med anledning av prop. 1988/89:137 om vissa regler vid fastighetstaxering

Motion 1988/89:Sk57 av Birgit Friggebo (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sk57

av Birgit Friggebo (fp)

med anledning av prop. 1988/89:137 om vissa
regler vid fastighetstaxering

Regeringen föreslår i propositionen vissa förändringar av taxeringsnämndernas
arbetsperioder och vissa utvidgade befogenheter för taxeringsnämndernas
ordförande och för de av länsskattemyndigheten förordnade ledamöterna
i nämnderna. 1 propositionen redovisas också de åtgärder som vidtagits
för att åstadkomma förenklingar i vissa mätregler av utrymmen i småhus.

De exempel på ”förenklingar” som anförs i propositionen ger en närmast
övertydlig illustration till hur komplicerad och byråkratisk hela proceduren
med fastighetstaxering är. Säkert var det ännu värre tidigare, men för en
vanlig bostadsinnehavare framstår definitionen av boutrymmen, biutrymmen
och sluttningsvåningar inte självklart som ett under av klarhet. Att
behöva kalla formuleringar som ”våning i småhus, där omgivande mark
ligger delvis över och delvis under våningens golvyta, skall den del som
ligger högst 6 meter från yttervägg, vilken omgivande mark ligger under
eller i nivå med golvet, jämställas med våning helt ovan mark” eller ”ett
vardagsrum, som är 5 meter brett, ligger vid en 8 meter lång fasad, där
golvet längs fasaden ligger ovan marknivån i 6 meter och under i 2 meter.
Rummet blir då boutrymme där golvet vid fasaden ligger ovan mark och
biutrymme där golvet vid fasaden ligger under mark” för förenklingar är
närmast bisarrt.

Det finns enligt min mening allvarliga skäl att ifrågasätta hela fastighetstaxeringens
existensberättigande.

Fastighetstaxeringens ursprungliga syfte var att ta fram ett underlag för
den kommunala fastighetsbeskattningen. Den kommunala beskattningen
av fastighet var utformad som en garantiskatt, vilket innebar att den kommun
där en fastighet är belägen garanterades en viss skatt från fastigheten.
Denna kommunala uppbörd är numera avskaffad.

Uppgifter från fastighetstaxeringen används också för beräkning av
schablonintäkten av en- och tvåfamiljsfastighet. 1 den omfattande utredningsprocess
som nu pågår där hela skattesystemet är i stöpsleven finns
långt gångna tankar på att avskaffa schablonintäkten. Detta är för övrigt en
ståndpunkt som folkpartiet sedan tidigare hävdat, bl.a. därför att effekten
av denna schablonintäktsbeskattning ger två progressiva inslag i fastighetsbeskattningen:
dels läggs den hypotetiska intäkten på en progressiv marginalskatteskala,
dels ökar själva procentsatsen ju högre en fastighets taxeringsvärde
är. Men om de förslag på detta område som finns i PM 100 så

småningom blir verklighet behövs alltså inte taxeringsvärdena heller av Mot. 1988/89
denna anledning. Sk57

Tidigare var taxeringsvärdet på fastighet en viktig bas för bankernas och
andra kreditinstituts långivning. I och med kreditmarknadens avreglering
har denna roll dock bortfallit. Dessutom harju andra kapitalvärden som
kunnat belånas, t.ex. en fritidsbåt, ju inte denna statliga prislapp på sig, men
har ändå kunnat tjäna som säkerhet. Bankerna torde inte vara beroende av
denna formella värdering för att göra kreditbedömningar. Sådana bygger
ju ändå på deras egna professionella bedömningar av en kunds kreditvärdighet.

Vidare utnyttjas taxeringsvärdet i arvs- och gåvobeskattningen. Att det
krävs värdering av fast egendom vid arv och gåva är emellertid ett otillräckligt
skäl för att med jämna mellanrum genomdriva en generell fastighetstaxering.
För andra slag av egendom som ges som gåva eller arv sker värderingen
vid bouppteckningar eller motsvarande, dvs. det ärvda åsätts ett värde
när en värdering faktiskt är påkallad. Det finns ingen självklar logik i att så
att säga latenta taxeringsvärden som utnyttjas i dessa situationer skulle vara
en bättre värdemätare än bedömningen vid det aktuella tillfället.

Ett annat användningsområde för fastighetstaxeringen är att den tjänar
som underlag för förmögenhetsskatten. Skatteskalan för förmögenhetsskatten
innehåller dock mycket grova intervall. Det är möjligt att tänka sig
avsevärt enklare och mera schabloniserade bedömningar av fastigheters
värde än en så detaljerad genomgång av alla vinklar och vrår i varje fastighet
som en allmän fastighetstaxering innebär.

Av de mera omfattande användningsområdena för fastighetstaxeringen
kvarstår egentligen endast de behov som fastighetsskatten föranleder.

Liksom för förmögenhetsskatten är det fullt möjligt att här tänka sig en
mera schablonartad bedömning. En sådan möjlighet är att helt enkelt se till
ytan och inget annat. Om någon ytterligare dimension anses behövas kan
man tänka sig att fastighetens ålder också tas med. Eftersom skälen till
fastighetsskatten tenderar bli alltmer fiskala finns det starka skäl att inte
låta de stora skillnaderna i olika delar av landet i taxeringsvärden slå igenom
i fastighetsskatten. Ett sådant enkelt system ger större rättvisa över
landet. Dessutom löser det ett annat problem som riksdagen hade uppe så
sent som för ett år sedan utan att egentligen komma närmare en lösning,
nämligen de astronomiska höjder som de nya taxeringsvärdena kan komma
att nå för permanentboende i attraktiva fritidsområden. För det gamla paret
i den lilla fiskarstugan är det knappast någon tröst att de kan sälja sin enkla
bostad till skyhöga priser till fritidsboende. Och än mindre är de betjänta av
att betala fastighetsskatt som om de bodde i lyxvilla bara därför att de har
sjöutsikt.

Riksdagen borde allvarligt överväga att avskaffa den allmänna fastighetstaxeringen,
åtminstone vad avser bostadsfastigheter. Detta skulle spara
en hel del byråkratiskt krångel och pengar åt staten men kanske ännu viktigare,
en hel del tidskrävande blankettifyllande och mätande för de boende.

14

Hemställan Mot. 1988/89

Sk57

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om det minskade behovet av en allmän fastighetstaxering.

Stockholm den 18 april 1989
Birgit Friggebo (fp)

15