Kontrollen av ränteinkomster

Motion 1989/90:Sk812 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk812

av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt
(båda s)

Kontrollen av ränteinkomster

Riksdagen fattade våren 1985 beslut om bl.a. förenklad deklarationsblankett.
I detta sammanhang utvidgades den s.k. kontrolluppgiftsskyldigheten
till att gälla fysiska personers bankräntor från kreditinstitut m.m.

Förslaget byggde på betänkandet SOU 1984:21 - Förenklad självdeklaration,
som framlagts av den i maj 1982 tillsatta ”Skatteförenklingskommittén”.

Förslaget om kontroll av ränteinkomster innebar i korthet att en obligatorisk
kontrolluppgift skulle införas från banker och andra kreditinstitut, inkl.
Värdepapperscentralen (VPC). Systemet skulle prövas i två år och därvid
enbart avse räntebelopp överskridande 500 kronor. I ett andra steg, då systemet
permanentades, skulle 500-kronorsgränsen tas bort.

Såväl skatteförenklingskommittén som utredningen om förenklad självdeklaration
förordade att den utvidgade kontrolluppgiftsskyldigheten skulle
omfatta konton med såväl personnummer som organisationsnummer, d.v.s.
reformen skulle beröra såväl fysiska som juridiska personer. Till stöd för
denna uppfattning hänvisades till ett omfattande och väl underbyggt material
sammanställt inom RSV i betänkandet Kontroll av räntor (1980).

Dessa riksomfattande och regionala kontrollaktioner har visat att ränteinkomster
i betydande omfattning har underdeklarerats.

Trots att utredningen således entydigt föreslog att systemet med kontroll
av bankräntor skulle omfatta alla kategorier som lånat ut pengar mot ränta
till kreditinstituten och det faktum att remissinstanserna inte hade något att
invända mot denna princip, undantogs juridiska personer i ovannämnda proposition
från uppgiftsskyldigheten. Som motiv för denna inskränkning har
angivits praktiska skäl, bl.a. att det endast genom att göra en revision är möjligt
för taxeringsmyndigheten att klarlägga ett bolags ränteinkomster.

Denna invändning haltar betänkligt. Ty det är ju just stora kostnader och
tekniska svårigheter med ett kontrollsystem som sådant, som är den gängse
kritiken från de kretsar som tillhör de presumtiva uppgiftslämnarna. Och
kritiken mot detta utredningsförslag utgjorde inget undantag härvidlag. Intressant
var dock att notera att inga särskilda invändningar gjordes mot kretsen
av räntetagare. Också finansministern ansåg för övrigt ”att uppgifter i
princip bör lämnas av alla dem som lånat ut pengar mot ränta till kreditinstituten
”.

Mot.

1989/90

Sk812-820

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk812-820

Skatteutskottet anför vid behandling av motion 1988/89:Sk804 (bet.
1989/90:SkUl) å ena sidan att något omedelbart behov av andra kontrolluppgifter
än sådana som avser fysiska personer, dödsbon m.fl. inte finns och
att sådana uppgifter för juridiska personer med nuvarande beskattningsregler
och taxeringsorganisation inte skulle kunna användas på ett meningsfullt
sätt, men att det å andra sidan är angeläget att skapa sådana regler och taxeringsorganisation
så att även företagens skattepliktiga ränteinkomster i full
utsträckning tas fram till beskattning.

Det kan klart konstateras att det rör sig om avsevärda belopp som genom
en bristfällig kontroll nu undanhålles beskattning genom att juridiska personers
ränteinkomster ligger utanför kontrolluppgiftsskyldigheten. Dessutom
kan slås fast att i den taxeringskontroll som ofta åberopas i sammanhanget
ingår ränteinkomster endast som en del.

Starka rättvisekrav talar för att kontrolluppgiftsskyldighet för bankräntor
inte bara skall omfatta privatpersoner utan även juridiska personer, vilket
också förordats av bl.a. flera utredningar.

Uppgiftsskyldighet för bankräntor skall alltså föreligga för samtliga banker,
postgirot, fondkommissionsbolag, bankirer, bankirföretag, finansbolag,
finansieringsföretag, försäkringsföretag, jordbrukets organisationer och
kooperativa företag samt riksgäldskontoret. Härtill bör också komma bl.a.
advokater och revisorer i den mån de själva förräntar klienters medel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att kontrolluppgiftsskyldighet
för bankräntor även skall omfatta juridiska personer.

Stockholm den 22 januari 1990

Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)

Mot. 1989/90
Sk812

2