med anledning av prop. 1989/90:132 Vissa ändringar i omsorgslagstiftningen m.m.

Motion 1989/90:So47 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So47

av Anita Stenberg m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:132 Vissa
ändringar i omsorgslagstiftningen m.m.

I samband med ändringarna i omsorgslagstiftningen borde omsorgslagens
personkrets ses över och utökas. Det gäller de många flerhandikappade som
i dag hamnar mellan två stolar och inte får den vård de behöver. Det innebär
att många av dem inte får den helhetsbedömning som de varit berättigade
till om de omfattats av omsorgslagen. Dit hör de som förutom sin hjärnskada
också är rörelsehindrade, synskadade, döva eller har något annat svårt handikapp.
Dessa flerhandikappade borde få en snar lösning på sina problem.

Tyvärr är propositionen inte kristallklar när det gäller finansieringen av
kommunaliseringen av omsorgsvården, vårdhemmen eller särskoleverksamheten.
Statsrådet säger: ”Den ekonomiska lösning - bidrag eller skatteväxling
- som landsting och kommuner kommer överens om vid en kommunalisering
av omsorgen eller särskola kan påverka de statliga åtagandena inom
skatteutjämningssystemet. Jag förutsätter att detta beaktas i annat sammanhang
senare.” Här finns alltså inte i botten den finansiering klar som är en
förutsättning för hela entreprenadtanken i propositionen. Statsrådet skjuter
det ekonomiska problemet framför sig och hoppas att det löser sig på något
sätt längre fram.

Ändå vet vi att vi får allt fler flerhandikappade som skall rehabiliteras och
det är både nödvändigt, dyrt och personalkrävande. En hög kompetens med
både läkare och psykolog förutom all annan personal krävs i vårdteamet för
att uppnå ett gott resultat. Redan idag har vi svårigheter att få personal till
vården. Framtiden ser inte ljusare ut. Den ekonomiska situationen inom
landstingsvärlden gör att vi kommer att sträva mot kommunaliseringen i vår
jakt på kostnader. Detta kan leda till ”klasskillnader” mellan rika och fattiga
kommuner. Det finns omsorgsverksamhet på entreprenad redan idag som
fungerar väl, men den är för dyr. Därför försöker man att bringa ner kostnaderna
genom att plocka bort den medicinska verksamheten och sända den
tillbaka till landstinget. Det innebär att vården delas upp igen och helhetssynen
försvåras. ”Omsorgerna är ju till stor del till sitt innehåll en social service
av sådant slag som skulle kunna vara en del av socialtjänsten medan den medicinska
delen är en landstingskommunal uppgift på samma sätt som för alla
andra medborgare”, som det också uttrycks i propositionen.

Vi är tveksamma till om landstingens och kommunernas ekonomi tillåter
den nödvändiga expansion som behövs på detta område, nu när det är skattestopp
dessutom. Statsrådets försäkran:”Jag förutsätter att detta beaktas i

annat sammanhang senare” löser inte den ekonomiska frågan redan till den Mot. 1989/90
1 juli 1990. So47

Det är viktigt att den kommun som tar över uppgiften att stå för omsorgen
vid vårdhem också tar över skyldigheten att planera för hemmets avveckling.

Uppbyggnaden av alternativa resurser för boende och vård får inte stanna
upp eller fördröjas för att landstinget lämnar över huvudmannaskapet. Man
får hoppas att en dålig ekonomi inte lägger hinder i vägen för dem som så
väl behöver samhällets omsorg och vård.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär redovisning för hur reformer
skall finansieras.

Stockholm den 17 april 1990

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp) Marianne Samuelsson (mp)

11