med anledning av prop. 1988/89:10 om särskilda Mot.

Motion 1988/89:Jo2 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo2

av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)

med anledning av prop. 1988/89:10 om särskilda Mot.

åtgärder med anledning av algblomning och säldöd 1988/89

Jo2-6

Hoten mot vår havsmiljö blir alltmer alarmerande. De syrefria bottnarna
breder ut sig över allt större områden. Syrebristen har t.ex. medfört att
närmare hälften av den egentliga Östersjöns botten, dvs. nästan 100 000
kvadratkilometer, kan betecknas som något av en biologisk öken.

Missbildningar och fortplantningsstörningar hos fisk visar en kraftigt ökad
frekvens. Förändringar i planktonsammansättningen som är basen i den
marina näringskedjan liksom minskningar av antalet sjöfåglar i områden
både i och kring Nordsjön och Västerhavet är andra tydliga tecken på att den
marina miljön är utsatt för allvarliga och djupgående ekologiska störningar.

Den gångna sommarens dråpslag mot knubbsälsbeståndet och massförekomsten
av alger med åtföljande skador på växt- och djurlivet i våra
angränsande havsområden är ytterligare varningssignaler som pekar på att
hela ekosystemet befinner sig i kraftig obalans.

Kunskaperna om orsakssambanden är i och för sig begränsade men ändå
tillräckliga för att skapa underlag för vissa konkreta åtgärder. Sålunda är det
känt att massaindustrins klorutsläpp orsakar missbildningar och fortplantningsstörningar
hos fisk. Gifter som PCB, DDT, Toxafen, Lindan och andra
klorerade organiska föreningar koncentreras i livet i havet och hämmar
tillväxt, utveckling och immunförsvar. Närsaltsutsläppen från jordbruket
leder till övergödning och ökande syreförbrukning i havet. Trafikavgaserna
är ytterligare en mycket påtaglig föroreningskälla.

Regeringen har vidtagit en rad förtjänstfulla åtgärder för att komma till
rätta med havsföroreningarna. Hit hör bl.a. de aktiva insatserna på det
internationella planet, det särskilda åtgärdsprogrammet för Laholmsbukten,
ökad satsning på miljövårdsforskning och särskilda program för miljökvalitetsövervakning.
Den nu föreslagna satsningen på det marina miljöarbetet
med anledning av den gångna sommarens algblomning och säldöd är också
vällovlig.

I regeringsdeklarationen aviseras särskilda miljöåtgärder i speciellt utsatta
regioner, bl.a. västra Skåne.

Detta tilltänkta regionala miljöprojekt är väl förankrat i en bred folkopinion
som bl.a. kommit till uttryck i en av de mest massiva miljömanifestationer
som någonsin förekommit i vårt land - den demonstration till förmån för
Öresundsmiljön vilken avhölls i Helsingborg den 4 september i år och
samlade drygt 10 000 deltagare.

1 Riksdagen 1988189. 2samt. NrJo2-6

Sverige har en unik kunskapsbas när det gäller den marina miljön. I Mot. 1988/89

aktionsplanen mot havsföroreningar konstateras att Hanöbukten, Öresund, Jo2

Skälderviken och Laholmsbukten tillhör de mest hotade kustavsnitten. Den
övervägande delen av marinbiologisk forskning och undersökningsverksamhet
i dessa områden har under lång tid utgått från Lunds universitet, där det
bl.a. finns en betydande ekologisk kompetens.

I en rapport från statskontoret liksom i UHÄ-rapporten 1988:11 Marina
institut för vetenskaplig forskning tillmäts inte den marinbiologiska forskningen
i Lund någon särskild betydelse. Statskontoret uppger sålunda att den
marina forskningsverksamheten i Lund är av mindre omfattning trots att det
av samma utredning framgår att hela 17 % av de totala svenska marina
forskningsanslagen gick till Lund.

Det vore djupt olyckligt om förslagen till inrättande av tre marina
baslaboratorier fick till följd att den marinekologiska forskningen vid Lunds
universitet försvagades eller i värsta fall tvingades upphöra. Utvecklingen
talar för att vi kommer att få uppleva fler giftiga och onaturliga algblomningar
i sydsvenska kustvatten under en nära framtid. Marinekologiska avdelningen
vid Lunds universitet har under 1980-talet gjort sig internationellt
känd som centrum för forskning runt onaturliga algblomningar i svensk
marin miljö och är bl.a. sedan flera år utsedd av fiskeristyrelsen på uppdrag
av ICES (International Council for the Exploration of the Sea), att utgöra det
svenska koordineringscentrat för skadliga algblomningar. Här finns kompetenta
forskare som kan ta till vara den potential av samarbete med Danmark
som kommer att uppstå i och med att Helsingör kommer att bli ett ledande
marint centrum i Danmark. För att marinekologin i Lund skall kunna
fortleva krävs en långsiktig finansiering av tjänster. Det är av yttersta vikt att
fast forskning, grundutbildning och forskarutbildning kan säkras i Lund
liksom att lokalfrågorna för denna verksamhet kan bringas till en rimlig
lösning.

Det är också synnerligen angeläget att alla samarbetsmöjligheter tas till
vara för att förstärka forskningen och övervakningen i Västerhavet och södra
Östersjön. Som ett exempel på sådant samarbete kan nämnas den samverkan
som redan i dag förekommer mellan t.ex. Kristinebergs marinbiologiska
station, Tjärnö marinbiologiska laboratorium och forskare vid den marinekologiska
avdelningen inom Lunds universitet.

Algblomningen och säldöden har visat nödvändigheten av fungerande
fältstationer. En sådan väl fungerande fältstation är just Kristinebergs
marinbiologiska station. Även här måste en utbyggnad och resursförstärkning
komma till stånd eftersom bristerna för närvarande, inte minst vad
gäller laboratorieutrymmen, instrumentrum m.m., är akuta. Laboratorier
krävs för att möjliggöra tvärvetenskapligt arbete inom områdena fysisk
oceanografi, kemi, mikrobiologi, sedimentologi, plankton och bottenlevande
växter och djur. Lokalbristen vid KMBS har bl.a. medfört att nya
instrument inte kunnat installeras och utnyttjas på ett rationellt sätt.

Nuvarande lokaler håller inte heller måttet från arbetsmiljösynpunkt.

Den framtida organisationen vad gäller marin forskning och övervakning
måste utformas så att samordnings- och kvalitetsvinster kan göras mellan den
grundläggande forskningen, den miljöinriktade forskningen och olika miljö

kontrollprogram. Organisationen måste främst verka för en kunskapsupp- Mot. 1988/89

byggnad på lång sikt, men därtill vara smidig så att både forskare och Jo2

fältstationer snabbt kan användas i larmsituationer när så krävs. Händelserna
i våra angränsande havsområden under 1988 har visat på nödvändigheten
att någon form av ”miljöjour” som bör ha ett operativt ansvar att organisera,
genomföra och utvärdera undersökningar vid akuta händelser.

Sommarens algblomning har också än en gång understrukit att läckaget av
närsalter - främst kräve - från jordbruket snabbt måste minska. I detta
sammanhang måste en höjning av handelsgödselavgiften övervägas liksom
användning av sådana medel för att stödja jordbrukare som är beredda att
satsa på mera miljövänliga odlingsalternativ.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av ytterligare insatser för att rädda
havsmiljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om Lunds universitets betydelse för den marinbiologiska
forskningen.

Stockholm den 18 oktober 1988

Bengt Silfverstrand (s) Maja Bäckström (s)

1* Riksdagen 1988/89.2 sami. NrJo2-6

3