med anledning av prop. 1988/89:33 om avgifter för pensionärer

Motion 1988/89:Sf7 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sf7

av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c)
med anledning av prop. 1988/89:33 om avgifter för pensionärer
vid sjukhusvård

Regeringens förslag om att slopa friåret i sjukvården för pensionärer måste
avvisas. Förslaget kommer om det genomförs att slå mycket orättvist och
hänsynslöst hårt särskilt mot de pensionärer som har de lägsta pensionerna.
Motiveringen att på detta sätt låta en kraftig höjning av pensionerna för de
högsta ATP-pensionärerna, som kompensation för devalveringen 1982, gå ut
över tryggheten i fråga om vård och boende för alla äldre och som särskilt
hårt drabbar de svagaste, är djupt stötande ur rättvise- och solidaritetssynpunkt.

Förslaget om ett slopande av friåret för pensionärer slår dessutom mycket
orättvist ur regionalpolitisk synpunkt. Genom den nu lagda propositionen
riktar regeringen ett nytt allvarligt slag mot Kalmar län, främst dess många
äldre invånare. Förslaget utgör ett direkt hot mot strävandena till fortsatt
utveckling i ett ur regionalpolitisk synpunkt utsatt problemområde. Det är
det andra tungt vägande skälet varför regeringens förslag måste avvisas.

Allt fler gamla människor i Kalmar län

Kalmar län är det län i landet som tillsammans med Jämtland har flest
pensionärer per 1 000 invånare.

Samtidigt som den totala befolkningen i länet successivt minskar, har
antalet gamla och särskilt de över 80 år ökat i Kalmar län. 1987 fanns 11 347
personer i länet, som var äldre än 80 år. En jämförelse med rikets
åldersfördelning visar att Kalmar län är underrepresenterat i åldersgrupperna
16-24 år och 25-44 år men däremot överrepresenterat i åldersgrupper
över 45 år och särskilt över 65 år.

Andelen pensionärer, 65 år och äldre, i länet uppgår nu till 20,3 % medan
genomsnittet för riket är 17,7 %. Högsta andel har Högsby kommun med
nära 26 % och där var fjärde invånare således uppnått pensionsåldern och
Borgholms kommun med 24,5 %.

Tabell I

Mot. 1988/89

Andelen pensionärer i länets kommuner (65-w år) 1987

Sf7

Västervik
Vimmerby
Hultsfred
Högsby
Oskarshamn
Mönsterås
Nybro
Emmaboda
Kalmar
Torsås
Mörbylånga
Borgholm

Kalmarlän

Riket

20,8

20,2

22,2

25.9

18.9

19.2

20.9

20.3

18.4

23.5

18.6
24,5

20,3

17,7

Diagram 1

Kalmar läns åldersstruktur 1987

PROCENTUELL FÖRDELNING
ÅLDERSKLASS

MAN

B

K

m

&

k

90 -W
8S -89
80-81.
75-79
X-7L
65-69
60-W
55-59
50-5L
L5-L9
LO-LL
35-39
30-34
25-29
20-2L
15 -19
10 -IL
5 - 9
0 - L

KVINNOR

Jä. ;;	f
	^ NN
	tö Hr
•i	t.
k\w\j r
. _ "_E

överskott

länet

överskott

riket

Kalmar läns belägenhet medför att regeringens förslag drabbar inte enbart en
hög andel av länets befolkning. Med den ofördelaktiga åldersstrukturen är
redan i nuläget länets resurser hårt ansträngda för att klara ett ökande behov i
fråga om vård, omvårdnad och boende för äldre, som av naturliga skäl blir
större när andelen äldre ökar. Förslaget att slopa friåret i sjukvården för
äldre gör att länets resurser ytterligare kommer att anträngas genom ökade
socialbidragskostnader och annat när många enskilda inte klarar av den
situation de ställs inför när friåret tas ifrån dem.

Den övervakning av kostnader från staten till kommunerna och landsting- Mot. 1988/89

et som blir följden av regeringens förslag strider mot riksdagens uttalade mål Sf7

om rättvis resursfördelning ur regionalpolitisk synvinkel.

Men det viktigaste är ändå vad som händer den enskilde individen. Med
regeringens förslag hotas de äldres trygghet. Genom friåret i sjukvården har
det varit möjligt för de äldre att kunna ha kvar sin bostad när de blivit sjuka
och tvingats vistas på sjukhus. Det innebär en stor trygghet att veta att
bostaden och hemmet finns kvar att flytta tillbaka till när sjukdomsperioden
på sjukhus är över och tillfrisknandet nåtts. Denna vetskap kan också ha en
direkt positiv inverkan på tillfrisknandet. För allt fler är det egna hemmet den
fasta punkt i tillvaron som representerar framtidshopp och livsvilja.

Om en sådan viktig faktor för tillfrisknandet rycks undan innebär det inte
enbart en förlorad trygghet för den enskilde utan direkt försämrat sjukdomspanorama
med ökat lidande och förlängda vårdtider på institutioner för den
enskilde som följd. Det ökar i sin tur trycket på landstingets redan hårt
ansträngda resurser.

Förslaget att slopa friåret slår orättvist mot de sämst ställda pensionärerna.

Det slår dessutom särskilt orättvist mot Kalmar län. Dels drabbar förslaget
en hög andel av länets invånare särskilt hårt. Dels innebär det en övervakning
av kostnader från staten till kommuner och landsting i ett område som
redan är hårt utsatt genom orättvisorna i den statliga bidragsgivningen till
kommuner och landsting. Regeringens förslag strider därmed emot riksdagens
uttalade målsättning om regional balans.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:33 om avgifter för
pensionärer vid sjukhusvård.

Stockholm den 7 november 1988

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

14

.V

Stockholm 1988 16071