Logopedutbildningen

Motion 1990/91:Ub597 av Kersti Johansson och Marianne Jönsson (c)

Det finns många människor i vårt land som har
störningar i språk- och talfunktionerna och är i stort behov
av omhändertagande och behandling.

Inom logopedin är exempelvis barn med språkstörning
en viktig målgrupp. Barnen remitteras vanligtvis till
logoped i samband med 4-årskontrollen på
barnavårdscentral. De språkstörda barnen utgör ca 10 % av
årskullen.

Barn med handikapp, t.ex. CP-skada kräver stora
habiliterande logopedinsatser. Även bland vuxna finns en
rad patientgrupper för vilka logopedinsatser är nödvändiga
för en fullgod rehabilitering, t.ex. personer med afasi efter
olika hjärnskador eller andra röst- och talstörningar på
grund av MS eller Parkinsons sjukdom.

Logopederna har ett stort arbetsfält och antalet
logopedtjänster är klart otillräckligt. Det finns i dag ca 380
tjänster vid olika sjukhuskliniker. För att motsvara de stora
behoven krävs många fler utbildade logopeder. När det
gäller exempelvis afatiker kommer endast 50 % av alla
afatiker i kontakt med en logoped och långt ifrån alla får en
kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande behandling.

Redan 1985 rekommenderade Socialstyrelsen en
logopedtäthet på 7--8 logopeder per 100.000 invånare.
Endast Malmö kommun uppnår denna målsättning, medan
genomsnittet för landet ligger så lågt som 3,0.

För att alla som har behov av talträning skall ha tillgång
till logopedhjälp krävs att fler utbildningsplatser inrättas.

I budgetpropositionen föreslås nu en utökning med åtta
platser. Med hänvisning till det stora behovet och att den
föreslagna utökningen endast obetydligt kommer att
påverka tillskottet av examinerade logopeder till
arbetsmarknaden anser vi att utökningen skall fördubblas.
Detta bör ges regeringen tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om logopedutbildning.

Stockholm den 24 januari 1991

Kersti Johansson (c)

Marianne Jönsson (c)