Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

Motion 1988/89:Sf221 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sf221

av Martin Olsson (c)

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst

Rätten att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst kvitta underskott i
en förvärvskälla mot överskott i en annan förvärvskälla avskaffades fr.o.m.
1982. Tidigare var det tillåtet att kvitta underskott i en rörelse mot överskott i
en annan rörelse liksom underskott från ett jordbruk mot överskott i ett
annat jordbruk.

Den uteblivna kvittningsrätten kan för den som har mer än en verksamhet
leda till synnerligen höga socialförsäkringsavgifter i förhållande till vederbörandes
nettoinkomst om någon av hans verksamheter lett till underskott.

Eftersom det av olika skäl, t.ex. rättviseskäl och vikten av att underlätta
kombinationssysselsättning på landsbygden, finns anledning att återinföra
och helst vidga kvittningsrätten har jag i motioner (1985/86:Sf210, 1986/
87:Sf218 och 1987/88:Sf213) sedan 1986 framfört krav härom.

Riksdagsmajoriteten har tyvärr avslagit mina motioner. Men eftersom det
är inkonsekvent av samhället att ha regler som motverkar kombinationssysselsättning
på landsbygden finner jag - inte minst mot bakgrund av
kampanjen ”Hela Sverige skall leva” - anledning att åter ta upp frågan.

Vad gäller strävanden att få - eller behålla - en levande landsbygd vill jag
erinra om att jag fr.o.m. 1981 årligen motionerade om ändringar i jordförvärvslagen
för att ge bättre förutsättningar för bevarande av även mindre
jordbruksfastigheter - gärna i kombination med annan verksamhet - som
självständiga brukningsenheter. 1987 genomfördes äntligen de av mig och
mina medmotionärer begärda ändringarna.

Enligt den nya synen på landsbygden som nu alla tycks ställa upp för skall
olika typer av kombinationsföretag underlättas på landsbygden för att ge
tillräckligt befolknings- och därmed serviceunderlag.

Men det räcker inte bara med ändringar i jordförvärvslagen och med
kampanjer. Olika regler för företagsamhet, beskattning och avgiftsuttag är
exempel på andra områden där reformer kan behövas för att förbättra de
reella möjligheterna för kombinationsföretag på landsbygden.

Förbudet mot att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i en
annan förvärvskälla när det gäller beräkning av underlaget för pensionsgrundande
inkomst och därmed för underlaget för egenavgifter är exempel på
regler som kan göra det oförmånligt för en person att driva flera verksamheter,
t.ex. ett mindre jordbruk och en mindre rörelse i kombination.

I konsekvens med den nya positiva synen på landsbygdsutveckling och
kombinationsföretag på landsbygden bör nu riksdagen på nytt ta upp frågan
om kvittningsförbudet.

Hur det nuvarande systemet kan drabba en småföretagare som kämpar för Mot. 1988/89
att bygga upp och vidmakhålla två olika rörelser på landsbygden har jag visat Sf221
bl.a. i fjolårets motion (1987/88:213). Kortfattat kan jag nämna att det gällde
en person i en glesbygd som tillsammans med sin hustru drev taxirörelse och
dessutom en liten snickeriverkstad på sitt jordbruk. Taxirörelsen gav ett
överskott på 41.900 kronor medan snickeriverkstaden och jordbruket visade
ett underskott på 32.405 kronor. Hans nettointäkt blev således mindre än
10.000 kronor. Trots detta debiterades han 13.593 kronor i socialförsäkringsavgifter
eftersom han ej fick kvitta underskottet mot överskottet.

Att driva flera verksamheter kan i en glesbygd, som nämnda exempel
kommer ifrån - men även i många andra situationer - vara nödvändigt för en
småföretagare och vara helt acceptabelt. Likaså måste det vara helt
acceptabelt att verksamheter vissa år - och speciellt under uppbyggnadsskeden
men även vid motgångar av olika slag - kan leda till underskott.

Med den nya syn på vikten av kombinationssysselsättning på landsbygden
för att behålla denna levande, som vi lyckligtvis nu fått gehör för, torde det bli
allt vanligare med kombination av ett jordbruk med någon form av rörelse.

Bl.a. för att inte motverka en sådan positiv utveckling på landsbygden är det
viktigt att sådana företagare inte drabbas av - i förhållande till nettoinkomsten
- oskäligt höga egenavgifter.

Det är att märka att gällande regler leder till stora skillnader i socialavgifter
för en småföretagare om han kan driva verksamheten inom det som redovisas
som en rörelse eller ett jordbruksföretag inom vilket över- och underskott på
olika verksamheter automatiskt kvittas jämfört med om han måste formellt
ha verksamheten uppdelad på två eller flera rörelser eller jordbruksföretag.

Utskottsmajoritetens avslagsmotivering, senast i betänkandet SfU 1988/

89:1, har varit ”att det inte kan godtas att en försäkrads framtida pension
skulle kunna begränsas genom möjlighet till kvittning vid beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten”;

Men detta måste enligt min mening vägas mot vad den enskilde kan orka
med ekonomiskt att betala i avgifter, särskilt under ett uppbyggnadsskede av
en egen verksamhet såsom i det exempel jag nämnt. Dessutom saknas - i stor
utsträckning som jag redovisat i andra motioner - samband mellan avgifter
och förmåner i socialförsäkringssystemet för en mindre företagare.

Man bör kunna komma till rätta med problemet genom att underskott i
förvärvskälla inom rörelse och jordbruk skall få kvittas fullt ut mot överskott
i annan förvärvskälla inom något av dessa inkomstslag vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst och därmed vid beräkning av egenavgifterna.

Att begränsa kvittningsrätten till kvittning av underskott i rörelse mot
överskott i just rörelse och motsvarande inom jordbruk torde knappast vara
motiverat utan kvittning bör även få ske mellan rörelse och jordbruk,
eftersom det kan finnas starka skäl för den som driver ett mindre jordbruk att
dessutom driva en verksamhet i form av rörelse för att få tillfredsställande
sysselsättning och ekonomi för familjen.

Det bör tilläggas att en rätt till kvittning mellan olika förvärvskällor inte
innebär någon skyldighet att utnyttja denna rätt. Den företagare som har
intresse av att få högre ATP-poäng kan självklart avstå från att utnyttja

rätten. 6

Med hänsyn till att kvittningsförbudet vid beräkning av egenavgifter kan Mot. 1988/89

ge orättvisa och ekonomiskt kännbara resultat för berörda småföretagare bör Sf221
frågan om återinförande av kvittningsrätten utredas skyndsamt och förslag
framläggas så snart som möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
införande av kvittningsrätt mellan olika förvärvskällor vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst.

Stockholm den 13 januari 1989

Martin Olsson (c)

7