med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska

Motion 1988/89:Fi23 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi23

av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m.

Genom riksdagens beslut att fastställa ramar för tillstyrkan av förhöjt
låneunderlag och tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefulla
bostadshus har ett viktigt instrument skapats för att rädda äldre bostadsmiljöer
och enstaka hus, framför allt i våra stadskärnor. Med den inriktning som
ombyggnadsverksamheten haft sedan tilkomsten av det kulturhistoriskt
motiverade lånestödet har de bostadspolitiska målen till väsentlig del
sammanfallit med det kulturpolitiska målet att bevara värdefull äldre
bostadsbebyggelse.

Lånestödet har fått en fundamental betydelse för långsiktig bevarandeplanering
med upprustning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i vårt land.
Efterfrågan på dessa typer av lån har hela tiden kraftigt ökat och ramarna har
successivt vidgats genom riksdagens beslut. Lånen har inneburit att ett stort
antal kulturhistoriskt värdefulla byggnader räddats från rivning och att
ombyggnader kunnat ske på ett kulturhistoriskt riktigt sätt.

I den av riksdagen under våren antagna propositionen om kulturmiljövård
framhölls byggnadsvården som ett prioriterat område och att lånestödet var
en viktig väg att kanalisera den statliga byggnadsvården. För kontinuitet i
verksamheten är det väsentligt att stabiliteten i detta stödsystem kan
garanteras.

Propositionens förslag innebär att räntan för statliga bostadslån till
ombyggnad mer än fördubblades. Avsikten är att minska antalet ombyggnader
genom att begränsa subventionerna inom detta område till förmån för
nyproduktion av bostadshus.

Ett genomförande av förslaget innebär att grundförutsättningen för
upprustning av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse rycks undan. I
kulturmiljövårdens bevarandearbete innebär detta att kulturhistoriska byggnader
ej kommer att kunna räddas på grund av otillräckliga finansieringsmedel.
Förslaget strider därmed mot intentionerna för lånestödets roll inom
kulturmiljövården. Det vore olyckligt om ett långsiktigt bevarandearbete för
vår kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse drabbades av kortsiktiga konjunkturpolitiska
åtgärder, vilket skulle bli ett resultat av propositionens förslag.

För att tillfälligtvis dämpa konsekvenserna av förslaget föreslås därför
ramen för tilläggslån vidgas på samma sätt som för bostadshus yngre än 30 år.

2

Hemställan Mot. 1988/89

Fi23

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen, därest förslaget om räntebidrag till ombyggnadslån
bifalls, beslutar att ramen för tillstyrkan av tilläggslån till kulturhistoriskt
värdefulla bostadshus ökas under innevarande budgetår med 50
milj. kr. till 165 milj. kr. samt att konsekvenserna av förslaget studeras
särskilt under budgetåret vad gäller ombyggnadsverksamheten för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Stockholm den 16 november 1988

Jan-Erik Wikström (fp)

Margareta Fogelberg (fp) Christer Eirefelt (fp)

Lola Björkquist (fp)