Kraven på invandrarorganisationerna

Motion 2003/04:Sf283 av Lena Adelsohn Liljeroth m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraven på invandrarorganisationerna.

Motivering

I dag finns omkring 150 kvinno- och tjejjourer i Sverige. De kan vittna om rädslan och det stora behovet av skyddat boende för flickor och kvinnor som lever i patriarkala familjer. Tvångsgifte, hot, psykisk och fysisk misshandel förekommer i många familjer.

Enbart i Stockholms län sökte uppemot 300 flickor i fjol hjälp hos socialtjänsten, skolan och kvinnojourer för olika former av kontroll och förtryck som de upplevde begränsade deras liv.

Det är väl känt att den svenska synen på sexualiteten och på mäns och kvinnors ”roller” orsakar svåra krockar när många invandrarfamiljer kommer till Sverige. Det visar inte minst den stora efterfrågan på konstlade mödomshinnor vid svenska sjukhus i dag.

Men den som flyr från ett förtryck har inte rätt att i sin tur förtrycka någon annan. Det går inte att avsvära sig sitt eget ansvar som individ och skylla på kultur, tradition och normer. Alla människor har rätt till frihet och eget liv.

Morden på Pela och Fadime skakade om Sverige. Men advokaten Elisabeth Fritz säger öppet att det finns ett mörkertal och att vi faktiskt inte vet hur många hedersmord som har begåtts i Sverige.

Många goda krafter samverkar i dag för att stödja flickor – och även pojkar – vars livsutrymme begränsas av hedersrelaterat förtryck, ett förtryck som sällan har med religion att göra, utan som handlar om tusenåriga traditioner och normer hos männen.

Samhället behöver ge stöd men framför allt ställa tydligare krav på familjerna för att säkra dessa flickors och pojkars rätt att utvecklas i ett jämställt samhälle. Lika viktigt är att arbeta med hela grupper, risken är annars stor att skillnaderna förstärks.

Invandrarorganisationerna har trovärdighet och goda möjligheter att nå många av dem som på senare år kommit till Sverige och som känner osäkerhet och rädsla för svenska normer och regler.

En del etniska föreningar och trossamfund har också fått extra bidrag för att arbeta med jämställdhetsfrågor. Vi anser att det kravet borde ställas på samtliga invandrarorganisationer och trossamfund i Sverige som uppbär offentligt stöd. De organisationer som får bidrag ska också regelbundet redovisa hur de aktivt arbetar för att öka förståelsen för flickors och kvinnors rättigheter i Sverige.

Stockholm den 4 oktober 2003
Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Inger René (m)	Hillevi Engström (m)
Magdalena Andersson (m)	Anita Sidén (m)
Margareta Pålsson (m)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)