med anledning av prop. 1988/89:10 om särskilda åtgärder med anledning av algblomning och säldöd

Motion 1988/89:Jo9 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Jo9

av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

med anledning av prop. 1988/89:10 om särskilda
åtgärder med anledning av algblomning och säldöd

I propositionen ges en skildring av den marina miljön i Skagerrak, Kattegatt
och Nordsjön som vid det här laget är väl känd av den svenska allmänheten.
För fiskarkåren är det som händer en bister realitet. Havet är sjukt, fisket slår
fel, bottnarna utefter kusterna är i flera fall döda. Inom vissa regioner går det
fortfarande att få hyggliga fångster, men hur länge? I Kattegatt är läget
särskilt kritiskt och i Skagerrak finns tecken som förebådar en utveckling
liknande den i Kattegatt. Vi har från vår sida i andra sammanhang varnat för
den utveckling, som nu fått regeringen att lägga fram förslag om stöd till
forskning och åtgärder mot havsföroreningar.

Det som ligger närmast till att gå från utredande till handling, är i
samverkan mellan de nordiska länderna. Bohusläningarna vet sedan länge
att utsläppen från industrier och hushållen i Östfolds fylke förstört vattenmiljön
utanför norra Bohuslän. Man vet också att de danska utsläppen i hög grad
påverkar vattenkvaliteten i Kattegatt. Därför är Nordiska rådets extrasession
den 16 november 1988 en av de viktigaste i rådets historia, därför att man
både har chans och plikt att uppnå enighet om åtgärder, som måste gå längre
än det miljöprogram som Nordennationerna tidigare antagit. Vad som
behövs är framför allt att Norge, Danmark och Sverige enar sig om ett
program där åtgärder från länderna samordnas och sker i rätt följd.

Tyvärr dröjer det innan de av regeringen aviserade satsningarna får ett
positivt genomslag för fiskenäringen. Att läget är kritiskt för näringen
framkom inte minst vid SFR:s kongress i år. I propositionen saknas en
belysning av yrkeskårens situation, både den i dag och under den närmaste
framtiden. Det är rimligt att regeringen och ansvariga statsråd tar intryck av
den situation som får många fiskare att känna stor förtvivlan - och
hopplöshet inför framtiden. För uppehåll i fisket kan för de enskilda
yrkesutövarna få stora konsekvenser. För att få lån till båtar och redskap
borgar man sina hem och vad man i övrigt har av tillgångar. Görs inget
kommer det att bli konkurser och det är inte säkert att båtarna går att sälja till
acceptabla priser med en näring präglad av kris. Att låta det gå dithän är långt
ifrån klokt - trots allt finns ju hoppet att fiskevattnen en gång skall bli rena
och då behövs den svenska fiskeflottan, och i lika hög grad fiskarkåren. Det
vore också fel att tro att fiskarkåren är så liten, att den inte spelar så stor roll i
en tid när arbetsmarknaden är expansiv. För Bohusläns vidkommande är
antalet yrkesfiskare ca 1 400, men antalet sysselsatta i fiskets näringar är
betydligt större. Antalet av fisket mer eller mindre beroende människor kan

för Göteborgs och Bohus läns del vara i närheten av 20 000. Mot. 1988/89

Vår slutsats av läget för fiskerinäringens utövare är att fiskarna måste Jo9
hållas skadeslösa, så långt det går, under de år fiskevattnen restaureras, så att
näringen kan gå någorlunda intakt ur den kris som miljöförstöringen försatt
den i.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om
behovet av ett gemensamt åtgärdsprogram för Norge, Danmark och
Sverige i syfte att angripa utsläppen inom dessa länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
beredskapsplan skall tas fram för fisket med lösningar på hur näringen
skall överleva under rådande förhållanden,

3. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om hur
fiskarna skall kunna stödjas under perioder där fisket ligger nere.

Stockholm den 18 oktober 1988

Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)

7