Landshövdingsämbetet

Motion 1992/93:K511 av Martin Nilsson m.fl. (s)

På senare år har diskussionen kring Sveriges regionala
indelning blivit alltmer aktuell. Allt fler vill på detta sätt
komma till rätta med de brister som landstingens samt
länsstyrelsens svaghet ger.

I den författningspolitiska motion vi tidigare lagt
redogör vi mer detaljerat för det som vi ser som det stora
behovet, nämligen en samordnad länsförvaltning som
hanterar både de frågor som i dag sköts av länsstyrelsen och
de som hanteras av landstingen. Det är då principiellt
viktigt att dessa styrs av länens medborgare i allmänna val
till ett länsparlament.

Med en sådan funktion försvinner naturligtvis den
funktion som länsstyrelsen och dess främsta tjänstemän
fyllt.

Ordförande i länsstyrelsen är den av regeringen utsedde
landshövdingen. Funktionen uppkom i en tid då
landshövdingen verkligen var statens representant
gentemot länet. Uppgiften var i realiteten att föra ut de av
konung, regering och riksdag fattade besluten.

Idag är verkligheten den snarast motsatta.
Landshövdingen fungerar snarare som länets företrädare
gentemot regering och riksdag. Det handlar om att bedriva
kampanjer för att nya statliga lokaliseringar ska placeras till
länet, att vägbyggen i det egna länet ska prioriteras upp
samt att länets regementen ska försvaras mot nedläggning.

Kampanjen mot nedläggningarna av regementen var
alldeles uppenbar inför förra årets försvarsbeslut. Plötsligt
vimlade det av försvarskunniga landshövdingar som kunde
intyga hur viktigt just deras regemente var för landets
möjligheter till försvar.

Många av landshövdingarna gjorde detta på ett alldeles
ypperligt sätt. Vår poäng är bara att peka på det bakvända
i att regeringen från Stockholm ska utse den som ska föra
länets talan gentemot just regeringen. Självklart bör denna
länets främsta representant utses av länets egna
medborgare och beslutsfattare. Självklart bör det också stå
länen fritt att inte välja någon främsta företrädare. Därför
bör landshövdingsämbetet avskaffas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett avvecklande av
landshövdingsämbetet.

Stockholm den 25 januari 1993

Martin Nilsson (s)

Kent Carlsson (s)

Ullrica Messing (s)