om Lantbruksstyrelsens föreskrifter om Mot.

Motion 1987/88:Jo501 av Ylva Annerstedt (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo501

av Ylva Annerstedt (fp)

om Lantbruksstyrelsens föreskrifter om Mot.

plantskoleväxter 1987/88

Jo501 — 507

Lantbruksstyrelsen utfärdar i sin författningssamling föreskrifter om plantskoleväxter.
Det gäller vilka växter som får införas i riket samt krav på
kvalitet och sundhet vid produktion.

Bestämmelserna är till för att dels skydda konsumenterna från dåliga
varor dels hindra att skadedjur införs och sprids. Detta är naturligtvis både
lovvärt och nödvändigt. Lantbruksstyrelsen är emellertid dåligt lyhörd för
förändringar när det gäller utveckling och förädling, varför inaktuella och
omoderna regler finns kvar år efter år. I sista hand drabbar detta konsumenterna,
som ibland får betala ett högre pris än nödvändigt och ibland inte ens
får tillgång till eftertraktade plantor på grund av stelbenta bestämmelser.
Nedan följer ett antal bestämmelser som omedelbart borde ändras till konsumenternas
fromma.

Ettåriga fruktträd

Ettåriga träd är perfekta som utgångsmaterial till bl. a. frukthäckar och s. k.
spindelträd. Dessa båda odlingssätt passar bara i dagens små radhus- och
koloniträdgårdar, där man sällan har plats till mer än något enstaka träd av
typen stort stamträd. Till frukthäck, spindelträd och även till spaljéträd
skall träd på svagväxande grundstammar användas. Tyvärr saknas idag
tillräckligt härdiga grundstammar för odling i Norrland, men för södra och
mellersta Sverige finns lämpliga stammar.

Spindelträd och frukthäckar är lätta att odla och beskära. Träden ger
frukt tidigt — man behöver inte vänta i åratal på de första äpplena. Kort
sagt passar de moderna människor och moderna trädgårdar. Likaså alla de
trädgårdsamatörer som tycker det är roligt att odla och experimentera.

Vanliga stamträd av äpple är tvååriga. Ettåriga träd med de ovan redovisade
fördelarna, som dessutom kostar mindre att odla och som därför är
billigare för konsumenten, får f. n. inte säljas direkt till konsumenten. Det
är förbjudet enligt Lantbruksstyrelsens bestämmelser.

Det har gjorts många försök att få till stånd en förändring sedan förbudet
mot ettårsträd infördes för ett tiotal år sedan. Bakgrunden och motiven till
förbudet är grumliga. Bl. a. säger man att konsumenterna inte kan beskära
ett ettårsträd, vilket uppenbarligen är fel. Experterna på beskärning hävdar
tvärtom att det är lättare att beskära dessa träd än vanliga stamträd. Till
saken hör att motsvarande förbud inte alls finns i Danmark och Norge.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr JoSOl—507

I en frågedebatt i riksdagen under hösten hävdade jordbruksminister
Hellström att en förändring skulle vara på väg i Lantbruksstyrelsen. Någon
sådan har dock ännu inte kommit till stånd. Ett snabbt borttagande av
förbudet skulle kunna hindra att konsumenterna skulle gå miste om ännu
en odlingssäsong.

Jordgubbsplantor i kruka

I den upplaga av Lantbruksstyrelsens föreskrifter om plantskoleväxter som
utkom hösten 1986, LSFS 1986:29, finns nya särskilda bestämmelser angående
jordgubbsplantor. I fortsättningen måste krukodlade jordgubbsplantor
som säljs till konsument vara odlade i krukor med minst 0,3 1 jordvolym.
Tidigare kunde jordgubbsplantor säljas i mindre krukor t. ex. 0,2 I och även
som s. k. pluggplantor, vilket är både rationellt och billigt. Plantkvaliteten
blir absolut inte sämre i något mindre krukor.

För konsumenterna betyder den nya bestämmelsen emellertid att plantorna
blir dyrare, eftersom den större jordvolymen ger tyngre material och
därmed högre transportkostnader. De enda som tjänar på förändringen
torde vara transportfirmorna. Lantbruksstyrelsens bestämmelser skall
emellertid utgå från konsumentenas intressen varför bestämmelsen snarast
bör tas bort.

Knoppar på Rhododendron

Praktiskt taget alla rhododendron som säljs i Sverige importeras. Här ägnar
sig växtinspektionen åt att i omotiverat hög grad räkna blomknoppar på de
plantor som importeras från Holland och Västtyskland. Plantor utan knopp
får nämligen inte säljas till konsument.

Blomknoppar har dock föga med kvaliteten att göra. Ledande rhododendronexperter
menar att man bör plocka bort blomknopparna första året för
att plantorna skall etablera sig på bästa sätt på sin nya växtplats. Hur många
knoppar det eventuellt finns har alltså ingen betydelse för utvecklingen på
sikt.

Under år med kalla somrar och hårda vintrar sätter rhododendronplantorna
dåligt med knopp. Följden blir att efterfrågan på knoppsatta plantor
till Sverige ökar och priserna stiger skyhögt. Konsumenterna får betala
orimliga priser för plantor med blomknoppar som helst skall plockas bort
direkt. Samtidigt finns det i ursprungsländerna en uppsjö av plantor utan
knopp, som skulle kunna säljas i Sverige för kanske halva priset.

Istället för det förbud som nu finns borde man tillåta import av rhododendron
utan knopp men införa en bestämmelse om att man i marknadsföringen
skall ange om exemplaren som säljs har knopp eller inte. Då är det
konsumenten som kan välja. Kvaliteten är i bägge fallen lika god.

Marktäckande växter

Lantbruksstyrelsen bestämmer hur stora krukor varje enskilt växtslag skall
ha för att få säljas till konsumenter. Ibland blir detta till nackdel för just
dessa.

Mot. 1987/88

Jo501

2

Marktäckande växter i slänter och på andra ställen ger nästan underhållsfria
trädgårdar — bekvämt och vackert. Men det går åt många plantor
och det blir dyrt.

Det vore önskvärt att flera av de bästa marktäckarna kunde få säljas i
mindre krukor, vilket avsevärt skulle förbilliga för konsumenterna. Krypoxbär
m. fl. bra marktäckande växter skulle mycket väl gå att odla i 12 cm
krukor med drygt 0,6 1 jordvolym och man skulle få fram både bra och
billiga plantor. Nu är det förbjudet enligt Lantbruksstyrelsens bestämmelser.
Endast 1,5 1 krukor skall det vara.

Detta är endast några exempel på hur kvalitetsbestämmelsena missgynnar
det konsumentintresse man säger sig värna om. Vad är orsaken? En av
förklaringarna kan vara att konsumenternas företrädare, Riksförbundet
för Svensk Trädgård och Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och
Fritidsbyar, endast sälllan inbjuds att ge sina synpunkter i fråga om utredningar,
remissförfaranden och konferenser.

Lantbruksstyrelsen har t. ex. en referensgrupp där det inte Finns en enda
representant för konsumentintressena. Ett annat exempel är att styrelsen
för Balsgård, lantbruksuniversitetets avdelning för förädling av frukt och
bär, består enbart av företrädare för yrkesodlarna. Inte heller här Finns
företrädare för konsumenternas intressen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att lantbruksstyrelsens föreskrifter
för plantskoleväxter skall revideras varje år,

2. att riksdagen hos regeringen begär att lantbruksstyrelsens referensgrupp
kompletteras med företrädare för konsumentintressena,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om upphävande av de förbud som redovisas i
motionen.

Stockholm den 11 januari 1988

Ylva Annerstedt (fp)

Mot. 1987/88

Jo501

3