Landsbygden

Motion 1999/2000:N279 av Ulf Björklund m.fl. (kd)

En levande landsbygd är viktigt för Sverige. Intresset för att kunna leva,
bo och verka på landsbygden är stort, inte minst hos unga människor.
Många anser också att landsbygden är den bästa uppväxtmiljön för
barnen. Det är däremot inte alltid så lätt att förverkliga sina drömmar om
ett liv på landet. Hindren är många.

Möjligheterna att kombinera olika typer av försörjningskällor är be-
gränsade.

Den framväxande informationstekniken och distansarbetsvarianter har
ännu inte givit den skjuts framåt som man hoppats på.

I stället har utflyttningen från landsbygden accelererat under senare år,
trots den kamp som bl a Folkrörelserådet - Hela Sverige ska leva - har fört.
Naturligtvis finns det goda positiva exempel, t ex 4 000 lokala bygde- och
utvecklingsgrupper som envetet kämpar för sin bygds överlevnad och
utveckling.

Uteblivna infrastruktursatsningar och brister inom regionalpolitikens
område har permanentat landsbygdens kris och fortsatta utarmning.

Det finns ett flertal viktiga frågeställningar som den nu sittande regional-
politiska utredningen bör ta till sig. Dessa frågor berör bl a jordförvärvslag-
stiftningen, skogsförvaltning, lokal utveckling av Sverige, behovet av
bredbandssatsningar och utvecklingsmöjligheter för landsbygdsföretag.

- Jordförvärvslagstiftningen

När det gäller förvärv, fastighetsbildning och fastighetsägande måste
man på ett tydligare sätt stärka de fastboendes situation i förhållande till
det s k utboägandet. Lagstiftningen borde bättre bidra till att bevara och
utveckla en levande landsbygd. Att enkelt slingra sig förbi reglerna om
boplikt måste motverkas. Det tilltagande utboägandet resulterar i att byar
utarmas.

Fastboende bybor äger ofta inte ens en femtedel av byns marker och har
många gånger inte längre kvar bestämmandet i byn. Gemensamma kultur-
mönster som jakt, fiske, kultur- och miljövård kompliceras dessutom avse-
värt, med ökat utboägande. En död hand läggs över stora områden och blir
till hinder för en positiv utveckling av bygden. Ska jordförvärvslagen
fortsättningsvis ha ett regionalpolitiskt syfte, är det nödvändigt att skärpa
bestämmelserna om förvärvstillstånd.

Jord- och skogsbruk utgör en betydande del av småföretagen på
landsbygden och i glesbygd, trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat
det senaste decenniet. I många bygder är basen för boende och sysselsättning
just konkurrenskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag. Vi motsätter oss en
fortsatt utarmning av denna sektor och kräver att skatter som ur
konkurrenssynpunkt slår hårt mot dessa företag sänks eller tas bort.

- Lokal skogs- och naturförvaltning

När Assi Domän bolagiserades påbörjades en utförsäljning av de tidigare
statliga skogarna. Exempel på oseriös exploatering från nya ägares sida
har lett till berättigade reaktioner från lokalbefolkningen. Lokala
opinioner har på olika sätt agerat för att rädda kvar så mycket som
möjligt av skogen i respektive bygd.

Ett resultat av detta har slutligen blivit det vi känner igen som Sveaskog,
där staten har köpt tillbaka skogsmark på ca 900 000 ha. Av dessa finns
174 000 ha i Malungs och Älvdalens kommuner. Lokala krafter har bildat
"Byskogsforum" med betoning på lokalbefolkningens rättigheter till skogen.
Målsättningen är att skapa lokala förvaltningsmodeller i berörda områden,
vilket också är ett sätt att rädda och skapa nya arbetstillfällen. "Byskogs-
forums" fortsatta arbete att utveckla modeller för lokal skogs- och naturför-
valtning, måste stödjas fram till konkreta beslut. Sveaskog kan, om bara
viljan finns, bli ett bra instrument i regionalpolitiken.

I samband med att områden avsätts som naturreservat är det angeläget att
medel också anvisas för informationstavlor, broschyrmaterial och vägbe-
skrivningar. Tyvärr är detta ofta bortglömt i flertalet av de reservat som
avsatts under senare år. Här finns också nya uppgifter som kan skapa
arbetstillfällen.

- Lokal utveckling av service och inflytande

Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas arbete är
bra exempel på lokal demokrati. Efter många års arbete och flera lands-
bygdsriksdagar handlar det i fortsättningen om att stimulera alla krafter i
arbetet med att skapa tillväxt även på landsbygden och de mindre
orterna. Målsättningen är att ingen ort är för liten för att få möjlighet att
överleva. För att klara deltagandet i det regionala partnerskapet och
arbetet med tillväxtavtalen, krävs en samordnande kraft vid
länsbygderåden. En kraft som kan arbeta för och ta vara på befintliga
resurser.

Kristdemokraterna stöder tanken på en samordnande funktion med
placering vid länsbygderåden.

Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket som ska sätta stopp för
serviceindragningar inom småorts-, landsbygds- och glesbygdsområden bör
beaktas.

Förslaget innebär att posten och lanthandeln ska ta ansvar för ett grund-
servicepaket. Flera projekt finansierade med EU-medel pågår ute i landet där
syftet är att för framtiden finna vägar att rädda landsbygdsbutiken. Olika
modeller med samordnad service prövas. Modellen med medborgarkontor
där stora delar av den samhälleliga och privata servicen samlas, lanserades
redan i början av 90-talet med kristdemokraten Inger Davidson som
civilminister. Medborgarkontor passar särskilt bra för landsbygdsbornas
behov.

Post och lantbrevbärare utgör en viktig funktion som i många bygder
innebär en värdefull social kontakt för äldre och en omistlig hjälp för små-
företagare. Denna verksamhet måste behållas.

Behov finns också att hitta vägar till upphandlingsmodeller som gynnar de
lokala småföretagen och den lokala miljön. Nuvarande upphandlings-
förordningar gynnar storskalighet, ofta utan miljöhänsyn.

- Bredbandssatsningar

Tyvärr uteblir bredbandssatsningar ur regeringens budget. Dessa
satsningar hade varit särskilt värdefulla för landsbygden. Snabb
datakommunikation ut i hela landet är viktig för Sveriges fortsatta
tillväxt, för möjligheter till distansarbete och för möjligheter att bo och
verka även i glesbygden.

Regeringen borde i stället ge en tydlig avsiktsförklaring att bredbands-
teknik ska bli tillgänglig i hela landet. Ett särskilt stort ansvar måste tas
för
glesbygdens möjligheter att utnyttja bredbandsteknik.

Med vetskap om att de orter som kan erbjuda högskoleutbildning och jobb
efter avslutad utbildning är de som kommer att blomstra i framtiden är det
viktigt att högskoleutbildning finns på fler platser än i dag. Med en utvecklad
bredbandsteknik skulle både företag och utbildning etableras på mindre orter.

Strandskyddet kan i vissa delar, för landsbygden del, ifrågasättas. Ska det
vara möjligt att locka människor och företag att etablera sig på landsbygden
och i glesbygd, måste attraktiv tomtmark erbjudas. Inte minst i norra inlandet
finns tusentals småortsnära tjärnar och sjöar. Utrymme finns både för det
rörliga friluftslivet och planläggning av attraktiv strandnära bebyggelse. Om
dispensmöjligheten kan ligga hos kommunen, istället för hos länsstyrelsen,
skulle detta underlättas betydligt. Kommunerna - med möjligheten till
översiktsplanering - har oftast den kompetens som krävs när strandskydds-
frågor ska vägas samman.

- Friskolor-bygdeskolor

På många orter har lokala utvecklingsgrupper tagit ansvar för
skolverksamheten genom att bilda friskolor. Detta har bemöts med
skiftande reaktioner från kommunledningens sida. Vi anser att
kommunerna på alla sätt ska stötta friskoleverksamheten i glesbygd då
detta visar föräldrarnas och bygdens engagemang för eleverna. Dessutom
bör skolskjutsverksamheten till dessa skolor ha samma ekonomiska
villkor som kommunens egna skolor.

- Marknadsföring och skyltning

Ett som det kan tyckas trivialt problem men som för det enskilda gles-
bygdsföretaget är mycket bekymmersamt är förordningarna för skyltning
utefter vägarna. Här måste myndigheterna - främst Vägverket - inta en
mer flexibel attityd och underlätta för företagen att göra sig kända.
Förordningar som berör vägskyltning och kostnaderna för
skyltningstillstånd måste anpassas till den verklighet som råder på
landsbygden. En översyn av detta bör snarast göras.

- Riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag

På landsbygden, där många av företagen byggts upp med små medel med
en ganska stor egen insats, har behovet av riskkapital inte varit angelägen
förrän man står i begrepp att expandera. En viktig förutsättning för att
skapa ytterligare arbetstillfällen bygger på tillgången till riskkapital.
Bankernas benägenhet att låna ut pengar till landsbygdsföretag har
minskat i takt med att befolkningsutvecklingen varit negativ.

Säkerheten för lån bedöms inte utifrån samma värdeprinciper som i större
samhällen. Det finns utvecklingsprojekt till att säkerställa både sysselsättning
och samhällsservice som inte kunnat genomföras på grund av problem med
finansiering.

På sikt drabbas landsbygdsföretagen och de olika utvecklingsprojekten av
alltför allvarliga problem om inte kraftansträngningar görs för att förbättra
tillgången på riskvilligt kapital. Till den framtida utvecklingspotentialen kan
vi också räkna in det vi kallar socialt företagande, där samverkan kan ske
mellan privat/ideell sektor och offentlig verksamhet.

För att garantera tillgången till tillväxtkapital måste samhället och
kreditinstituten ta sin del av ansvaret och möjliggöra uppbyggnaden av
lokala tillväxtkapitalbolag som själva får möjlighet att prioritera användandet
av tillgängliga medel.

Ett sätt att möta problemet är att inom mindre geografiska områden bilda
ekonomiska föreningar byggda på engagemang för bygdens och företagens
utveckling. Genom det lokala engagemanget från företag och enskilda kan ett
grundkapital garanteras som ytterligare ökas genom att staten tillskjuter lika
mycket medel i form av utvecklingsbidrag som orterna själva lyckas skrapa
ihop. Genom samarbete med kreditinstituten ska ytterligare en tredjedel
tillväxtmedel kunna tillföras.

Fördelen med lokalt fattade beslut bygger på kunskapen om företagens och
utvecklingsprojektens betydelse för sysselsättning och utveckling av
närområdet. Dessutom läggs en större vikt vid de personliga relationerna,
trovärdigheten och ansvaret för uppföljning och delredovisning av hur
medlen används.

Höga skatter och avgifter tillsammans med en svag regionalpolitik leder
till ett tudelat Sverige. Nu måste en ny politik utformas som kan stoppa
flyttlassen och därmed lägga en bättre grund för en positiv utveckling i hela
landet. - Hela Sverige ska leva!

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förändrad jordförvärvslagstiftning för
att stärka möjligheter till boende på landsbygden,4

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för Byskogsforums förslag till lokal skogs-
och naturförvaltning,3

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av medel till informationsmaterial vid
bildandet av naturreservat,3

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Folkrörelserådets behov av en samlande kraft i
arbetet med tillväxtavtalen med placering vid länsbygderåden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Folkrörelserådets förslag gällande postens och
lanthandelns ansvar för en form av grundservicepaket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av upphandlingsförordningen för att
gynna de lokala småföretagen,1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnaden av bredbandsteknik,2

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strandskyddslagstiftningen,3

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om friskolor i glesbygd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av skyltningsförordningarna,2

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riskkapitalförsörjningen för utveckling av
landsbygdsföretag.

Stockholm den 4 oktober 1999

Ulf Björklund (kd)

Dan Ericsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Harald Bergström (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Johnny Gylling (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Amanda Agestav (kd)

Caroline Hagström (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

1Yrkande 6 hänvisat till FiU.

2Yrkandena 7 och 10 hänvisade till TU.

3Yrkandena 2, 3 och 8 hänvisade till MJU.

4Yrkande 1 hänvisat till BoU.