Märkning av livsmedel

Motion 1990/91:Jo535 av Stina Gustavsson (c)

Konsumenterna har på senare tid fått flera hjälpmedel
vad gäller märkning av livsmedel, såsom svenskodlat,
symbolmärkning för hög fiberhalt och lågt fettinnehåll. Det
är därtill viktigt att konsumenten kan få upplysning om
varifrån en vara kommer.

Riksdagen antog 1989 vissa förändringar i
livsmedelslagen. I samband härmed beslutades om
märkning av ursprungsland på förpackade livsmedel. Även
oförpackade livsmedel som t ex kött, fisk, ost borde märkas
med ursprungsland. Detta kan enkelt ske med en skylt eller
ett anslag i anslutning till varans exponering.

Vid lösförsäljning av frukt och grönsaker gäller en
överenskommelse med branschen om att produktionslandet
ska anges. Överenskommelsen har dock sina brister i
efterlevnaden. Även frukt och grönsaker bör omfattas av
kravet på ursprungsmärkning.

Vidare borde ursprungsmärkning omfatta den större
ingående råvarumängden i en ''blandprodukt'', som t ex
korv, köttbullar, charkuterivaror, sylt, saft och marmelader.

Ska det egentliga syftet med ursprungsland nås måste
märkningen avse det verkliga ursprungslandet och inte ett
så kallat ''mellanland'' där varan förpackas.

I en alltmer internationell handel skulle, om
ovannämnda förslag genomfördes, den svenska
konsumenten ha tillgång till en betydligt förbättrad
varuinformation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av livsmedelslagen att livsmedel som säljs
oförpackade omfattas av kravet på märkning med
ursprungsland,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i livsmedelslagen att även lösviktsförsäljning av
frukt och grönsaker omfattas av krav på märkning med
ursprungsland,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i livsmedelslagen som anger att ursprungsland skall
anges för den största ingående råvarumängden i en
livsmedelsprodukt.

Stockholm den 25 januari 1991

Stina Gustavsson (c)