Kostnad för tandskada m.m.

Motion 1997/98:So222 av Maud Ekendahl och Leif Carlson (m)

Om en person snubblar och slår i marken så kraftigt att näsbenet krossas täcks dessa skador inom den ringa kostnad som ett normalt läkarbesök betingar. Men om personen i samma fall skadar eller slår ut ett antal tänder kan kostnaden bli en helt annan.

Normalt täcks tandvårdskostnaderna av arbetsskadeförsäkringen, trafikskadeförsäkringen eller en privat försäkring. I dag finns det åtskilliga människor som varken har arbete eller råd att inneha en privat försäkring.

Före år 1987 var skador på tänder avgiftsfria. I och med den nya tandvårdstaxan kan tandvårdskostnaderna vid ett olycksfall bli ytterst kännbara för de ekonomiskt svagaste individerna i samhället. Vid ett olycksfall där skada på både tänder och annan kroppsdel uppstår bör försäkringssystemet behandla olycksfallet med åtföljande skador som en helhet så att hela skadan regleras som sjukvårdskostnad. Om en olycksfallsskada drabbar ett ben och huvudet behandlas det ekonomiskt enhetligt oavsett om olika specialiteter handlägger de praktiska åtgärderna. Det är svårbegripligt för den enskilde att en skada som drabbar huvud och tänder leder till helt andra ekonomiska konsekvenser än den förut nämnda på grund av skilda vårdgivare. Med andra ord bör avgiften i dessa fall vara sjukvårdsavgift oavsett att en del av skadan handläggs av sjukvården och en del av tandvården. Det förhållande att skadan faller under olika vårdgivare skall inte ha betydelse för den enskildes kostnad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna för tandskador.

Stockholm den 26 september 1997
Maud Ekendahl (m)	Leif Carlson (m)

Gotab, Stockholm 2002