om kulturpolitiken

Motion 1987/88:Kr242 av Olof Johanssonn!, fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88 :Kr242

av Olof Johanssonn!, fl. (c)
om kulturpolitiken

Mot.

1987/88

Kr242-244

Sammanfattning

I denna partimotion om kulturpolitiken föreslår centerpartiet bl. a. följande:
o Samla en så bred uppslutning som möjligt kring ett kulturellt enprocentsmål
för år 2000\

o Inrätta en kultur- och folkrörelsefond med medel från den statliga speloch
lotteri verksamheten. Om en tiondel av de närmare 4,9 miljarder
kronor som staten tar in denna väg kunde gå till kultur- och folkrörelser
skulle en betydande förstärkning kunna ske.
o Operan, Dramaten och de statliga museerna i Stockholm måste ta ett
större ansvar för kulturlivet i hela landet. Fler turneer och ”utlåning” av
skådespelare och sångare till regionala scener kan vara metoder för att nå
detta. Museerna måste ordna vandringsutställningar och låna ut föremål
till andra delar av landet,
o Litteraturfrämjandet bör få 500 000 kr. extra för att satsa på barn- och
ungdomslitteratur.

o Ett system för att förmedla kvalitetsvideo måste etableras med Litteraturfrämjandet
som förebild,
o Studieförbundens kulturverksamheter når 10 miljoner människor per år.

Anslaget bör höjas med 9 milj. kr.
o Kulturen måste nå människor både i arbetslivet och i bostadsområdena.

Satsa därför 4 milj. kr. på Kultur i vardagslivet,
o Konstnärsnämnden bör få dela ut ytterligare 20 inkomstgarantier de tre
kommande åren.

o Kulturarbetarnas skatte- och inkomstfrågor måste utredas. En avgift på
vidareförsäljning av konst, efter bl. a. norsk och isländsk förebild, bör
också utredas.

o 5 milj. kr. bör anslås till konstnärer för utställningar tillsammans med
föreningslivet.

Samhällets kulturpolitiska uppgifter

Samhällets engagemang på kulturområdet tar sig många former. I regeringsformen
och tryckfrihetsförordningen läggs grunden för den yttrandefrihet
och församlingsfrihet som är grunden för en vital och levande kultur.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Kr242-244

Utvecklingen av exempelvis litteratur och teater är helt beroende av att frihet
finns att uttrycka sig i tal och skrift. Härigenom bidrar också kulturen till att
utveckla meningsutbyten människor emellan vilket gör den till en av
grundstenarna i det demokratiska samhällsbygget.

Kulturen har också en viktig uppgift som bärare av traditioner. Våra
museer är ett bra exempel härpå. Genom att känna och förstå det förflutna
blir vi också rustade att möta framtiden. Vi som lever nu har ett ansvar för att
vårda kulturarvet, samtidigt som vi ger våra egna bidrag och överlämnar det
hela till kommande generationer. I ett modernt och utvecklat samhälle som
vårt är det naturligt att stat och kommun medverkar till denna process.

Kulturaktiviteter av olika slag bidrar också till att ge människor förströelse,
underhållning och avkoppling. Musik för skilda smakriktningar, dans,
film, teater, opera, operett osv. kan bl. a. ge detta i såväl direktupplevd form
som förmedlat via massmedia. Det sätt på vilket radio och TV organiserats
inrymmer en betydande samhällsmedverkan också i underhållning och
förströelse.

Det går att på detta sätt finna fler och fler uppgifter för kulturyttringar av
skilda slag. Samtidigt går det att finna hållbara skäl för att samhället - genom
stat och kommun - skall engagera sig på ett eller annat sätt. Det är vare sig
riktigt eller meningsfullt att försöka formulera generella doktriner om
samhällets kulturuppgifter nu och i framtiden. Stimulans i skilda former för
att främja mångfald och variation i kulturyttringarna över hela landet blir
därför samhällets främsta kulturpolitiska uppgift tillsammans med åtgärder
för att garantera yttrandefrihet och församlingsfrihet.

Statens anslag till kulturen

Det är påtagligt hur liten del av statsbudgeten som går till kulturen.
Kulturens kompensation för 1980-talets inflation har varit blygsam.

Enligt centerns mening är det nu angeläget att snarast få till stånd en
ingående analys av kulturens ekonomiska villkor i vårt land. Denna analys
bör ligga till grund för formulering av långsiktiga handlingslinjer. I detta
sammanhang bör också ingående prövas möjligheten att finna kompletterande
finansieringskällor för kulturen. Vi vill för vår del i detta sammanhang
peka på vårt förslag om en kultur- och folkrörelsefond finansierad med medel
från den alltmer expanderande statliga spel- och lotteriverksamheten. Med
tanke på den betydelse kultursatsningarna har i vårt samhälle vore det
önskvärt att försöka samla en så bred uppslutning som möjligt kring ett
kulturellt enprocentsmål för statsbudgeten för år 2000.

Kultur- och folkrörelsefond

Framför allt är det lokala och regionala kulturlivet starkt beroende av att det
finns vitala och engagerade folkrörelser. Folkrörelser och därmed också
stora delar av kulturlivet är starkt beroende av att många människor är villiga
att göra insatser i form av såväl tid som pengar. Lotterier och spel har sedan
länge varit en betydelsefull inkomstkälla för denna typ av verksamhet.

Här möts man nu av allt större svårigheter för varje år. Allmänhetens vilja

Mot. 1987/88

Kr242

2

att delta i spel och köpa lotter synes inte mattas av. Svårigheterna
uppkommer i stället som en följd av att staten själv är en betydelsefull speloch
lotterianordnare. Intäkter på detta område har utvecklats till en
betydande inkomstkälla för staten. Genom lagstiftningen behåller staten för
egen del de mest lönsamma och attraktiva formerna som dessutom kombineras
med marknadsföring som är såväl talangfull som påträngande. Nya spel
introduceras ganska ofta. För det kommande budgetåret räknar man, enligt
budgetpropositionens inkomstsammanställning, med följande inkomster på
spel m. m.:

Lotterivinst

Totalisatorskatt

Skatt på spel

Tipsmedel

Lotterimedel

Lotteriavgifter

1 731 milj. kr.
535
120
1 468
1 019
3

4 876 milj. kr.

Det innebär en ökning med drygt en kvarts miljard på ett år. Enligt vår
mening är det i högsta grad relevant att göra en koppling mellan statsinkomster
av denna art och folkrörelsernas arbetsförutsättningar. Folkrörelsernas
intäktsmöjligheter dräneras kraftigt. Det lokala kulturutbudet påverkas
därmed indirekt negativt, eftersom föreningslivet inte har ekonomiska
resurser att efterfråga kultur. Det är därför enligt centerns mening angeläget
att inrätta en kultur- och folkrörelsefond. Visserligen finns det en strävan att
inte öronmärka statsinkomster för särskilda ändamål men i den allmänna
debatten håller denna princip på att urholkas alltmer. Enligt vår mening
skulle sambandet mellan en kultur- och folkrörelsefond och statens lotterioch
spelintäkter vara väl så starkt som mellan exempelvis försvarsutgifterna
eller järnvägsutbyggnad och drivmedelsbeskattningen.

Om denna kultur- och folkrörelsefond årligen tillförs cirka en tiondel av
statens intäkter av spel skulle en avsevärd förstärkning av kultursatsningar
kunna ske. Det är angeläget att en seriös prövning av möjligheterna att
inrätta en kultur- och folkrörelsefond snarast kommer till stånd.

Mot. 1987/88

Kr242

Decentralisering

I 1974 års kulturpolitiska beslut fick decentraliseringsmålet en mycket
framskjuten ställning. Detta har bl. a. lett till att de regionala kulturinstitutionerna
byggts ut.

Denna utbyggnad måste fortgå ännu under lång tid. Det svenska kulturlivet
är nämligen fortfarande mycket centraliserat. Det gäller i synnerhet de
institutionella delarna. Det är naturligtvis främst statens satsningar på
Operan, Dramaten och de statliga museerna som gör att denna centraliserade
bild framträder. Det visar sig dock att även grundbeloppen till teater,
dans- och musikinstitutioner i huvudsak hamnar i storstäderna. Uppemot
60 % av dessa går till storstädernas institutioner. Enligt centerns mening bör
antalet grundbelopp till teater och dansinstitutioner utökas fram till 1995 i en
sådan omfattning att storstäderna och övriga landet har lika stor andel av

3

grundbeloppen. Inrättande av en kultur- och folkrörelsefond i enlighet med
vad vi ovan skisserat kan underlätta en sådan ambitionshöjning.

Samverkan och gemensamt resursutnyttjande

Det är i och för sig naturligt att huvudstaden har ett omfattande kulturliv som
främst grundas på att nationella riksinstitutioner har lokaliserats dit. Det
innebär emellertid inte att deras främsta uppgift är att betjäna huvudstadens
lokalbefolkning. Det är därför angeläget att dessa Stockholmsbaserade
institutioners ansvar för kulturlivet i hela landet markeras och utvecklas.
Operan, Dramaten och de statliga museerna är nationella resurser som inte
enbart får förbehållas Stockholmsområdet. Ett litet men konkret exempel på
innebörden härav är att riksinstitutionernas arrangemang på sportloven skall
omfatta hela sportlovsperioden - dvs. veckorna 7-10 och inte bara vecka 9
då AB-län har sitt sportlov. På samma sätt måste regionala kulturinstitutioner
ta ett ansvar för hela den region de verkar i och inte bara på
stationeringsorten. Det uttalande som kulturministern gör i budgetproposisitionen
(bil. 10, s. 37) att staten inte iklätt sig något ekonomiskt ansvar för
kulturlivet utanför residensstäderna måste därför med kraft tillbakavisas.
Centern vill bl. a. föreslå följande insatser för att främja såväl samverkan som
decentralisering:

o Turnéverksamheten måste utvecklas. För Operan och Dramaten måste
fastställas en viss andel föreställningar som skall ges i andra delar av landet.
För museerna måste det bli en naturlig del i deras planering att förse hela
landet med vandringsutställningar av skilda slag.
o Skådespelare och musiker som under kortare eller längre tidsrymder ej
deltar i uppsättningar på Operan eller Dramaten måste, på förmånliga
villkor, kunna ”lånas ut” till såväl regionala scener som fria grupper.
Internationella jämförelser har bl. a. givit vid handen att Operans resurser
utnyttjas mycket bristfälligt. Det är önskvärt att dessa utnyttjas fullt ut för
att skapa en levande musikteater över hela landet. Detta bör beaktas bl. a.
i avtalssammanhang och vid planering av uppsättningar,
o Förutom de permanenta utställningar som de statliga museerna i Stockholm
visar finns ofta betydande magasin med konst och föremål som borde
kunna lånas ut för att komplettera de regionala samlingarna. Härvid kan
dock finnas exempelvis vissa försäkringsfrågor som måste lösas,
o Samverkan mellan radio/television och levande teater, musik, opera och
balett måste utvecklas. Det är angeläget att det läggs fast principer för
framtiden som bygger på utgångspunkter att medborgaren dels via
avgifter, dels via skatter har byggt upp såväl televisionen som kulturinstitutionerna.
En nära samverkan dem emellan till allmänhetens tjänst och
gagn är därför både naturlig och nödvändig i den mediasituation som
framtiden kan komma att erbjuda. Lättare teknik torde underlätta
utvecklingen i den riktning vi önskar.

En politik som syftar till samverkan och gemensamt resursutnyttjande är
en rimlig strävan för att nå en bred uppslutning och förståelse över hela
landet för de betydande ekonomiska satsningar som görs på centrala
riksinstitutioner. Om man beräknar att Operan under det kommande

Mot. 1987/88

Kr242

4

budgetåret kommer att ha samma antal besökande som redovisas för det
föregående innebär regeringens förslag till medelsanvisning att varje besök
subventioneras med 690 kr., vilket innebär en ökning med över 100 kr. sedan
förra året.

Motsvarande belopp för Dramaten är 336 kr. Dessa betydande satsningar
är välmotiverade ur ett nationellt kulturpolitiskt perspektiv, vilket dock
understryker behovet av att utveckla dessa verksamheter så att de kan
komma hela landet till del bl. a. genom riksomfattande biljettförsäljning och
turnéer.

Kultur för barn och ungdom

Till de angelägnaste uppgifterna hör att erbjuda barn och ungdom en rikare
kulturmiljö och förbättra deras möjligheter till eget skapande. Barnets iver
att upptäcka, känna och uppleva med sina sinnen måste få utrymme för att
barnet på ett riktigt sätt skall utvecklas till vuxen. De behöver stimulans och
upplevelser för att lära sig nya begrepp och utveckla ett levande och
mångskiftande språk.

Många barn och ungdomar växer i dag upp i alltför fantasifattiga och
kulturellt torftiga miljöer. De måste ges bättre möjligheter till egen aktivitet
och förutsättningar att möta och utveckla alternativ till skräpkultur och
passiviserande kulturutbud. Att så långt möjligt ge alla barn en god grund att
bygga på är en rättvisefråga.

Föräldrar, förskola och skola har självfallet ett ansvar för barnens
kulturmiljö och stimulans, men det är också i högsta grad en angelägenhet för
kultursektorn att uppmärksamma och tillgodose barnens kulturella behov.
Några kommuner har tagit initiativ för att ge eleverna goda kulturupplevelser
genom att starta ”kulturskolor”. Det är viktigt att statsmakterna uppmuntrar
sådana initiativ.

I det kulturpolitiska beslutet 1974 poängterade riksdagen vikten av att
barn och ungdomar möter god litteratur. ”En bok för alla” för barn och
ungdom gjorde kvalitetslitteratur lättillgänglig.

Stiftelsen Litteraturfrämjandet har i samverkan med barn- och ungdomsorganisationer
gjort betydande insatser för att sprida goda böcker och
utveckla läsfrämjande åtgärder.

För att kunna utveckla arbetet med bokspridning och läsfrämjande
åtgärder inom folkrörelserna bör ytterligare 500 000 kr., utöver regeringens
förslag, tillföras Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Vi anser också att Stiftelsen
Svenska barnboksinstitutet bör tillföras ytterligare 150 000 kr.

Videon som tekniskt medium betraktat är neutral i frågor som rör den
kulturella kvaliteten i utbudet. Det är därför djupt beklagligt att ett
kvalitativt undermåligt videoutbud synes ha fått ett så fast grepp om
marknaden.

En stor del innehåller våld, kvinnoförnedring och andra nedbrytande
framställningar. Det är därför oroväckande att så många barn och ungdomar
tillbringar så stor tid med videotittande. Det gör det också angeläget att
genom lagstiftning och självsanering inom branschen åstadkomma en
kvalitetsförbättring av videoutbudet. Detta är angeläget eftersom videon nu

Mot. 1987/88

Kr242

5

för varje år tycks nå allt fler hushåll och därmed också allt fler barn och
ungdomar.

Det är emellertid angeläget att samhället tar sitt ansvar inte bara för att
reglera marknaden utan också för att stimulera framväxten av ett kvalitetsutbud.
Erfarenheterna från Litteraturfrämjandets insatser på bokförmedlingens
område kan här tjäna som förbild. Tillskapande av en videoförmedling
kan bygga på insikten att ett kvalitetsutbud kommer att efterfrågas om det
finns att tillgå, även om de kommersiella förmedlingskanalema har misslyckats
i denna del. En del av det stöd som i budgetpropositionen anvisas till
filmkulturella insatser för barn och ungdom (G 2 Filmstöd) bör användas för
detta ändamål.

Det lokala kulturlivet

När det statliga bidraget till kulturverksamhet inom studieförbundens
verksamhet infördes, förutsattes att 75 % resp. i vissa fall 100 % av
bidragsberättigade kostnader skulle utgå.

I den utvärdering som gjorts av kulturrådet framgår att denna verksamhet
varit mycket positiv. Kulturprogrammet möter under ett år en publik på 10
miljoner besökare. En mycket stor del av denna publik utgörs av barn och
ungdom.

Studieförbunden har en mycket stor regional och lokal spridning. Därmed
har verksamheten kunnat nå ut till snart sagt varje liten ort. Kulturarbetare
har därigenom fått ett ökat antal arbetstillfällen.

Den nivå på bidraget som sattes 1981 har urholkats betänkligt och utgör i
dag knappt 45 %. Detta drabbar inte minst kulturaktiviteter som vänder sig
till barn och ungdom. För att i någon mån kompensera kostnadsutvecklingen
bör detta anslag tillföra ytterligare 9 milj. kr.

Under 1980-talet har ett flertal initiativ tagits för att utveckla kulturaktiviteter
i människors vardagsliv. Det är särskilt projekten Kultur i arbetslivet
och Kultur i boendemiljö som har tilldragit sig uppmärksamhet. Sedan
budgetåret 1985/86 utgår ett stöd till kulturprojekt i arbetslivet. Enligt vår
mening är det angeläget att insatser nu görs för att föra vidare erfarenheterna
också från arbetet med kulturverksamheten i bostadsområdena. Denna
verksamhet är betydelsefull för att nå bl. a. de stora grupper som står utanför
det egentliga arbetslivet exempelvis hemarbetande och pensionärer. Dessa
människors behov av gemenskap och kontakt som kan skapas genom
kulturinsatser är minst lika stort som i arbetslivet. Vi anser därför att det
nuvarande anslaget till kultur i arbetsmiljö bör vidgas till ett anslag för Kultur
i arbetslivet samtidigt som ytterligare 2 milj. kr. tillförs.

Biblioteksverksamhet

Biblioteken utgör i dag vid sidan av folkbildningen den mest vittförgrenade
offentliga kultursatsningen i vårt land. Det är angeläget att biblioteken kan
fortsätta denna viktiga uppgift. Det bör bl. a. enligt centerns mening
innebära att de traditionella biblioteksfunktionerna inte får avgiftsbeläggas.

Statens kulturråd har begärt att anslaget till lokal biblioteksverksamhet

Mot. 1987/88

Kr242

6

skall förstärkas med 2 milj. kr. Rådets begäran skall bl. a. ses mot bakgrund
av en viss nedgång i utlåningen från biblioteken under åren 1984 och 1985.
Det är enligt centerns mening angeläget att insatserna för lokal biblioteksutveckling
kan intensifieras. Rådet bör därför tilldelas den förstärkning som
begärts.

Avgift på vidareförsäljning av konst

Konstnären får ersättning för den bild han skapat när han säljer den.
Kännetecknande för konstmarknaden är de mycket betydande värdestegringar
som många gånger sker efter det att konstnären försålt sitt verk. Den
som skapar verket får alltså en ganska blygsam ersättning medan den som
enbart innehar konstverket kan tjäna betydande summor. I bl. a. Norge och
Island har man därför infört en avgift på vidareförsäljning av konst.
Intäkterna från denna används så att de kommer de skapande konstnärerna
till del. Enligt centerns mening bör det utredas om det går att tillskapa något
liknande i vårt land.

Kulturarbetarnas ekonomiska villkor

Kulturarbetarnas ekonomiska villkor är självfallet starkt beroende av de
satsningar som stat och kommun gör. För många kulturarbetargrupper
tillkommer därutöver att de skall finna avsättning på en ”marknad” för de
alster de skapar.

Det finns alltför många exempel även på etablerade och erkända
kulturarbetare som har stora svårigheter att uppnå en acceptabel ekonomisk
standard. Kulturverksamheten uppvisar så många avvikelser från vad som
normalt gäller för näringslivet att särbehandling kan vara motiverad. Bl. a.
kan det vara svårt att förena kraven på konstnärlig kvalitet med de
vinstmaximeringssträvanden som annars normalt skall vara vägledande för
näringsidkaren.

Det finns enligt centerns mening goda skäl för att snarast ta upp
kulturarbetarnas skatte- och inkomstförhållanden till ny belysning. Hittills
gjorda justeringar har visat sig otillräckliga. Fördelningen av inkomster över
längre perioder samt möjlighet till ett skattefritt bottenbelopp torde ha stor
betydelse i detta sammanhang. Dessa frågor bör snarast utredas.

Inkomstgaranti

Konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och har stor
betydelse för svenskt kulturliv kan beviljas statlig inkomstgaranti.

Konstnärsnämnden bör enligt centerns mening bemyndigas att under en
treårsperiod utse sammanlagt ytterligare 20 innehavare. För budgetåret
1988/89 bör ytterligare 600 000 kr. anvisas härför.

Mot. 1987/88

Kr242

7

Utställningsersättning

Frågan om ersättning till konstnären när denna genomför en utställning har
inte lösts. De utredningar och diskussioner som förevarit i frågan har inte lett
till ett positivt resultat.

Utställningsersättningen har hamnat i en återvändsgränd, där både staten
och kommunerna vägrar att ge konstnärerna ett stöd, som man uttalat sorn
berättigat, till den kulturella insats som en utställning är. I själva verket får
konstnären stå för kostnaderna för utställningslivet.

En huvudorsak till att frågan inte lösts är att staten inte ansett sig kunna stå
för kostnader för kommunal utställningsverksamhet, medan å andra sidan
Kommunförbundet hävdat att staten borde stå för generella ersättningar till
upphovsmän. Denna motsättning har på ett olyckligt sätt dominerat hela
diskussionen. Vi menar att man trots denna lösning kan finna dellösningar till
fördel för konstnärer och utställningsliv.

Det svenska föreningslivet står för en stor del av konstförmedlingen och
utställningsverksamheten i landet. Det gäller konstföreningarna, Folkets
hus-föreningar, folkparkerna, bygdegårdarna, hemgårdarna och andra föreningar.
Till konstnärer som ställer ut i föreningslivets regi kan staten anslå
speciella medel för utställningsersättning.

Det är angeläget att det föreningsdrivna utställningslivet kan presentera
utställningar av bra kvalitet. En utställningsersättning direkt till konstnären
skulle underlätta en sådan utställningsverksamhet. Vi anser att ett sådant
stöd ligger väl i linje med statens stöd till föreningsdriven verksamhet i övrigt.
För 1988/89 bör 5 milj.kr. anslås.

Utställningsersättning bör utgå enligt följande:

1. En föreningsfond med representanter för bl. a. organisationer på konstområdet
och lokalägande organisationer bildas för att handha bedömning
och administration av ersättningen.

2. Ersättningen utgår till konstnärer som av föreningsfonden anses berättigad
efter ansökan. Ersättning utbetalas direkt till konstnären efter årlig
redovisning av utställningsverksamheten.

3. Vid beräkningen av utställningsersättningen skall anslaget delas med
antalet utställningar som anses berättigade till ersättning. Konstnären
erhåller denna summa per utställning.

I och med att utställningsersättningen går direkt till konstnären påverkas
inte arrangörens villkor på annat sätt än att anlitandet av konstnärer för
utställningar underlättas.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av statens anslag till kulturen och
kulturens ekonomiska villkor,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
inrättande av en kultur- och folkrörelsefond, baserad på delar av
statens intäkter från spel och lotterier,

Mot. 1987/88

Kr242

8

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjd ambitionsnivå i fråga om inrättande av nya
grundbelopp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de Stockholmsbaserade statliga institutionernas
ansvar för kulturlivet i hela landet,

5. att riksdagen till G 12. Litteraturstöd anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt anslag på 31 986 000 kr.,

6. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att etablera
förmedling av kvalitetsvideo, bl. a. med utnyttjande av medel som
anvisas under G 2. Filmstöd,

[att riksdagen till C 4. Bidrag till studieförbund m. m. anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 9 000 000 kr. förhöjt anslag på

1 050 366 000 kr. varvid förhöjningen tillförs delanslag 2. Bidrag till
kulturverksamhet*]

7. att riksdagen till F 2. Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer
m. m. anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med

2 000 000 kr. förhöjt anslag på 16 740 000 kr. varvid förhöjningen
tillförs delanslaget 7., vars rubricering samtidigt ändras till Kultur i
vardagslivet,

8. att riksdagen till F 20. Bidrag till folkbibliotek anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 2 150 000 kr. förhöjt anslag på
16 242 000 kr. varvid förhöjningen dels tillförs delanslag 1. Lokal
biblioteksverksamhet med 2 000 000 kr., dels delanslag 5. Stiftelsen
Svenska barnboksinstitutet med 150 000 kr.,

9. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
avgift på vidareförsäljning av konst i enlighet med vad som i motionen
anförts,

[att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och
förslag rörande kulturarbetarnas inkomst- och skattefrågor i enlighet
med vad som anges i motionen2]

10. att riksdagen beslutar medge att regeringen bemyndigar Konstnärsnämnden
att under en treårsperiod fördela ytterligare 20 inkomstgarantier,

11. att riksdagen till F 7. Inkomstgarantier för konstnärer anvisar ett
i förhållande till regeringens förslag med 600 000 kr. förhöjt anslag på
7 875 000 kr.,

12. att riksdagen till nytt anslag Utställningsersättning för utställningar
inom föreningslivet anvisar 5 000 000 kr.,

Mot. 1987/88

Kr242

9

13. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88

motionen anförts om inrättande av en föreningsfond för administra- Kr242

tion m. m. av en utställningsersättning.

Stockholm den 25 januari 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Nils G Åsling (c)

Gunnar Björk (c)

Britta Hammarbacken (c)
Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Görel Thurdin (c)
Gunnel Jonäng (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Horlund (c)
Agne Hansson (c)

1 1987/88: Ub274

2 1987/88:Sk386