Mått på arbetslösheten

Motion 1998/99:A254 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

Under senare år har allt fler hamnat utanför arbetskraften.
Det kan tyda på att allt fler också tappat modet av
arbetslöshet och inte längre söker jobb utan blivit alltmer
socialbidragsberoende. Därför är det viktigt att
arbetsmarknadspolitiken är så aktiv att individerna inte
sjunker ner i apati och fortsatt långtidsarbetslöshet. Den
risken finns också då konjunkturen vänder uppåt. En fråga
som bör ställas är om åtgärderna ökat, de arbetslösas
möjligheter att med nya kunskaper och erfarenheter ta
arbetsuppgifter i för dem icke traditionella yrkesbanor.

Arbetslöshet kan mätas på flera olika sätt. Alltifrån att enbart tala om
öppen arbetslöshet till att ta in också de som t.ex. studerar men hellre velat
jobba. Åter andra som skulle vilja arbeta mer än de får i dag dvs. de
deltidsarbetslösa. Regeringen har under senare år framför allt hållit sig till
att pressa ned antalet inom den öppna arbetslösheten. Forskare hävdar att
detta är ett mått som går att manipulera. Om man t.ex. har en stor utbyggnad
av en viss arbetsmarknadsåtgärd kan man ju rent teoretiskt påstå att
arbetslösheten kraftigt sjunkit trots att fler inte fått några jobb. Folkpartiet
har valt en annan inriktning. Vi anser att det är den totala arbetslösheten som
måste pressas ned, och vi har satt upp som mål att det måste skapas 300 000
nya jobb under mandatperioden. Detta kan endast ske genom att en politik
för fler jobb genom företag förs.

Det är därför positivt att regeringen för första gången under senare år nu
talar om sysselsättningen som mått. Detta torde vara det mest adekvata och
efterlysts av både Folkpartiet m.fl. inom den politiska oppositionen. Det
förringar inte åtgärder som sätts in i arbetsmarknadspolitisk avsikt att rusta
människor för möjligheten att kunna ta jobb när detta erbjudes. Den relativt
måttliga uppgången av efterfrågan på arbetsplats har redan skapat s.k. flask-
halsproblem. Något som visar att senare årens arbetsmarknadspolitik inte
haft det innehåll som skulle rustat dem med rätt förberedelse och kunskap för
att gå in i ett nytt jobb.

Det finns en hög undersysselsättning i dag. Antalet personer och andelen i
arbetskraften som saknar arbete inklusive de öppet arbetslösa uppgår så sent
som för några månader sedan till nära 1 miljon eller drygt 20 % av arbets-
kraften. Över 300 000 var öppet arbetslösa. Nära 150 000 var latent arbets-
sökande dvs. de ville arbeta mer men sökte inga jobb. Över 300 000 sade sig
vara undersysselsatta. Dvs. ville arbeta mer men erbjöds inte detta. Över
100 000 var i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det handlade sammantaget
om runt 900 000 personer. Dvs. drygt 20 % av arbetskraften.

Idag mäter såväl SCB som AMS med olika "mätstickor" arbetslösheten
m.m. Det vore önskvärt med att ett mer enhetligt mått tillämpades och den
pedagogiska redovisningen som skulle underlätta debatten om arbetslöshe-
tens omfattning.

Framtidens arbetsmarknadspolitik måste präglas av annan tyngdpunkt i sin
sammansättning där näringspolitiska insatser kommer mera till användning.
Men den aktiva arbetsmarknadspolitiken får inte försummas. Dess innehåll
bör prövas och arbetsmarknadsutbildningens användbarhet ifrågasättas.
Framför allt måste den passiva arbetslösheten bekämpas genom rätt utbild-
ning och åtgärder som leder till nya riktiga jobb.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadsstatistik med en mer
rättvisande bild och ett mer enhetligt mått i statistiken för att
undvika manipulation och statistiska missförstånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sådana mer relevanta åtgärder i
arbetsmarknadspolitiken, så att de leder till nya riktiga jobb.

Stockholm den 27 oktober 1998

Elver Jonsson (fp)

Runar Patriksson (fp)

Helena Bargholtz (fp)