med anledning av förslag 1989/90:7 Riksdagens 1989/90 förvaltningskontors förslag till lag om ändring i lagen K6-8 (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott

Motion 1989/90:K6 av Göran Ericsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:K6

av Göran Ericsson (m)

Mot.

med anledning av förslag 1989/90:7 Riksdagens 1989/90
förvaltningskontors förslag till lag om ändring i lagen K6-8
(1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde
med riksdagens kammare och utskott

Inledande synpunkter om skydd

Vissa samhällsfunktioner är av större säkerhetsintresse än andra. Militära
förband har således ett högre säkerhetsvärde än exempelvis trafiksäkerhetsverket,
polisen och inte minst dess registerbank ett högre än exempelvis riksidrottsförbundet
etc.

Landets högsta beslutande organ riksdagen, dess utskottskanslier och förvaltning
får inrangeras bland de skyddsobjekt som tillhör de mest angelägna.

Skyddsvärdet bör vara mycket högt vad gäller departementen och kammaren
i plenum.

I dag har riksdagens hus en säkerhetsnivå som kan jämföras med ett sjukhus
eller någon av våra statliga verksbyggnader. Riksdagens säkerhet når
inte upp i närheten till den som gäller för ett vanligt militärt förband. I det
förslag som nu föreläggs riksdagen tas endast en del av säkerhetssystemet
upp till behandling. Det är inte möjligt att ta ställning till denna del när de
övriga förslagen saknas, helheten går förlorad.

Säkerhetssystemets komponenter

Ett komplett säkerhetssystem är till sin utformning likt ett skal, med en svag
yttre zon som ökar i styrka närmare skyddsobjektet.

Yltre skyddszon kan till exempel bestå av en geografiskt avgränsad zon
invid skyddsobjektet övervakad av TV-kameror. Denna sekundära zon utgör
inte bara ett skydd mot skadegörelse och liknande, den är främst ägnad
att vara en förvarning för den inre skyddszonens personal.

Ett exempel på att en sådan förvarning kan vara nödvändig, fick riksdagens
ledamöter och personal för ett år sedan när tusentals ungdomar invaderade
Riksgatan och Mynttorget.

Inre skyddszon kan till exempel bestå av en starkare kameraövervakad
markyta invid och mellan husen samt också utgöras av en personell ronderande
bevakning, vars bevakningsfrekvens och bevakningssätt skall avgöras
av säkerhetschefen. Det kan erinras om att denna personal ovillkorligen
skall ha polismans befogenheter.

Objektbevakningen skall övervägas, med iakttagande av den öppenhet
som bör prägla parlamentet vilket framhålls i förvaltningskontorets förslag.

Öppenheten står dock inte i strid med ett effektivt och väl avvägt skydd. 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K6-8

Den foajébevakning som upprätthålles i dag torde uppfylla de krav som Mot. 1989/90

bör ställas. Bevakningen och säkerheten i kammaren är dock i flera avseen- K6

den otillfredsställande. Objektbevakningen skall innehålla TV-övervakning,
elektroniska larmfunktioner och personell bevakning.

Säkerhetsfrågor i riksdagens kammare

Riksdagen samlad i plenum har ett mycket högt skyddsvärde. De incidenter
som förvaltningskontoret pekat på när bland annat ungdomar hoppat ned i
kammaren visar en ökad benägenhet hos vissa grupper att ta till fysiskt våld
även inom parlamentet.

Sverige är som påpekats i förslaget en öppen demokrati och parlamentet
skall också det vara öppet. I denna principfråga råder knappast någon delad
mening. Men det finns anledning att framhålla att Sverige också på grund av
sin öppenhet kan inbjuda till kriminalitet.

Vårt land har vid flera tillfällen varit skådeplatsen för aktioner som borde
stämma till eftertanke. Flygplanskapningen på Bulltofta, attentatet mot den
västtyska ambassaden och förberedelserna för kidnappningen av ett svenskt
statsråd är några händelser som visar att vi på intet sätt är skyddade eller
undantagna från terroraktioner. Ännu vet vi inte i vilket syfte eller vem som
utförde mordet på statsminister Olof Palme. Grova våldsbrott har alltså förberetts
och utförts mot politiker i Sverige. Det är således oklokt att invänta
ytterligare händelser innan säkerhetsåtgärderna blir tillfredsställande.

När det gäller åtgärder i säkerhetshöjande syfte inne i kammaren bör det
i läktarens frontpanel inmonteras ett pansarglas som kan snabbt hissas upp
till sådan höjd att ingen beväpnad person når så långt upp att eld kan avgivas
ner i kammaren och mot talmännen. Därmed är höjden också sådan att nedhopp
i kammaren är förenat med utomordentligt stor skaderisk och att vaktpersonal
väl hinner gripa någon som försöker klättra över skyddsglaset.

Pansarglaset skall kunna styras dels från bevakningsplatsen för allmänheten
utanför kammaren, men det skall också kunna styras genom en sändare
som bärs av vaktpersonal på läktaren. Slutligen skall pansarglasdörren in till
läktaren automatiskt låsas när någon passerar en detektorbåge och denna
ger utslag, dörren skall öppnas automatiskt efter exempelvis tio sekunder,

Säkerhetskontrollen i anslutning till kammaren skall vara anordnad som
föreslås av förvaltningskontoret, med en detektor för personer och en röntgensluss
för handbagage. Knappast någon torde anse att en detektorbåge
och handdetektorer hos bevakningspersonalen är särskilt integritetskränkande.
Ej heller torde en röntgensluss för bagage/handväskor upplevas som
påträngande. Sålunda bör sådana tekniska hjälpmedel installeras.

Säkerhetskontroll är en grannlaga uppgift. Det är bara den som står i säkerhetsarbetet
i filtret som kan bedöma när sådan är påkallad. Jag ansluter
mig därför till reservanterna i denna fråga, att det knappast kan åläggas talmannen
att ha en mening i denna fråga. Det är dessutom direkt tveksamt
om beslutsnivån skall inskrivas i lagen. Normalläget bör som reservanterna
påpekar vara säkerhetskontroll, möjligen kan talmannen besluta om att sådan
inte skall företas.

2

Mot. 1989/90
K6

Sammanfattningsvis

Riksdagens förvaltningskontors förslag är endast en del av ett säkerhetssystem
för riksdagen. Förslag till åtgärder rörande inre och yttre säkerhetszoners
tillsyn bör snarast föreläggas riksdagen och komplettera de nu föreslagna
åtgärderna i anslutning till kammaren. Även säkerhetsanordningarna
i kammaren bör då övervägas.

Vad gäller utskotten bör dessa ges möjlighet att yttra sig när det gäller säkerhetsbehovet.
Några utskott är känsliga från säkerhetssynpunkt och en
höjning av säkerheten i kammaren bör naturligtvis åtföljas av en likartad säkerhetsnivå
i utskotten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att inrätta en säkerhetskontroll i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen begär förslag om säkerhetsanordningar i enlighet
med vad i motionen anförts.

Stockholm den 7 februari 1990

Göran Ericsson (m)

Säkerheten vid utskott

Tveklöst finns behov för framtiden att anordna en lokal för utskottsutfrågningar
som är förberedd med säkerhetsanordningar i likhet med kammaren.
Vilken lokal som väljs bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att besluta efter
samråd med partierna.

Utskottsutfrågningarna är nu aktuella för analys och det kan finnas starka
skäl som talar för att denna avvaktas och att ytterligare kontakter tas med
utskotten innan definitivt beslut fattas. När det gäller utskotten torde knappast
talmannen kunna bedöma behovet av säkerhetsnivå, denna bedömning
bör naturligtvis göras gemensamt av berört utskott och säkerhetstjänsten.

3