Lagen om sambors gemensamma hem

Motion 1990/91:L424 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (mp)

Inledning

Så sent som på 50-talet vart det svårt för människor att
bo ihop under äktenskapsliknande förhållanden utan att
vara gifta p.g.a. samhällets normer. Äktenskapet upplevdes
i praktiken som den enda möjliga samlevnadsformen.

Många människor tyckte att äktenskapet var allför
reglerat och började intressera sig för friare
samlevnadsformer utan juridisk reglering. Samhällets
normer ändrades stegvis. Friheten ökade och
samboförhållanden blev accepterade. Under 80-talet
började en reaktionär strömning göra sig gällande mot
liberaliseringen. En oro över att många valde att inte längre
reglera sin samlevnad ledde till att regeringen, i en
proposition 1986, lade fram förslag om att reglera
samboförhållanden i lag och införa en form av
tvångsäktenskap. Riksdagen antog lagförslaget.

Vad innebär sambolagen?

Lagen är tillämplig på samboförhållanden som definieras
som förhållanden där en ogift kvinna och ogift man bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Äktenskapsliknande förhållanden definieras i
specialmotiveringen som ett förhållande där kvinna och
man lever tillsammans under följande förhållanden:ej
alltför kortvarigtsexuellt samlivgemensamt hushåll
och bostadekonomiskt samarbete

Sambolagen innebär att egendom som förvärvats för
gemensamt bruk ska fördelas genom bodelning. Vid tvist
rörande om det har förelegat något äktenskapsliknande
förhållande ligger bevisbördan på den som påstår att det
inte har existerat något äktenskapsliknande förhållande.
Det går att sätta lagen ur spel genom att skriva ett juridiskt
avtal, vilket skulle kunna kallas för att genomföra en ''anti-
giftasregistrering''.

Motiv för lagen enligt propositionen

I propositionen sägs att ganska många väljer att leva
tillsammans utan att gifta sig eller sluta annat avtal.
Propositionen pekar också på att de som vill har juridisk
reglering kan göra det på ett enkelt sätt eftersom borgerlig
vigsel inte är något mer än en registringsakt.

Men varför föreslår då statsrådet en tvångsreglering om
det är så enkelt att gifta sig?

Propositionen:

Genom samlivet med gemensamt hushåll och
uppbyggandet av gemensamt hem sker en faktisk
sammanflätning av sambornas ekonomi.

Ofta är det först vid upplösning av samboförhållandet
som parterna blir medvetna om behovet av regler rörande
sina mellanhavanden.

Dessutom skriver statsrådet, utan att förklara varför:

Det torde inte föreligga något större praktiskt behov av
att reglera den ekonomiska gemenskap som kan uppkomma
mellan två personer som delar hem och hushåll utan att ha
den särskilda gemenskap som kännetecknar äktenskap eller
äktenskapsliknande samlevnad.

Våra argument mot sambolagen

Vi anser att människor ska kunna välja ifall de vill gifta
sig eller låta bli. Sambolagen innebär en typ av
tvångsäktenskap och kan därför inte accepteras. Det måste
vara naturligare att folk aktivt tar initiativ till att gifta sig
eller på annat sätt reglerar ekonomiska förehavanden, än
att ta initiativ till att ''antigifta'' sig. I förarbetena till lagen
sägs ju att giftermål numera bara är en enkel
registreringsakt!

Den frihet som rådde under tidsperioden från det att
samhällets normer tillät samboförhållanden tills beslutet om
sambolagens tvångsäktenskap bör återinföras när det gäller
sammanlevande utan barn. De som har barn ihop har ett
gemensamt ekonomiskt ansvar och därför finns det motiv
att reglera förhållandet juridiskt. Sambolagen är ett uttryck
för en förmyndarmentalitet som inte hör hemma i ett
modernt samhälle.

Bevisbördan i lagen är dessutom konstruerad så att
rättssäkerheten hotas. Den som påstår att det inte har varit
fråga om äktenskapsliknande förhållande måste, såsom
begreppet äktenskapsliknande är definierat, bevisa att det
inte har varit fråga om sexuell samvaro. Det måste
betecknas som omöjligt att bevisa att man inte har
haft någon sexuell samvaro med en person. Att bevisa att
man har haft sexuell samvaro med någon kan däremot vara
möjligt.

Det är också svårt att förstå varför statsrådet blandar in
sex i diskussionen rörande den ''sammanflätande
ekonomin''. Någon förklaring finns ej i propositionen.
Möjligen kan det vara för att sex utgör en potentiell
möjlighet för framtida gemensamt ansvar som även i högsta
grad innebär ekonomiskt ansvar -- dvs att man har barn
tillsammans.

I begreppet äktenskapsliknande förhållande ingår också
''ekonomiskt samarbete''. Förutom genom äktenskap går
det att reglera sådant genom att bilda aktiebolag,
ekonomisk förening eller sluta någon annan form av
juridiskt avtal. Vilken form som är lämplig beror på vilket
slags ekonomiskt samarbete det är frågan om.
Tvångsäktenskap behövs ej för att lösa sådana problem.

Hemställan

Med anledning av vad som anförts ovan hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ändringar i
sambolagen så att den, i enlighet med vad som anförts i
motionen, enbart blir tillämplig för par med gemensamma
barn.

Stockholm den 23 januari 1991

Åsa Domeij (mp)

Roy Ottosson (mp)