med anledning av prop. 1988/89:85 om upphovsrätt och datorer

Motion 1988/89:L16 av Rune Rydén (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:L16

av Rune Rydén (m)

med anledning av prop. 1988/89:85 om upphovsrätt
och datorer

Enligt proposition 1988/89:85 om upphovsrätt och datorer regleras inte
rätten till datorprogram i anställningsförhållanden utan den förutsätts avtalas
mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Många tunga remissinstanser har framfört att denna rätt borde klarläggas i
lagtexten och i princip övergå till arbetsgivaren ”om inte annat avtalas”.
Flera remissinstanser har också i särskilda framställningar begärt att frågan
lagregleras i enlighet med den gängse uppfattningen om rättsläget. Det
främsta skälet för detta ställningstagande finner man givetvis i de utomordentligt
stora ekonomiska värden som företag och organisationer lägger ned i
ADB-programvaror och de självklara kraven på att kunna nyttja dessa
investeringar på bästa möjliga sätt.

Den i propositionen föreslagna ordningen kommer att leda till stora
svårigheter och möjligen även till oacceptabla ekonomiska konsekvenser.
Detta torde gälla särskilt för offentliga arbetsgivare, vilka i dag nästan
genomgående saknar sådana avtal som krävs för att de skall kunna driva sin
verksamhet inom dataområdet. Erfarenheter från försök att nå sådana avtal
har visat på stora svårigheter beroende på att detta är ett område som är
komplicerat och nytt för de berörda parterna. Privata arbetsgivare har redan
i dag i stor utsträckning avtal som tillförsäkrar dem upphovsrätten till i
anställningen framtagna program medan inget fall är känt där något annat är
avtalat. En inskrivning av en sådan presumtionsregel skulle alltså bara
fastställa vad som redan allmänt gäller där avtal träffats.

Ett av huvudargumenten för lagreglering är vidare att man i frågan rörande
upphovsrätt till datorprogram har lagt ned mycken möda på att nå största
möjliga internationella samstämmighet. Det skulle därför verka egendomligt
om Sverige väljer en lagteknisk princip som man tycks bli nästan ensam om.

Med stöd av ovanstående anser jag därför att en presumtionsregel skall
infogas i lagtexten innebärande att rätten till dataprogram i anställningsförhållanden
övergår till arbetsgivaren om inte annat avtalats.

Det torde ankomma på utskottet att utforma lagtext.

Vad gäller frågan om kopiering av dataprogram för enskilt bruk anser jag
att en person som i sitt arbete använder ett program bör kunna få göra en
kopia av detta för att kunna använda programmet när arbetet utförs i
bostaden.

Denna situation är vanligt förekommande, men skall enligt propositionen
inte vara tillåten. Enligt min mening kan detta förfarande knappast anses
drabba den som har rätten till programmet. Under alla förhållanden torde
det föreslagna förbudet beträffande sådan kopiering inte kunna övervakas.

1* Riksdagen 1988189.3 sami. Nr LIS—18

Jag menar att det är principiellt olämpligt att införa lagbestämmelser vilkas Mot. 1988/89
efterlevnad inte kan kontrolleras. LJ6

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att en presumtionsregel innebärande att
rätten till dataprogram i anställningsförfarande övergår till arbetsgivare
om inte annat avtalats infogas i upphovsrättslagen,

2. att riksdagen beslutar att kopiering av program som en person
använder i sitt arbete skall vara tillåten i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 10 mars 1989

Rune Rydén (m)

4