreslagna lagen så att möjlighet
införs att förklara fordon som skyddsobjekt,

2. att riksdagen beslutar ändra den föreslagna lagen vad beträffar
användningen av benämningen skyddsvakt på militär personal i enlighet
med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att komplettera den föreslagna lagen med
bestämmelser om utländska fartygs närvaro inom skyddsområde i enlighet
med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att markägare och rättighetshavare skall

Mot. 1989/90

Fö28

2

ha rätt till ersättning för skador i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Stockholm den 14 december 1989

Arne Andersson (m)
i Ljung

Göran Allmér (m)
Wiggo Komstedt (m)
Tom Heyman (m)
Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Göthe Knutson (m)

Mot. 1989/90

Fö28

3