med anledning av prop. 1988/89:6 om ändrade bestämmelser om felparkeringsavgifter, m.m.

Motion 1988/89:T2 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T2

av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:6 om ändrade
bestämmelser om felparkeringsavgifter, m.m.

I propositionen föreslås bl.a. att det införs krav på prövningstillstånd för att
ärenden om felparkeringsavgifter skall få prövas av hovrätten. Vidare
föreslås begränsningar i rätten att i tingsrätten eller hovrätten åberopa
omständigheter eller bevisning som inte angetts hos polismyndigheten.

Vi motsätter oss propositionen i dessa delar. Enligt vår uppfattning
innebär förslagen alltför långt gående inskränkningar i enskildas rätt att få sin
sak uttömmande prövad.

Som framhålls i propositionen har riksdagen tidigare, 1985, haft att ta
ställning till ett förslag liknande det nu aktuella. Den gången avvisade
riksdagen förslaget. Regeringsförslaget 1985 var föranlett av att den s.k.
Parkeringsjuridiska Föreningen i Stockholm bedrev en verksamhet som
närmast måste karakteriseras som rättegångsmissbruk och som ledde till en
kraftig belastning på domstolarna. Av vad som har framkommit i det nu
aktuella lagstiftningsärendet har antalet mål som gäller felparkering inte ökat
sedan dess. Tvärtom skriver lagrådet i sitt yttrande: ”Såvitt är för lagrådet
känt råder inte i dag sådana förhållanden att det är nödvändigt att
lagstiftningsvägen vidta drastiska åtgärder för att stävja organiserat rättegångsmissbruk”.

För att göra inskränkningar i människors möjligheter att få sina beslut eller
domar prövade i en instansordning med i vart fall tre steg krävs utomordentligt
starka skäl. Detsamma gäller möjligheterna att få anföra nya omständigheter
i högre instans. Den i och för sig vällovliga ambitionen att minska
domstolarnas arbetsbörda får inte leda till förändringar i grundläggande
rättsprinciper. För det fall att domstolar och myndigheter inte har tillräckliga
resurser att tillämpa lagarna bör i första hand ytterligare resurser anslås eller
de materiella reglerna ändras.

Ett ytterligare skäl för att inte vidta de förändringar som propositionen nu
förslår är det faktum att när ärenden om parkeringsavgifter avgörs hos
polisen sker detta ofta av icke rättsutbildad personal. I tingsrätterna är det
vanligt att det är tingsnotarierna som handlägger målen. Det är alltså först
efter ett eventuellt överklagande till hovrätten som den enskilde kan få sitt
ärende prövat av erfarna domare. Därvid är det också angeläget att nya
omständigheter och bevis skall kunna anföras.

Hemställan Mot. 1988/89

T2

Med hänvisning til! det anförda hemställer vi

att riksdagen avslår förslaget till förändringar i 10 § och 10 a § lagen
om felparkeringsavgift.

Stockholm den 18 oktober 1988
Kenth Skårvik (fp)

Anders Cas t berger (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Hugo Bergdahl (fp)

gotab Stockholm 1988 15950