Kvinnan i världen

Motion 2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

Sammanfattning

Kvinnor utgör mer än hälften av världens befolkning. Ändå får kvinnor sällan vara med och påverka beslut som är avgörande för deras livssituation. Endast 14 procent av världens parlamentariker är kvinnor. Detta innebär att nästan alla världens samhällen och resurser styrs och kontrolleras av män. Men också andra anledningar ligger bakom. Enligt FN:s utvecklingsfond (UNDP) är det våldet mot kvinnor och flickor som har identifierats som det största hindret för att kvinnor skall få mer inflytande och makt. Kvinnor är fattigast i världen och också de minst utbildade. Ändå utför kvinnor i många utvecklingsländer det mesta av arbetet i jordbruket. Kvinnors rätt till mark, krediter och produktionsmedel är därför av grundläggande betydelse. Ojämlikheten mellan könen minskar möjligheterna till en effektiv fattigdomsbekämpning – vilket i sin tur påverkar både kvinnor och män. Kristdemokraterna vill rikta delar av det svenska biståndet till kvinnor för att på så vis öka den samhälleliga effekten av biståndet.

I Sverige anses kvinnor vara privilegierade i förhållande till i andra länder. Trots det finns det fortfarande mycket att göra innan jämställdheten mellan kvinnor och män verkligen kan sägas vara reell även i vårt land. Genom att Sverige anses vara ett föregångsland inom jämställdheten, har vi också ett ansvar att driva jämställdhetsarbetet i olika internationella sammanhang.

Världens länder har gjort en rad åtaganden för att främja jämställdhet. FN har utarbetat en konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). EU:s ministerråd har beslutat att biståndsinsatser skall utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är steg i rätt riktning, men det räcker inte. Fortfarande är kvinnor runt om oss utsatta för hat och olika typer av diskriminerande, förnedrande och brottsliga handlingar. Parallellt med jämställdhetsarbetet måste kränkande företeelser såsom hedersmord, ”trafficking”, prostitution, kvinnlig könsstympning, prenatal könsdiskriminering och våld mot kvinnor bekämpas med krafttag.

Jämställdhetsarbetet, nationellt såväl som internationellt, måste ha som mål att ge kvinnor och män lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Innehållsförteckning 2

Förslag till riksdagsbeslut 3

1 Inledning 5

2 Mänskliga rättigheter och demokrati 5

3 FN i kampen mot kvinnovåldet 6

3.1 Pekingkonferensen 1995 6

3.2 Peking + 5 6

3.3 CEDAW 7

4 Kvinnor och krig 8

4.1 Våldtäkt som vapen 8

5 Kvinnan i världen 8

5.1 Kvinnor i politiken 8

5.2 Kvinnor och fattigdom 9

5.3 Kvinnor och utbildning 9

6 Riktat bistånd till kvinnor 10

7 Hedersmord 10

8 Trafficking och prostitution 11

8.1 Trafficking 11

8.2 Prostitution 12

9 Kvinnlig könsstympning 13

10 Prenatal könsdiskriminering 14

10.1 Kina 14

10.2 Indien 14

11 Våld mot kvinnor och barn 15

11.1 Sydafrika 15

11.2 Indien 16

12 Barnäktenskap 16

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i bilaterala och multilaterala kontakter med andra länder skall verka för att traditionella lagar som diskriminerar kvinnor avskaffas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en uppföljningsmekanism för resolution 1325 enligt mönster från CEDAW-konventionen upprättas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att det inrättas genusrådgivare inom FN-systemets samtliga nivåer inom ramen för det konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbetet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera ett ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet och det civila samhället för en ökad global jämlikhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnors utsatta situation i krig kräver ökad uppmärksamhet av FN och andra internationella organ samt att kvinnor på flykt skall få särskilt skydd mot sexuella övergrepp och våld i flyktinglägren.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en global ökning av antalet deltagande kvinnor på högsta politiska nivå.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en minskad klyfta mellan kvinnors och mäns tillgång till mark, krediter och produktionsmedel.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör öka trycket på utvecklingsländerna att höja andelen kvinnors deltagande i beslutande församlingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att betona invandrarkvinnors utsatthet för våld och ”hedersmord” inom den svenska integrationspolitiken.1

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att det internationella samfundet intensifierar arbetet med att stoppa det könsrelaterade våldet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att ”hedersmord” sätts upp som ett prioriterat ämne på den politiska dagordningen i Sverige och inom EU.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bekämpningen av trafficking bör prioriteras.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att straffen för förövare inom trafficking bör skärpas.2

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att temporära uppehållstillstånd och riktat stöd skall ges till kvinnor utsatta för trafficking.1

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU och internationellt skall verka för ett förbud mot prostitution.1

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta stöd till kampen mot kvinnlig könsstympning.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig könsstympning till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att EU erkänner kvinnlig könsstympning som brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett stärkt skydd för personer som riskerar förföljelse på grund av kön.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ställa ökade krav på bl.a. Kina och Indien vad gäller kvinnoförtrycket i länderna och förekomsten av s.k. prenatal könsdiskriminering.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör uppmana Sydafrika att presentera en nationell handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i landets skolor.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpta krav från Sverige och EU i förhandlingar med kandiderande medlemsländer till Europeiska unionen för att förhindra barnäktenskap.

1Yrkandena 9, 14 och 15 hänvisade till SfU.

2Yrkande 13 hänvisat till JuU.

1 Inledning

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med de svaga och utsatta är de värden som skolan ska förvalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Denna formulering finns att läsa i den svenska läroplanen. Jämställdhet mellan kvinnor och män handlar om etik och moral i ett samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Sverige kan sägas vara ett av världens mest jämställda länder. Ändå är det mycket som återstår för att jämställdheten skall vara reell även i det svenska samhället. Några exempel på ojämlikheten i Sverige är:

• Många svenska kvinnor har lägre lön än män för likvärdigt arbete.

• Män är överrepresenterade på tunga politiska poster.

• Svenska kvinnor kan inte välja heltidsjobb i samma utsträckning som män på grund av att de ansvarar för hem och barn i högre utsträckning än män.

• Kvinnor gör mycket dubbelarbete genom att de oftast är ansvariga för arbetet i hemmet och för vården av barn.

• Vård- och läkemedelsforskningen är fortfarande i huvudsak inriktad på män.

• Många invandrarkvinnor har det svårt i Sverige, ofta till följd av den ”kulturkrock” som det kan innebära för människor att komma till ett mer jämställt samhälle.

Sveriges lagar som stöd för jämställdhetsarbetet, våra s.k. ”varvade” valsedlar, vår jämställda regering och vår jämställdhetsombudsman är mycket viktiga inslag för utvecklingen av ett jämställt samhälle. Men många förnedrande attityder finns fortfarande kvar i vårt samhälle. Många unga kvinnor i Sverige upplever ett kvinnohat, som bl.a. visar sig genom den förnedring kvinnor utsätts för inom porrindustrin, kvinnomisshandel, våldtäkter och sexuella trakasserier, mobbning i skolor och på arbetsplatser. Trots detta är Sverige ett föregångsland i jämställdhetsfrågan vilket ger oss ett stort ansvar att i olika internationella sammanhang driva frågan om jämställdhet. Tillsammans bör vi arbeta för att med gemensamma insatser, i små och stora sammanhang, förändra och förbättra kvinnors och flickors situation, både i Sverige och globalt.

2 Mänskliga rättigheter och demokrati

Jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati är begrepp som hör ihop. I arbetet med att uppnå skydd av de mänskliga rättigheterna för alla och en allmän demokratiutveckling, måste också jämställdhetsbegreppet ingå och vara en viktig del i målbilden. Arbetet för mänskliga rättigheter och jämställdhet är oerhört angeläget i såväl internationella som nationella sammanhang. Kvinnoföraktet i många av världens länder, de systematiska våldtäkterna som kvinnor och barn utsätts för vid krigssituationer, är att anse som grova brott mot mänskliga rättigheter och jämställdhet. I Sydafrika ruineras en flickas liv var trettionde sekund genom våldtäkt. Flickor slutar skolan p.g.a. sexuella trakasserier och övergrepp från manliga skolkamrater och lärare. I Afghanistan har situationen inte innehållit den förbättring man hoppades på efter att talibanernas ockupation upphört i landet. Fortfarande kränks kvinnans människovärde. Kvinnor tillåts exempelvis inte att vara ute i arbete fastän många är ensamförsörjare, då männen stupat i krig. Kvinnans situation i Afghanistan måste lyftas fram.

Hedersmord, trafficking och andra kvinnoförnedrande företeelser måste lyftas fram i den allmänna debatten och fördömas som brott mot mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att regeringen i sina bilaterala och multilaterala kontakter, skall verka för att lagar som diskriminerar kvinnor avskaffas.

3 FN i kampen mot kvinnovåldet

Världens länder har gjort en rad åtaganden om att främja jämställdhet. Ett antal konventioner har skrivits under och kvinnor framhålls ofta som centrala aktörer vid Världsamfundets konferenser om bl.a. miljö och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, befolkning, social utveckling och boende- och bebyggelsefrågor. Men trots detta så återstår det mycket att göra innan alla konventioner också efterlevs.

3.1 Pekingkonferensen 1995

Under FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 antog världens länder en deklaration och en handlingsplan för kvinnors rättigheter, som var politiskt men inte juridiskt bindande. Vid konferensen antogs en handlingsplan mot diskriminering av kvinnor, som ställde krav på länderna att vidta åtgärder och om nödvändigt anpassa lagar för att undanröja alla hinder för jämställdhet. Enskilda länder (bl.a. Sverige) utarbetade nationella ”jämställdhetsplaner” inför konferensen. Flera länder har utarbetat rapporter till FN om hur konferensen i efterhand har följts upp.

3.2 Peking + 5

Pekingdeklarationen följdes upp år 2000 i New York och samlade representanter från regeringar och frivilligorganisationer från hela världen. Under konferensen, den s.k. Peking + 5, belystes bland annat kvinnors roll i kris- och konflikthanteringsprocesser och bristerna på åtgärder för att införliva kvinnor i dessa processer. Som en konsekvens av att frågorna lyftes upp på den politiska dagordningen antog FN:s säkerhetsråd år 2000 resolution 1325. Resolutionen är juridiskt bindande och behandlar frågan om krigets påverkan på kvinnor och kvinnors deltagande i konfliktlösning och arbete för långsiktig fred. För första gången någonsin slogs det fast att genderperspektivet skall beaktas i all fredsfrämjande verksamhet. Bland annat beslutades att det internationella samfundet måste uppmärksamma och ta speciell hänsyn till kvinnors utsatta situation under krig och uppmana FN:s medlemmar att arbeta för att involvera kvinnor i det fredsbyggande och konfliktförebyggande arbetet. Dessvärre är just krig det största hindret för att arbetet med konventionen skall kunna genomföras. Särskilt behöver man bevaka kvinnors ställning i flyktingläger. 80 procent av världens alla flyktingar och tvångsförflyttade är kvinnor och barn. De betalar ett särskilt högt pris för väpnade konflikter och bör därför sättas i centrum för FN:s fredsbevarande aktiviteter.

Den låga andel kvinnor som idag är representerad vid fredsförhandlingar och återuppbyggnad av krigssargade länder är oacceptabel.

Kristdemokraterna ser resolution 1325 som ett mycket viktigt steg i värdssamfundets arbete för att involvera kvinnor i återuppbyggnanden av sargade länder och vi vill se inrättandet av en uppföljningsmekanism för resolution 1325 enligt mönster från CEDAW-konventionen. Kristdemokraterna anser att den svenska regeringen bör arbeta för att det inrättas genderrådgivare inom FN-systemets samtliga nivåer inom ramen för det konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbetet. Det är viktigt att man inom det internationella utvecklingssamarbetet inser vikten av att könsrollsfrågorna införlivas i arbetet med att lösa länders konflikter.

Det globala samarbetet mellan regeringar, FN-systemet, kvinnliga nätverk, civilsamhället och den privata sektorn spelar en mycket viktig roll för att hitta lösningar och nå framgång för en ökad jämställdhet globalt och bör därför uppmuntras ytterligare.

3.3 CEDAW

Trots att 166 av FN:s medlemsstater har ratificerat FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW), är många kvinnor och flickor i världen utsatta för hot och övergrepp. CEDAW är dessutom den konvention som har flest undantag inskrivna av de länder som har anslutit sig. Bl.a. har många muslimska länder undantag vad gäller kvinnans rättigheter inom familjen. En kvinnodiskriminerings-kommitté har upprättats för att granska efterlevnaden av konventionen.

En sammanställning som UNIFEM gjort över våldet mot kvinnor i världen visar att minst 20 procent av världens kvinnor har utsatts för psykisk eller sexuell misshandel av en man. Våld mot kvinnor orsakar fler dödsfall än cancer och trafikolyckor sammanlagt. 80 procent av kvinnorna utsätts för våld i hemmen i Pakistan. Varje år utsätts 700.000 kvinnor för våldtäkter och sexuellt övergrepp i USA. Omkring 20.000 kvinnor våldtogs under konflikten i det forna Jugoslavien. Varje år könsstympas två miljoner flickor i Afrika. Listan över våldet mot kvinnor kan göras mycket lång. Kristdemokraterna anser att Sverige bör arbeta för att det internationella samfundet ytterligare intensifierar arbetet med att stoppa det könsrelaterade våldet.

4 Kvinnor och krig

Alltför många konflikter i världen resulterar i krig. En av förutsättningarna för att uppnå långsiktig fred och stabilitet är att involvera det civila samhället i fredsprocessen, vid fredsförhandlingar och försoningsarbete. Dessvärre utestängs alltför ofta halva befolkningen, nämligen kvinnorna, helt från det fredsuppbyggande arbetet. Trots att de både drabbas hårdast av konsekvenserna av krig och är som mest benägna att samarbeta och söka fredliga lösningar. Genom antagandet av resolution 1325 år 2000 erkände Världssamfundet problemet och förde upp det på den internationella politiska dagordningen, men efterlevnaden av konventionen är dessvärre bristfällig.

Att kvinnor är speciellt utsatta i krig uppmärksammades särskilt under kriget i Bosnien-Hercegovina. Även i exempelvis Sierra Leone har kvinnor utsatts för sexuellt våld, utövat av alla sidor i den råa och hänsynslösa konflikten. Trots att FN-trupperna i landet utbildar polisen i mänskliga rättigheter förekommer det ingen särskild utbildning av varken militär eller polis för att slå vakt om kvinnorätt eller skydd av kvinnor. Kvinnor får som regel inte tillräckligt skydd mot det sexuella våld som används som vapen för underkastelse av länder och folk.

Kristdemokraterna anser att kvinnors utsatta situation i krig måste uppmärksammas än mer av FN och andra internationella organ och få ökat skydd vid krig. Kvinnor på flykt skall erbjudas särskilt skydd mot sexuella övergrepp och annat våld som sker i flyktinglägren.

4.1 Våldtäkt som vapen

Första gången massvåldtäkter uppmärksammades som vapen var i Bangladesh 1971.

Allt oftare används våldtäkt systematiskt som ett vapen i kris- och krigsdrabbade områden. Inte bara den drabbade kvinnan utan också hela hennes omgivning blir offer för de bestialiska övergreppen. Våldtäkter i krig har först nu kommit att betraktas som ett brott mot mänskligheten och är sedan 2002 uppfört som krigsbrott enligt Romstadgan för den internationella domstolen i Haag. Nu döms för första gången krigsförbrytare för systematisk våldtäkt i krig.

5 Kvinnan i världen

5.1 Kvinnor i politiken

En rapport från FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) från 2003 visar att framstegen under de senaste två åren gått långsamt vad gäller kvinnors utbildning, läs- och skrivkunnighet liksom för andelen förvärvsarbetande. Däremot har kvinnors deltagande i lagstiftande församlingar ökat. Detta beror i huvudsak på de politiska åtgärder som vidtagits i flera länder. Att ett visst antal platser ”reserverats” för kvinnor är exempel på åtgärder som genomförts. UNIFEM:s mål, att kvinnorepresentationen på viktiga beslutsfattande positioner ska utgöra 30 procent, har antagits vid flera internationella konferenser sedan 1990-talet. Trots att vissa framsteg gjorts i alla världens regioner mellan åren 2000 och 2002, visar UNIFEM att kvinnor generellt fortfarande lyser med sin frånvaro i länders parlament. Endast 14 procent av världens parlamentariker är kvinnor och av världens ministrar är 94 procent män. Denna fördelning är relativt jämn i jämförelsen mellan i- och u-länder. 2002 hade bara 11 länder uppnått målet med en 30-procentig kvinnorepresentation (Argentina, Costa Rica, Danmark, Finland, Island, Moçambique, Nederländerna, Norge, Sverige, Sydafrika och Tyskland).

I USA, Frankrike och Japan uppgick antalet kvinnor i parlamenten till 12, 11,8 respektive 10 procent. Tretton afrikanska länder söder om Sahara har en högre kvinnorepresentation än dessa tre länder i väst, däribland Moçambique (30 procent) Rwanda (25,7 procent) Uganda (24,7 procent) och Sydafrika (30 procent). Vad gäller jämställdhetsmålen finns det således ingen strukturell skillnad mellan rika och fattiga länder när det gäller kvinnors deltagande på högsta politiska nivå. Beslut som rör kvinnor fattas alltså världen över huvudsakligen av män. Detta är inte godtagbart.

5.2 Kvinnor och fattigdom

Av världens absolut fattiga är 70 % kvinnor – det har skett en s.k. ”feminisering av fattigdomen” – detta trots att kvinnor världen över är mycket ekonomiskt aktiva, dock på en kraftigt könssegregerad arbetsmarknad och ofta i arbeten som inte ger dem tillräckliga inkomster för att klara försörjningen.

En mycket liten andel av världens resurser i form av mark, finansiella resurser, krediter, teknologi m.m. ägs eller kontrolleras av kvinnor. Världsbanken konstaterar att en människas kön ofta är avgörande för hennes tillgång till och kontroll över resurser.

5.3 Kvinnor och utbildning

Av världens vuxna analfabeter är 64 procent kvinnor, samtidigt som utbildning av kvinnor är en nyckel till utveckling. Klyftan mellan kvinnors och mäns utbildningsnivå har minskat, men fortfarande är bara 74 procent av kvinnorna i u-länderna läs- och skrivkunniga i förhållande till männen. I Afrika är drygt 50 procent av alla kvinnor analfabeter och i södra och västra Asien är siffran 55–60 procent. Flickor och kvinnor diskrimineras ofta i utbildning och yrkesliv. I många delar av världen lever kvinnor och män i skilda sfärer. Att satsa på att förbättra kvinnors hälsa och att underlätta kvinnors arbete, genom mekanisering och utbildning, är ofta avgörande för att öka produktionen inom exempelvis jordbruket och förbättra människors levnadsvillkor. Enligt Världsbanken är finansiering av utbildning för flickor och unga kvinnor den mest kostnadseffektiva investering som finns i biståndssammanhang.

6 Riktat bistånd till kvinnor

En rapport från Världsbanken (2002) ”Engendering Development – Through Gender Equality in Rights, Resources and Voice” konstaterar att länder som förbättrar kvinnors rättigheter och tillgång till skolutbildning och andra resurser får lägre andel fattigdom, snabbare ekonomisk tillväxt och mindre korruption än länder som inte gör sådana ansträngningar till förmån för kvinnorna. Jämställdhet är således mycket starkt förknippat med ekonomi och utveckling och av avgörande betydelse för att uppnå effektiv och hållbar utveckling i utvecklingsländerna. Det finns många exempel som visar att ett sätt att minska fattigdomen i världen är att höja kvinnors och barns status. Deras fattigdom är till stora delar strukturell. Kvinnor saknar allt som oftast ekonomiska tillgångar, egendom, makt, utbildning, sjukvård och är utsatta för våld och diskriminering på grund av sitt kön.

Kristdemokraterna anser därför att svenskt bistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Undersökningar pekar på att sådant riktat bistånd dessutom ger bättre samhällsekonomiska resultat än övrigt bistånd. Biståndet gagnar i allmänhet även familjens barn och hushåll och effekterna blir därmed större. Allt som oftast utestängs kvinnor från beslutande församlingar på diverse politiska nivåer. Detta är en trend som måste brytas. Kvinnors direkta deltagande och inflytande är nödvändigt för att skapa ett djupare, bredare och stabilare folkstyre och för att bidra till en mer effektiv och positiv utveckling av länder. Projekt för att förbättra tillgången till hushållsvatten är mer framgångsrika om kvinnor är involverade i planering och genomförande. Dessutom behövs jordbruksreformer som ger kvinnor en mer säker tillgång till mark. I framförallt Afrika söder om Sahara är det främst kvinnor som producerar mat och ändå är kvinnor den del av befolkningen som har minst tillgång till marken.

Ekonomiska lån riktade till kvinnor betalas tillbaka i större utsträckning än lån riktade till män.

7 Hedersmord

De fruktansvärda s.k. ”hedersmorden” är ett uttryck för att kvinnan inte har några mänskliga rättigheter utan ses som en handelsvara. Minsta misstanke om att hon, enligt familjens sedvänja, är otuktig eller otrogen ger den övriga familjen rätt att döma kvinnan till döden. Allt för att rädda familjens heder och sociala status. Mannen är ”skyldig” att ta livet av den kvinnliga familjemedlemmen. Samma stränga förhållningssätt gäller också, hur absurt det än kan låta, om hon blivit våldtagen.

Hedersmord är ett vedervärdigt exempel på att människovärdet kan könsrelateras och hur olika könen värderas. Detta är självklart helt oacceptabelt för Kristdemokraterna och vår uppfattning om människovärdet och de mänskliga rättigheterna. En persons värde varken kan eller får bestämmas av kön. Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är vi alla födda fria och med samma mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att det är hög tid att placera de s.k. ”hedersmorden” högt upp på den politiska dagordningen, såväl i Sverige som inom FN.

Enligt FN:s uppskattningar beräknas 5.000 kvinnor världen över mördas av sina egna familjemedlemmar. Minst 200 ”hedersmord” äger rum varje år i Turkiet. Efter påtryckningar från EU (med anledning av Turkiets ansökan om medlemskap i unionen) håller landet på att förändra sin lagstiftning för att straffbelägga ”hedersmorden”. Men fortfarande bedömer landets domstolar dessa mord mildare än andra. Om den mördade dessutom är minderårig kan straffet för ”hedersmord” bli mindre än två års fängelse.

Kristdemokraterna anser att frågan om ”hedersmord” skall vara en huvudfråga vid kommande samtal på regeringsnivå mellan Sverige och Turkiet. Även EU måste ställa tydligare och högre krav på den turkiska regeringen för skydd av de mänskliga rättigheterna (i enlighet med Europakonventionen och de s.k. Köpenhamnskriterierna) under de fortsatta förhandlingarna med Turkiet om ett eventuellt medlemskap i den Europeiska unionen.

8 Trafficking och prostitution

8.1 Trafficking

”Trafficking” – den internationella handeln med främst flickor och kvinnor – är en av de värsta formerna av våld mot kvinnor. Denna nutida form av slavhandel har ökat drastiskt under senare år och utgör idag ett större problem i vårt moderna samhälle än någon kunnat ana. Uppskattningsvis 500.000 kvinnor är offer för ”trafficking” och förs in i EU varje år – antingen rövas de bort, säljs eller ges falska förhoppningar om att få ett ”hederligt” arbete. Två tredjedelar av kvinnorna kommer från de forna Sovjetstaterna. Kvinnor säljs till såväl Sverige som övriga länder inom EU. I USA beräknas antalet kvinnor som är offer för ”trafficking” vara ca 50.000. Dessutom är troligen mörkertalet i den här frågan mycket stort. Allt fler signaler pekar på att människohandeln blivit en global jätteindustri som omsätter oerhörda summor – troligen mer pengar än droghandeln. Handlarna tjänar stora summor utan att riskera samma hårda straff som gäller för annan typ av smuggling. Vare sig kvinnorna är medvetna om att de kommer att livnära sig på prostitution eller ej så är de aldrig förberedda på det våld, den utsatthet och fara för livet som ”trafficking” innebär.

Ännu är åtgärderna mot denna form av slavhandel mycket blygsamma, men frågan belystes under Sveriges ordförandeskap i EU 2001 och nu är förhoppningarna stora att insatser kommer att sättas in av samtliga länder inom EU.

Kristdemokraterna anser att arbetet mot ”trafficking” måste föras på flera nivåer parallellt. Straffen för förövarna måste bli strängare, temporära uppehållstillstånd, riktat stöd och skydd måste snabbt komma kvinnorna till del. Uppsökande verksamhet bör också igångsättas så att utsatta kvinnor får stöd i de länder de sålts till och de s.k. ”beskyddarna” måste åtalas. De länder varifrån kvinnorna kommer är ofta fattiga med dåligt socialt skyddsnät och därför måste insatser även sättas in där, så att kvinnorna får stöd och hjälp när de återvänder hem.

Respekten för människovärdet kräver att vi genom internationellt samarbete bekämpar ”trafficking” med alla medel. Dessa kvinnor behöver vår hjälp. Det handlar om att skydda kvinnornas mänskliga rättigheter.

Kristdemokraterna anser att den svenska regeringen skall verka för att FN:s dokument om ”trafficking” snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Detta vore ett välkommet erkännande av att ”trafficking” är ett allvarligt problem för hela Europa. När det gäller EU anser Kristdemokraterna att sambandet mellan droghandel och trafficking skall följas upp på europeisk nivå och åtgärder vidtas. Trafficking måste bli ett högt prioriterat brott att bekämpa.

8.2 Prostitution

Prostitution är ett missbrukande av kvinnans kropp. Mannen betalar och köper sig därmed rätten att utnyttja en annan människas kropp. Ingen människa som missbrukas på detta sätt kan förbli hel som människa. De permanenta fysiska och psykiska skadorna lämnar spår för resten av livet. Med hjälp av pengar har en annan människas liv blivit uppköpt och därmed har också personens betydelse i samhället utplånats. En prostituerad kvinna är skyddslös och ett brottsoffer för mäns maktutövning och därmed berövad sin mänskliga värdighet. Dessutom utsätts hon för risken att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar. Hon har ingenstans att ta vägen. Samhället visar sällan förbarmande med en ”fallen kvinna”.

Den prostituerade kvinnan är oftast anonym. Genom namnlösheten förmedlar hon till omgivningen att hon inte är verklig och ingen behöver heller komma ihåg henne. Naturligtvis underlättar detta för köparen att utan samvetsbetänkligheter genomföra ”sin del i transaktionen”. Män som utnyttjar prostituerade kvinnor visar inte endast ett förakt för kvinnokroppen utan också för kvinnan som person. Ingen väljer frivilligt att prostituera sig utan bakgrunden är istället ofta en historia fylld av fysiska och/eller psykiska övergrepp, drogmissbruk, brist på kärlek och fattigdom.

Mot bakgrund av detta resonemang anser Kristdemokraterna att prostitution aldrig får behandlas som ett yrke bland andra – varken vad gäller lagstiftning, reglering av arbetstider, semester, bildande av fackförbund eller annat. Där man har legaliserat prostitution, t.ex. i Nederländerna, menar man att eftersom verksamheten alltid har funnits får den heller inte förbjudas. Istället skyller man den prostituerades förnedring på länders förbud mot verksamheten, eftersom valet av ”yrke” är självvalt. Resonemanget är för Kristdemokraterna helt oacceptabelt. Lagarna till skydd för de prostituerade i Nederländerna kan möjligen skydda dem men omöjliggör samtidigt kampen mot detta destruktiva inslag i våra samhällen. Prostitution hör inte hemma i samhällen där grundstommen är alla människors lika värde. Man får aldrig tillåta en människa att köpa en annan. Kristdemokraterna anser att Sverige, i EU och i andra internationella sammanhang, skall verka för att prostitution förbjuds.

9 Kvinnlig könsstympning

Inte mindre än 127 miljoner kvinnor har blivit könsstympade i Afrika (UNIFEM 2003). Två miljoner flickor drabbas varje år trots att många afrikanska länder lagstiftat mot ingreppet. Könsstympning är en skadlig sedvänja som medför allvarliga psykologiska och medicinska konsekvenser. Ingreppet är traumatiskt och påverkar flickan och senare kvinnan psykiskt och fysiskt under hela livet. Exempelvis kan nämnas kroniska infektioner, cystor, frigiditet, sterilitet och smärtor vid samlag. Ännu mera påtagligt blir problemen av stympningen vid barnafödsel. Då riskerar kvinnorna att dö i barnsäng och barnet att dö av syrebrist. Allt detta lidande i ett enda syfte, nämligen att ge mannen full kontroll över kvinnan. Kvinnlig könsstympning förekommer i Sydamerika och Asien, men det är i länderna kring Afrikas horn, Somalia, Sudan, Djibouti, Etiopien och Eritrea som det är som vanligast förekommande. Här beräknas så gott som samtliga kvinnor vara könsstympade. Åldern för ingreppet kan variera från en månad upp till tolv år beroende på vilken typ av könsstympning det handlar om. Orsakerna till könsstympning är inte religiösa utan praktiserades redan i gammalegyptisk tid. Det är svårt att ändra en djupt rotad tradition och det sociala trycket är stort. En flicka som inte är omskuren riskerar att inte bli gift och aldrig bli betraktad som en vuxen kvinna. Många afrikanska kvinnor lever under föreställningen att lidande tillhör livet. De inbillas att en oomskuren klitoris kan orsaka impotens hos män och att deras barn kan dö. Trots det allvarliga med könsstympning är det inte speciellt uppmärksammat i biståndssammanhang. Kristdemokraterna vill ändra på detta och anser det viktig att inom ramen för biståndsarbetet aktivt stödja kampen mot denna gamla, skadliga och barbariska sedvänja. Ett ”uppvaknande” är vad som behövs och många av de kvinnoorganisationer som verkar mot könsstympning talar idag öppet om ingreppet som ett allvarligt problem – särskilt den faraoniska varianten (infibutationen) då kvinnans hela könsorgan skärs bort och sys ihop så att endast en liten öppning återstår. Den är den brutalaste, mest riskfyllda och den vanligaste. De ”barnmorskor” som utför könsstympningar, med glasskärvor eller rakblad som redskap, måste påverkas att sluta med verksamheten och ges andra uppgifter i samhället. Informationen om könsstympningens farliga konsekvenser måste också förbättras till invandrarkvinnorna i Sverige liksom till svensk hälso- och sjukvårdspersonal. Vi anser att delar av det multi- och bilaterala biståndet bör riktas till kvinnoorganisationer som kämpar mot kvinnlig könsstympning och till intensiva informations- och upplysningskampanjer om de negativa konsekvenserna av bruket av denna sedvänja, i biståndsländerna och i vårt eget land.

Kritik har framförts i bl.a. Europaparlamentet om att västländerna går alltför långsamt fram i frågan om kvinnlig könsstympning (trots att bruket numera är olagligt i Schweiz, Sverige, Storbritannien och USA). Kristdemokraterna anser att EU ska erkänna kvinnlig könsstympning som ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, då det ingreppet har så fruktansvärda konsekvenser för de stympade kvinnorna. Vi anser vidare att lagstiftning och praxis måste innebära ett reellt skydd för den som söker asyl på grund av förföljelse på grund av kön.

10 Prenatal könsdiskriminering

10.1 Kina

Andelen kvinnor i förhållande till män har sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena, framförallt i Asien. Uppskattningar visar att 60 miljoner kvinnor saknas i den delen av världen. Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor. I många länder är spädbarnsdödligheten högre bland flickor – detta på grund av att flickor ofta får sämre vård och behandling redan som nyfödda. Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de ”förlorade” flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Det går heller inte att utesluta att det förekommer barnamord lokalt i det vidsträckta Kina. Klart är att Kinas ”ett-barns-politik” (dvs. försöket att hålla befolkningstillväxten nere genom att bara tillåta ett barn per par) som infördes 1979, är en orsak till problemet. Men det finns också andra förklaringar. Många flickor adopteras bort till familjer som redan har en son. Andra kvinnor gömmer flickebarn. Därmed har barnet heller inga samhälleliga rättigheter. Data från folkräkningen visar att det fötts 106,7 gossebarn för vart hundrade flickebarn under 1990-talet. Andra undersökningar har visat på både större och ökande skillnader.

10.2 Indien

Indien har också genomfört en folkräkning. Landet har en sjättedel av världens befolkning. Till skillnad från Kina har kvoten mellan födda pojkar och flickor förbättrats något här. Skillnaderna är dock fortfarande större än i Kina, om man jämför de officiella siffrorna från de två folkräkningarna. Idag är den indiska kvoten 107 pojkar på 100 flickor. Det är svårt att beräkna antalet flickfoster som dödas varje år då fallen sällan eller aldrig rapporteras till myndigheterna. Men klart är att antalet födda flickor stadigt minskat i förhållande till antalet pojkar. Flera indiska delstater har därför förbjudit läkare att avslöja fostrets kön. Könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, Taiwan, Singapore och Malaysia. En sådan behandling av flickor är att anse som grova brott mot mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att Sverige har ett ansvar att i det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i andra internationella sammanhang uppmärksamma kvinnors situation, i framförallt Indien och Kina. Vi anser att det finns all anledning för Sverige, som ett föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter, att målinriktat arbeta för att frågan om prenatal könsdiskriminering kommer upp på den internationella politiska dagordningen och behandlas inom FN. Kristdemokraterna anser också att det vid förhandlingar om bistånd och i samröre med mottagarländer finns all anledning för Sverige att kräva att flickor och pojkar skall ha samma rätt att födas, äta sig mätta, utbildas och ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling. Inom utvecklingsarbetets ram anser Kristdemokraterna att stöd också bör ges till kvinnoorganisationer, läkare, jurister och vetenskapsmän som arbetar i kampen mot könsbestämning av foster. Initiativ bör också tas till allmän utbildning och upplysningskampanjer för att ändra attityder till kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.

11 Våld mot kvinnor och barn

Våld mot kvinnor förekommer i alla samhällen och samhällsklasser och är också ett problem i Sverige. Statistiken är dyster över kvinnor som misshandlas och dödas av närstående män. Många kvinnor utsätts för våld i hemmet och det kan ta sig olika uttryck under kvinnors hela livscykel. Flickfoster fördrivs, flickebarn dödas, och flickor utsätts för könsstympning, sexuella övergrepp och våldtäkter. Sexuella trakasserier i skolan är t.ex. ett alltmer uppmärksammat problem i Sverige. I rapporten ”Stamp out torture” (2003) anges var femte kvinna någon gång ha blivit misshandlad eller utsatt för sexuella övergrepp. I USA misshandlas en kvinna var 15:e sekund och 700.000 våldtas varje år. I Indien beräknas fler än 40 procent av kvinnorna ha blivit utsatta för misshandel av sina män. Allt detta våld bara därför att de är kvinnor. Kulturella och religiösa anledningar används ofta för att legitimera våldet och övergreppen. Kristdemokraterna vill se att den svenska regeringen ytterligare betonar invandrarkvinnornas utsatthet i den svenska integrationspolitiken.

11.1 Sydafrika

I Sydafrika anmäls varje år 52 000 våldtäkter (annan statistik visar på omkring 1,6 miljoner våldtäkter per år). Det är en av världens högsta siffror för våld mot kvinnor. Kvinnors svaga ställning i den sydafrikanska kulturen förvärras i samband med utbredd fattigdom och den svåra situation som råder för flickor i Sydafrikas många kåkstäder. Enligt en undersökning från 2002 (grundad på svar från 2000 tonåringar) uppger 39 procent av tonårsflickorna i Sydafrika att de någon gång våldtagits. En tredjedel säger att de är rädda för att neka till sex. 16 procent av de undersökta medger att de gått med på sex i utbyte mot pengar, sprit, mat eller annat. En rapport från Human Rights Watch (HRW) visar att unga flickor i Sydafrika slutar skolan för att de dagligen utsätts för sexuella trakasserier, förföljelser och våldtäkter. Det är deras manliga skolkamrater och manliga lärare och föreståndare som står för de sexuella övergreppen, trakasserierna och mobbningen. Den sydafrikanska regeringen har genomfört flera lagändringar för att få bukt med problemet. Likväl följs inte lagstiftningen av lokala skoladministrationer som istället uppmanar de våldförda flickorna och deras familjer att inte anmäla övergreppen. Flickorna lär sig därmed att sexuella övergrepp och trakasserier är en del av skolvardagen och väljer därför att stanna hemma.

Kristdemokraterna anser att det finns all anledning för Sverige att föra upp den afrikanska flickans skolsituation på den internationella politiska dagordningen för att på så vis förmå de Sydafrikanska myndigheterna att ta tag i problemet våld riktat mot kvinnor. Vi anser också att regeringen i sina samtal med den sydafrikanska regeringen och dess utbildningsdepartement bör uppmana landet att presentera en handlingsplan för att åtgärda problemet med sexuella övergrepp i skolorna. Det bör påpekas att den sydafrikanska regeringen har förpliktelser att tillhandahålla skolundervisning utan diskriminering grundad på kön – detta både enligt den egna konstitutionen och enligt de internationella avtal som den sydafrikanska regeringen ratificerat.

11.2 Indien

En undersökning utförd av Indiens hälsovårdsdepartement (2003) visar att 20 procent av indiska kvinnor har slagits eller misshandlats, oftast av sina män. Även här är troligen mörkertalet mycket stort. Runt den utbredda våldsanvändningen mot kvinnor i indiska hem råder en ”tystnadens kultur”. 56 procent av de tillfrågade kvinnorna i undersökningen godtar hustrumisshandel om de t.ex. underlåtit att sköta hem och barn, gått ut utan att meddela maken, visat bristande respekt för släktingar, vid misstanke om otrohet, på grund av otillräcklig hemgift eller för dålig matlagning.

Kristdemokraterna anser att regeringen i alla bilaterala samtal med Indien bör föra upp frågan om kvinnoförtrycket och landets skyldigheter att ge kvinnor mänskliga rättigheter.

12 Barnäktenskap

Barnäktenskap är en plåga som drabbar miljontals flickor. De stängs in i ett liv som ofta är fyllt av smärta och elände. Att tvinga barn till förtida giftermål är inte bara fysiskt och psykiskt skadligt – det innebär också ett övergrepp mot deras individuella frihet. Barnäktenskap förekommer över hela världen, inte minst i Europa. Bland de ca 3 miljoner romerna i Central- och Östeuropa är barnäktenskap ett vanligt förekommande fenomen (bl.a. i EU-kandiderande Rumänien). Romerna anses vara Europas fattigaste folkgrupp och deras levnadsnivå ligger i nivå med Botswanas och Zimbabwes enligt en FN-rapport från 2003. Här krävs det tydliga krav från Sverige och EU för att förhindra denna form av brott mot mänskliga rättigheter, inte minst i förhandlingar med kandiderande medlemsländer till Europeiska unionen. Det krävs också insatser för att minska fattigdom och öka utbildningsnivån. Länder i Afrika söder om Sahara har en mycket hög andel gifta flickor i åldern 15–19 år (Kongo-Kinshasa 74 %, Niger 70 %,Uganda 50 % och Mali 50 %). I Afghanistan säljer fattiga bönder sina döttrar för att kunna betala skulder. Traditionen i Afghanistan har varit att flickor gifts bort så fort de når puberteten. Men till och med sjuåriga flickor har sålts till äldre män – för 150 kilo vete! Krafttag krävs mot denna form av grov kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Stockholm den 6 oktober 2003
Rosita Runegrund (kd)
Holger Gustafsson (kd)	Annelie Enochson (kd)
Else-Marie Lindgren (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Mats Odell (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)	Erling Wälivaara (kd)