Livsmedelssektorns gränsskydd

Motion 1990/91:Jo264 av Anne Wibble och Daniel Tarschys (fp)

Det svenska gränsskyddet har tillsammans med de andra
regleringarna i livsmedelssektorn bidragit till att de redan
höga svenska livsmedelspriserna under 1980-talet stigit
snabbare i Sverige än i något annat västligt industriland.
Medan de genomsnittliga prisökningarna under denna
period varit 88% har priserna på livsmedel ökat 113%.
Allra mest har priserna ökat på de reglerade livsmedlen,
131% mot 85% för de oreglerade livsmedlen.

En del av prisstegringen kan förklaras med att
livsmedelssubventionerna reducerats. Detta förklarar dock
endast 5 -- 17 procentenheter av prisökningarna. Även när
man tar hänsyn till detta kvarstår således att prisökningarna
i Sverige varit 10 -- 22 procentenheter högre än i de andra
västliga industriländerna.

Den avreglering av den inhemska marknaden för
jordbruksprodukter som nu påbörjats är ett viktigt första
steg för få en bättre fungerande marknad på detta område.

Tills GATT-förhandlingarna går i lås behålls dock
gränsskyddet oförändrat. Problemet med detta är att ett
bibehållande av gränsskyddet i kombination med en
inhemsk avreglering som sänker priserna leder till att de
svenska producenternas faktiska skydd ökar, inte minskar.
De svenska starkt koncentrerade producenterna kommer
att åtnjuta samma gränsskydd som tidigare, samtidigt som
priserna släpps fria från den kontroll som tidigare skedde.

Avregleringen kan alltså leda till att producenterna,
skyddade av gränsskyddet och den svaga konkurrensen,
håller matpriserna uppe istället för att sänka dem. I den
mån som det inhemska priset stabiliseras på en nivå som
understiger den som gäller vid gränsen, riskerar vi att få ett
importstopp på vissa områden. Avregleringen riskerar
därför att skapa samma resultat som den snart avvecklade
statliga regleringen, dvs. en begränsad variation i utbudet
och höga priser.

Mot denna bakgrund är en lagstiftning mot
marknadsdelning och visst annat samarbete på
jordbruksområdet absolut nödvändig i samband med
avregleringen. Tyvärr kan inte enbart lagstiftning
säkerställa en ökad konkurrens och sänkta priser.

För att långsiktigt garantera konsumenternas intresse av
låga matpriser är det nödvändigt att svenska producenter
utsätts för utländsk konkurrens. Varaktigt sänkta matpriser
kan därför uppnås endast genom att gränsskyddet i
livsmedelssektorn sänks.

Det är mot bakgrund av detta mycket oroväckande att
GATT-förhandlingarna gått i stå. Det är också viktigt att
Sverige verkar pådrivande för att få en uppgörelse till stånd.

De internationella jämförelser av
jordbruksregleringarna som gjorts inom ramen för GATT-
förhandlingarna visar att Sverige i genomsnitt har en
subventionsgrad som överstiger den för andra OECD-
länder och EG. Den svenska subventionsgraden är mellan
50 och 60% (vilket innebär att över hälften av jordbrukets
inkomster består av subventioner), medan den för OECD-
området som helhet är ca. 10 procentenheter lägre. För år
1989 har OECD beräknat den svenska stödnivån till 57%
medan den för EG uppgår till 39% samma år.

Det svenska stödet överstiger alltså EG:s med ca. 50%.
Även om GATT-förhandlingarna inte skulle gå i lås finns
det därför mycket att vinna på en anpassning av
gränsskyddet till EG:s nivå.

En sådan harmonisering kommer ändå att bli nödvändig
om Sverige blir fullvärdig medlem i den europeiska
gemenskapen.

En sänkning av det svenska gränsskyddet i
livsmedelssektorn till EG:s nivå bör därför övervägas om
GATT-förhandlingarna inte lyckas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en anpassning av gränsskyddet
till EGs nivå.

Stockholm den 25 januari 1991

Anne Wibble (fp)

Daniel Tarschys (fp)