Lotsning mellan myndigheter

Motion 2008/09:K340 av Ann-Kristine Johansson och Per Svedberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att medborgarnas kontakt med olika myndigheter underlättas.

Motivering

Det är många människor som står utanför inte bara arbetslivet utan även samhällslivet i övrigt. Det gäller långtidssjukskrivna, och särskilt besvärligt är det för dem som inte behärskar språket och/eller har missbruksproblem/psykiska besvär och/eller saknar utbildning. Men det kan även gälla den som är eller riskerar att bli arbetslös.

Vi har i vårt trygghetssystem myndigheter som ska bistå oss vid olycksfall och sjukdom där sjukskrivning blir följden. Vi har dessutom en arbetsmiljölag som ger arbetsgivaren skyldighet att anpassa arbetet efter den anställdes möjligheter. I 2 kap. 1 § står det att Arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.

Men även med en arbetsgivares goda vilja uppstår ofta svårigheter för den som har en sjukdom som inte märks så tydligt som ett gipsat ben eller en gipsad arm. Det kan gälla förslitningsskador, smärttillstånd, neurologiska sjukdomar eller psykisk skörhet.

Förutom arbetsgivare, fack och företagshälsovård är det ett flertal olika myndigheter som den enskilde har att ta kontakt med. Det kan vara Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Tyvärr upplever drabbade människor alltför ofta att de blir skickade från den ena myndigheten till den andra. Dessutom förstår de många gånger inte de anvisningar eller beslut som meddelas. Handläggare byts och det är förmodligen lättare att få en personlig bankman än få någon som engagerat tar sig an en hjälpsökande.

Det finns ljuspunkter där organisationer och företag inom den sociala ekonomin tagit sig an problemen, men när inte de frivilliga krafterna griper in blir det ofta problem. Det påverkar inte bara den enskildes ekonomi utan även känslan av att ingen bryr sig om och känslan av isolering. Misstroendet mot myndigheter ökar, antingen det är befogat eller ej.

Problemen skulle till stor del kunna avhjälpas genom en ökad samordning av de lokala myndigheternas kontakt med medborgaren, genom att ha gemensamma myndighetsmottagningar där den enskilde kan möta alla de myndigheter som hanterar vårt skyddsnät.

Man kan också verka för en lotsfunktion, som hjälper människor som har behov av stöd från flera myndigheter och ofta hamnar mellan de olika myndigheternas ansvarsområden. Detta måste vara kommunens eller någon annan myndighets ansvar, men även organisationer och andra aktörer bör kunna arbeta med samhällsinformation och lotsning av människor till rätt myndighet i samhället.

Stockholm den 26 september 2008
Ann-Kristine Johansson (s)	Per Svedberg (s)