med anledning av prop. 1988/89:124 om vissa

Motion 1988/89:Ju22 av Hans Göran Franck och Magnus Persson (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Ju22

av Hans Göran Franck och Magnus Persson (båda s)
med anledning av prop. 1988/89:124 om vissa
tvångsmedelsfrågor

I propositionen föreslås att den s.k. proportionalitetsprincipen skall lagfästas
för all tvångsmedelsanvändning. Även om denna princip har gällt i rättspraxis
är det värdefullt att det införs en uttrycklig regel härom i rättegångsbalken.

Vi vill också uttala vårt gillande över att några möjligheter att som
straffprocessuella tvångsmedel använda avlyssning med dold mikrofon och
övervakning med dold - fjärrstyrd - kamera inte införs enligt förslaget. Men
det är också av betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt att hemlig teleavlyssning
förbjuds uttryckligen när det gäller samtal eller meddelanden mellan den
misstänkte och hans försvarare.

På vissa andra punkter har vi emellertid invändningar att göra mot
regeringsförslaget.

1. I propositionen anges att ”säkerligen är inte det sista ordet sagt när det
gäller frågan om överskottsinformation”. Detta är förvisso riktigt. Det är
ofrånkomligt att det här föreligger ett rättssäkerhetsproblem, som man
måste ta på allvar, nämligen i vilken utsträckning man får utnyttja en sådan
överskottsinformation som kommer fram vid tvångsmedelsanvändning. En
mer positiv hållning borde därför intas till tvångsmedelskommitténs förslag
om laglig begränsning av möjligheterna att utnyttja denna överskottsinformation,
då man inte kan bortse ifrån att de lagliga möjligheterna till
telefonavlyssning överträds eller till och med missbrukas. Blotta misstanken
att så kan ske måste på allt sätt motverkas och så långtgående garantier som
möjligt lämnas mot överträdelser och missbruk.

Det har under senare tid framkommit stark kritik mot det sätt på vilket
reglerna om telefonavlyssning tillämpats och överträtts.

Det är bra att det i propositionen markeras att bl.a. polismyndigheterna,
åklagarmyndigheterna, JK och JO skall ha sin uppmärksamhet riktad på
frågan hur överskottsinformationen hanteras i praktiken samt anmäler ”om
det uppstår behov av sådana förtydliganden som inte kan ske inom ramen för
dess verksamhet” (propositionen sid. 33).

Med hänsyn till frågans vikt bör övervägas att utarbeta föreskrifter om hur
överskottsinformation skall kunna användas samt om hur överträdelser och
missbruk skall kunna förebyggas och motverkas. Allmän restriktivitet vid
utnyttjandet är givetvis också viktigt att ange.

Ett lagfästande av den s.k. proportionalitetsprincipen utgör enligt vår
mening ej ett tillräckligt skydd mot obehörigt röjande av uppgifter, som inte
är direkt efterforskade vid tvångsmedelsanvändningen.

2.1 propositionen framläggs förslag om hemlig telefonavlyssning även vid Mot. 1988/89

försök, förberedelse och stämpling till brott, om brottet är sådant att Ju22

avlyssning skulle ha kunnat tillåtas vid fullbordat brott.

Enligt vår mening är detta förslag alltför långtgående. Det bottnar i en viss
överskattning av den betydelse som telefonavlyssning skulle ha vid dessa
förberedande stadier. Det är tillräckligt att telefonavlyssning får användas i
sådana fall beträffande allmänfarliga brott, högmålsbrott och brott mot
rikets säkerhet. Om en utvidgning sker bör den begränsas till grovt
narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika.

Det är värt att notera att vi redan i dag har en förhållandevis hög
uppklaringsprocent när det gäller de grova brott beträffande vilka det skulle
kunna vara aktuellt att införa nu föreslagen utvidgning av möjligheter till
hemlig teleavlyssning.

3. Regler om hemlig teleövervakning föreslås efter mönster av nuvarande
regler. Med hemlig teleövervakning avses avstängning av teleanläggning
eller inhämtande av uppgift om vilka samtal som förekommit till eller från en
viss teleanläggning. Förutsättningarna för hemlig teleövervakning bör överensstämma
med reglerna för hemlig teleavlyssning. Vi kan därför inte godta
att förslaget om att hemlig teleövervakning även skulle få förekomma vid
mindre grova brott. Även om hemlig teleövervakning normalt sett inte
innebär lika stort ingrepp i den personliga integriteten som hemlig teleavlyssning
kan det - som anges i propositionen - innebära en kartläggning av en
misstänkt och hans förhållanden och därför utgöra ett allvarligt ingrepp i den
enskildes privatliv. Detta kan också gälla den till vilken en misstänkt ringer.

Man måste därför enligt vår mening ställa stränga krav för att teleövervakning
får användas.

Vi kan inte godta att en särlösning görs beträffande narkotikabrott, för
vilka kan följa lindrigare straff än sex månader. Behovet av en sådan
särreglering överdrivs ur effektivitetssynpunkt. I vart fall saknas underlag
och belägg för påstådda effekter.

4. Det är nödvändigt ur rättssäkerhetssynpunkt att det införs en ordning,
där den misstänktes intressen tillvaratas vid tvångsmedelsanvändning.

Denna bevakning är erforderlig såväl vid domstolsprövningen som vid
verkställigheten av beslutad tvångsåtgärd. Det har i detta sammanhang av
olika utredningar föreslagits att offentligt ombud eller god man skulle utses
för att tillvarata den misstänktes intressen.

I propositionen avvisas ett system med offentligt ombud eller god man utan
att något annat förslag framläggs. Detta är inte godtagbart. Det vidgås dock i
propositionen att det är en brist att ingen kan företräda den misstänkte vid
eventuell överklagning.

Det är enligt vår mening erforderligt att det finns ett ombud som har
skyldighet att tillvarata den misstänktes intressen och i sinom tid också blir
skyldig att redovisa hur uppgiften har utförts.

Det är alls inte tillräckligt att JO och JK i efterhand kan övervaka
tillämpningen och verkställigheten av reglerna.

12

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs Ju22

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anges om anvisningar om utnyttjande av s.k. överskottsinformation,

2. att riksdagen beslutar att förslaget till ändring av 27 kap. 18 § RB
utformas i enlighet med vad som anges i motionen såvitt avser
teleavlyssning i fråga om försök, förberedelse och stämpling till brott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna
för hemlig teleövervakning bör överensstämma med reglerna för
hemlig teleavlyssning,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som
tillvaratar den misstänktes intressen vid tvångsmedelsanvändning i
enlighet med vad som anges i motionen.

Stockholm den 5 april 1989

Hans Göran Franck (s) Magnus Persson (s)