med anledning av prop. 1988/89:46 om inkomstskatten för år

Motion 1988/89:Sk22 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Sk22

av Martin Olsson (c)
med anledning av prop. 1988/89:46 om inkomstskatten för år
1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.

Folkpensionärernas orimliga marginalskatter

Inga andra grupper i vårt samhälle torde ha så höga marginaleffekter, alltså
ökade skatter och minskade bidrag på grund av inkomstökningar, som
folkpensionärer med låg eller genomsnittlig pension. För dem uppgår
nämligen den samlade marginaleffekten till nära - och i vissa inkomstlägen över
100%. Hela merinkomsten går alltså bort i ökad skatt och minskat
kommunalt bostadstillägg, KBT.

Om dessa pensionärer har inkomst i form av ränta på besparingar kan
marginaleffekten bli mycket högre, nämligen över 200%. De som drabbas av
detta är de som haft låg inkomst och därför får låg pension men som ändock
lyckats spara ihop en slant till ålderns dagar. Däremot drabbas inte
pensionärer med pension över ca 85 000 kr. av någon speciell skatt på grund
av besparingar och av avkastning på denna.

I riksdagen har jag under det förra riksmötet i en interpellation, en motion
och en fråga till finansministern tagit upp frågan om vissa pensionärers rent
orimliga marginalskatter och krävt ändringar. Aven i massmediadebatten
har dessa speciella skatteregler väckt stor uppmärksamhet och kritik under
den senaste året.

Orsaken till de höga marginaleffekterna för folkpensionärer är att deras
extraavdrag vid beskattningen avtrappas vid ökande inkomster. På motsvarande
sätt minskar deras KBT. Den synnerligen höga marginaleffekten på
ränteinkomster uppstår på grund av att det extra avdraget dessutom minskas
som följd av förmögenhet fr.o.m. 91 000 kr. och att KBT minskar så snart
förmögenheten överstiger 75 000 kr. (för ensamstående pensionär).

Det är positivt att kritiken mot gällande regler lett till att regeringen nu
föreslår viss ändring av reglerna om avtrappning av det extra avdraget på
grund av förmögenhet, så att skatteeffekterna mildras något. Men tyvärr
kvarstår dock principen om att pensionärer med pension under 85 000 kr.
skall skattemässigt straffas för att han eller hon har besparingar.

Jag återkommer därför i denna motion med kravet på att reducering av det
extra avdraget på grund av förmögenhet skall upphöra fr.o.m. 1989 års
taxering, alltså fr.o.m. innevarande inkomstår.

Jag begär dessutom en översyn av reglerna för KBT för folkpensionärer.

Däremot tar jag inte upp övriga förslag i propositionen utan hänvisar till
vad som anförs och föreslås i centerns partimotion med anledning av
propositionen.

Reglerna leder till orimliga marginaleffekter

I interpellationen 1987/88:140 den 30 november i fjol redovisade jag ett
autentiskt fall enligt vilket en änka drabbades av 207% marginaleffekt på
räntan på viss del av sina besparingar. Hon hade endast lägsta pension men
hade besparingar på 137 000 kr. vari ingick en insatslägenhet. Om hon på
något sätt gjort sig av med 47 000 kr. av sina besparingar skulle hennes
ränteinkomst minskat med 4 230 kr., hennes skatt minskat med 7 332 kr. och
hennes KBT ökat med 1 410 kr. Hon skulle alltså fått drygt 4 500 kr. mer i
disponibel inkomst, om hon gjort sig av med 47 000 kr. av sina besparingar!

Min fråga i interpellationen var om regeringen avsåg att vidta några
åtgärder för att begränsa vissa pensionärers synnerligen höga marginaleffekter.
Finansministern hänvisade i sitt svar den 11 december främst till arbetet
inom utredningen (Fi 1987:07) om reformerad inkomstbeskattning. I en
replik till mig angav han följande slutsats: ”Skall vi kunna göra något åt det
extra avdraget utan att det får de för pensionärerna ogynnsamma effekterna,
måste det ske i samband med en allmän sänkning av inkomstskatten. Det är
enda vägen att gå.”

Eftersom den statliga skatten är mycket låg i de inkomstskikt där det extra
avdraget utgår var hans slutsats anmärkningsvärd.

Det är därför glädjande att regeringen nu - utan att avvakta inkomstskatteberedningens
förslag - lagt fram förslag vars syfte delvis är att minska
marginaleffekterna för pensionärerna.

I motion 1987/88:Sk309 väckt under den allmänna motionstiden begärde
jag att dels folkpensionärernas extra avdrag fr.o.m. 1989 års taxering ej
skulle reduceras på grund av förmögenhet, dels skyndsam utredning och
förslag syftande till att allmänt minska marginaleffekterna för folkpensionärer.

Genom Sigge Ågrens radioprogram Senioren har de nuvarande skattereglerna
blivit mer kända och därmed mer ifrågasatta. Under valrörelsen ställde
Sigge Ågren i tidningen Expressen följande fråga till samtliga partiledare:
”Vill ditt parti avskaffa det nuvarande förmögenhetsavdraget, som gör att en
lågpensionär får en skattehöjning redan vid förmögenhet på 91 000 kr. för en
ensamstående, det dubbla för ett pär?”. Centern, moderaternas och
folkpartiets ledare uttalade sig därvid för att avskaffa reduktionen av det
extra avdraget på grund av förmögenhet.

Lågpensionärerna betalar en miljard extra i förmögenhetsskatt

Efter riksdagsmajoritetens avslag på min motion ställde jag den 19 april en
fråga (1987/88:456) till finansministern om regeringen avsåg att framlägga
något förslag motsvarande mina motionskrav. I sitt svar den 22 april uppgav
finansministern att ett avskaffande av förmögenhetsprövningen av det extra
avdraget ”skulle innebära ett inkomstbortfall för staten och kommunerna på
närmare 1 miljard kronor”. Några dagar senare bad jag riksdagens utredningstjänst
att ta fram underlaget för denna beräkning. Tyvärr fick utredningstjänsten
inga uppgifter från finansdepartementet som i stället telefonledes
uppgav ”att ifrågavarande beräkningsunderlag enligt rättschefens bedömning
är internt arbetsmaterial och att det därför inte lämnas ut”.

Det är inte lätt för oss riksdagsledamöter att göra beräkningar på vad en Mot. 1988/89

reform kostar om ett departements beräkningar ej lämnas ut till oss, trots att Sk22

de använts som argument mot våra förslag i en riksdagsdebatt. Men om jag
utan att känna beräkningsgrunden accepterar uppgiften om att folkpensionärer
med högst ca 85 000 kr. inkomst betalar en miljard kronor extra i skatt på
grund av sina besparingar (ej på grund av avkastningen på besparingarna) är
det egentligen ett fantastiskt förhållande. Den samlade förmögenhetsskatten
uppgår enligt statsbudgeten till drygt 2.4 miljarder kronor. Dessutom betalar
alltså folkpensionärerna med låga pensioner men med besparingar en miljard
extra i en speciell typ av förmögenhetsskatt!

Låginkomsttagarna straffas för sin sparsamhet

De pensionärer som främst drabbas av nuvarande regler är de som har låg
eller ingen ATP. Denna kategori pensionärer har under sin yrkesverksamma
tid antingen varit verksamma i något låglöneyrke eller avstått från förvärvsarbete
utanför hemmet för att fostra sina barn, eller också bott inom
områden där det varit svårt att få lämplig i vart fall heltidssysselsättning. Om
en pensionär tillhör någon av dessa kategorier och dessutom genom träget
arbete och sparsamhet lyckats spara ihop en del, t.ex. genom att skaffa ett
eget hus som avyttras på ålderns dagar, drabbas vederbörande av de
redovisade orimliga marginaleffekterna. En ytterligare förutsättning för att
drabbas kan vara att vederbörande pliktskyldigast uppger alla sina besparingar.

Nuvarande regler om det extra avdragets avtrappning leder till hårdaste
skattekonsekvenser på grund av besparingar för dem som har den allra lägsta
pensionen och minskar därefter successivt till dess det extra avdraget upphör
vid inkomst på ca 85 000 kr.

Med propositionens förslag blir skattekonsekvenserna på grund av förmögenhet
lika för alla pensionärer med extra avdrag. Kvar står dock att de som
har låg eller genomsnittlig pension även i fortsättningen kommer att
skattemässigt straffas på grund av besparingar.

I propositionen (s. 47) anger finansministern att marginaleffekten inte
längre skall kunna uppgå till 100% i något inkomst- och förmögenhetsskikt
vid en förmögenhetsavkastning av minst 9%. Det måste dock uppmärksammas
att finansministern här med marginaleffekt endast avser marginalskatt
och ej den totala marginaleffekten som även inkluderar avtrappningen av
KBT på grund av inkomst och förmögenhet.

Tar man - vilket man måste göra - även hänsyn till att KBT minskar både
på grund av besparingarna och på grund av ränteinkomsten blir den samlade
marginaleffekten på en ränteinkomst även i fortsättningen långt över 100%.

Pensionärernas extra förmögenhetsskatt måste avskaffas

Även om jag inte fått tillgång till beräkningsunderlaget vill jag - med risk för
att jag bortsett från någon faktor - redovisa följande konsekvenser för en
pensionär som har 120 000 i stället för 100 000 kr. i besparingar om
propositionens förslag genomförs:

20 000 kr. ger 1 800 kr. i ränta av vilken 96,8% går bort i skatt och minskat Mot. 1988/89

KBT vid 33 kr. kommunal utdebitering enligt propositionen (s. 44) med 1 742 Sk22

kr.

20 000 i förmögenhet (över 100 000 kr.) minskar det extra avdraget med
10%, alltså med 2 000 kr., vilket med 38% skatt (kommunal och statlig) ökar
skatten med 760 kr. Den sammanlagda minskningen (1 742+760) blir 2 502
kr.

Dessutom begränsar förmögenheten KBT genom att 10% av förmögenhet
över 75 000 kr. läggs till den inkomst som medför att KBT minskas med en
tredjedel.

Principen kvarstår alltså att sparsamma lågpensionärer skall få betala skatt
och få minskat KBT som tillsammans vida överstiger den ränteinkomst som i
huvudsak är en kompensation för inflationen som drabbar besparingarna.

Ett speciellt skäl för att avskaffa systemet helt är att det uppmuntrar till att
inte redovisa sina tillgångar. Ett annat skäl är att det motverkar att en
pensionär avyttrar sin fastighet, eftersom han eller hon därigenom får en ur
dessa synpunkter betydligt större förmögenhet som påverkar det extra
avdraget och KBT.

Nya arvsreglerna medför att fler drabbas

De nya arvsregler som trädde i kraft den 1 januari i år innebär att
efterlevande make i de flesta fall ärver hela boet. Fler änkor/änklingar
kommer härigenom att ha tillgodohavanden som leder till reduktion av det
extra avdraget och därmed nämnda skattekonsekvenser. Avsikten med de
nya arvsreglerna var att stärka den efterlevande makens ställning. Det är
därför oförsvarligt att ha skatteregler som motverkar deras möjligheter att
behålla boet, ja, leder till ren förlust för den som har hela boet kvar. Även
detta förhållande måste beaktas när riksdagen tar ställning till frågan om
besparingarnas effekt på en pensionärs beskattning och KBT. I interpellationsdebatten
med mig den 11 december i fjol framhöll finansministern vad
gäller den kategorin efterlevande att ”vederbörande själv (kan) lösa
problemet genom (att) helt enkelt avstå från del av arvet till förmån för de
gemensamma barnen”.

Detta synsätt kan inte få bli vägledande för riksdagen, utan skattereglerna
måste anpassas efter syftet med de nya arvsreglerna.

Synnerligen många skäl talar alltså för att folkpensionärers extra avdrag
inte längre skall reduceras på grund av förmögenhet. Den straffbeskattning
av lågpensionärer som lyckats få besparingar måste upphöra. Riksdagen bör
därför med avslag på propositionens förslag i denna del besluta att reducering
av folkpensionärernas extra avdrag på grund av förmögenhet skall upphöra
fr.o.m. 1989 års taxering. Det sker lämpligen genom att riksdagen antar en
lag med innehåll att ”härigenom föreskrivs i fråga om anvisningarna till 50 §
kommunalskattelagen (1928:370) att punkt 2 femte stycket skall slopas” och
att denna lag skall tillämpas vid 1989 års taxering.

I propositionen föreslås att arbetsinkomst ej längre skall leda till begränsning
av en pensionärs KBT. Utöver den utvidgning av detta till att även gälla
inkomst av jordbruk och rörelse, som föreslås i centerns partimotion, bör

riksdagen hos regeringen begära en översyn av reglerna för avtrappning av Mot. 1988/89

folkpensionärernas KBT i syfte att minska marginaleffekterna. Särskilt bör Sk22

avtrappningen på grund av besparingar ses över.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att reduktionen av folkpensionärernas
extra avdrag på grund av förmögenhet avskaffas fr.o.m. 1989 års
taxering,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn av och
förslag till ändrade regler för kommunalt bostadstillägg, KBT, för
folkpensionärer i syfte att begränsa marginaleffekterna.

Stockholm den 14 november 1988
Martin Olsson (c)

gotab Stockholm 1988 16119