med anledning av prop. 1988/89:129 med förslag till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.

Motion 1988/89:Kr16 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Krl6

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:129 med förslag
till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.

I propositionen framläggs förslag om viss höjning av de licensavgifter som
finansierar Sveriges Radio - koncernens verksamhet. Förslagen kan betraktas
som högst temporära förstärkningar. De löser således inte de ekonomiska
problem som riskerar att äventyra SR:s ställning som ett fullödigt public
service-företag.

I andra motioner från centerpartiet redovisas förslag om mera framtidsinriktade
insatser för att SR-koncernen uthålligt skall kunna fullgöra sina
uppgifter i den förändrade mediasituation som uppkommit genom den
snabba tekniska utvecklingen och det med denna förknippade ständigt utökade
programutbudet över satellit och kabel.

I denna motion behandlar vi endast lokalradions situation.

1 propositionen berörs fördelningsfrågorna inom SR-koncernen endast
mycket flyktigt och lokalradions ställning nästan inte alls.

Det sägs således i ett referat av den s.k. SR-studien endast att ” lokalradions
successiva inträde i FM 4 genomförs med i stort sett oförändrade
resurser.” Ett accepterande av den beskrivningen innebär i realiteten att
lokalradions möjligheter att leva upp till de förväntningar som ställts upp
för lokalradion inte kan infrias.

Den expansion som skett inom lokalradion har visat sig motsvara ett stort
behov av lokal nyhetsrapportering och program med lokal anknytning.
Expansionen har möjliggjorts av ett entusiastist arbete av lokalradions anställda.
Någon resursförstärkning som motsvarar den ökade sändningstiden
har dock inte skett. I längden är detta ett tillstånd som inte kommer att
fungera. Risken är stor att de som arbetar inom lokalradion kommer att
tröttna och att verksamheten kommer att trappas ner.

Lokalradion har totalt 700 anställda och en budget på 300 milj. kronor.
Med dessa resurser sänder lokalradion sammanlagt 80 000 timmar per år.
Som jämförelse kan nämnas att riksradion har 1 400 anställda och en budget
på 600 milj.kronor. Sammanlagt sänder de tre riksradiokanalerna
21 000 timmar. Lokalradion sänder således fyra gånger så mycket som riksradion
med bara hälften så stor budget och hälften så många medarbetare.

Det är inte vår avsikt att på något sätt nedvärdera den verksamhet som
Riksradion bedriver. Tvärtom anser vi att den är mycket värdefull och i
många avseenden av mycket hög kvalitet. Vi har gjort denna jämförelse för
att belysa under vilka omständigheter som lokalradion arbetar.

Vid många lokalradiostationer är situationen numera den att program

måste inställas vid t.ex. sjukdomsfall. Några ersättare finns inte. Personalsi- Mot. 1988/89

tuationen innebär att såväl den långsiktiga programplaneringen som den Kr 16

kontinuerliga nyhetsbevakningen allvarligt försvåras. Och som ovan

nämnts är risken stor att de medarbetare som på detta sätt lever under

ständig stress tröttnar och söker sig till annan verksamhet. Därmed är risken

stor inte bara för en nedtrappning av verksamheten utan också för en starkt

försämrad programkvalitet.

Lokalradion har enligt vår mening många viktiga funktioner. Genom
lokalradion sker en decentralisering av nyhetsutbudet. Det som händer i
regionen kommer snabbt ut till medborgarna och de får möjlighet att reagera.
Serviceinformationen om t.ex. olyckor på vägar och företag når utan
fördröjningar ut till dem som berörs. För kulturlivet och för samhällsdebatten
i regionerna är lokalradion en mycket betydelsefull stimulans. Undersökningar
visar också att lokalradions sändningar är mycket uppskattade
av medborgarna.

Vår slutsats är därför att det inte minst ur demokratisynpunkt är mycket
viktigt att lokalradion kan upprätthålla och vidareutveckla sin verksamhet.

Det är inte riksdagens uppgift att fördela SR-koncernens samlade resurser
på de olika verksamhetsområdena. Men riksdagen kan ange en viljeyttring
om detta. Vi anser att riksdagen bör uttala att en förstärkning av resurserna
till lokalradion snarast måste komma till stånd. Men vi anser också att
riksdagen av regeringen bör kräva en mera långsiktig plan för en fortsatt
uppbyggnad av lokalradion. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som sagts i motionen hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokalradions
resurser skall förstärkas,

2. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan för en
fortsatt uppbyggnad av lokalradion.

Stockholm den 11 april 1989
Bertil Fiskesjö (c)

Håkan Hansson (c) Ulla Tillander (c)

13