Konsumentskydd vid försäljning av finansiella tjänster

Motion 2001/02:L298 av Margit Gennser (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av sanering av viss marknadsföring av finansiella tjänster, helst genom en självfinansiering inom branschen men om den dröjer genom en lagstiftning för att skydda konsumenternas intressen.

Självdisciplin är viktig för en sund marknad

Konkurrensen har under senare år ökat inom bankväsendet och på fondmarknaden. Det har vuxit upp nya former av banker som bygger på förändrade serviceformer och nya metoder att sälja sina tjänster. Konkurrens är bra, men det är viktigt att bevaka att branschutvecklingen sker på ett sunt och för konsumenterna tryggt sätt.

Säkerhetskraven inom bankväsendet måste vara högt ställda. Det handlar om betydande värden som hanteras och förvaltas. Inom bankväsendet har därför vuxit fram en god tradition av noggrannhet och försiktighet. Alla affärer dokumenteras skriftligt och när det gäller placeringar och placeringsråd brukar bankrådgivaren iaktta stor försiktighet.

Hos en del av de nya aktörerna har en annan tradition börjat växa fram, som är betydligt mera försäljningsinriktad och där kontakterna med kunderna ofta sker per telefon. Vid dessa kontakter försöker man dessutom driva fram placeringsbesluten snabbt utan att kunden har någon reell möjlighet att bedöma erbjudandet. Det är naturligtvis en pressande situation för de personer som drabbas av den här typen av marknadsföring och inte har förmåga att värja sig. Inte sällan kan det röra sig om äldre personer som får mer eller mindre underbyggda förslag att omplacera delar av de besparingar som de har skrapat samman under ett helt liv.

Bör försäljningen av finansiella tjänster gå till så här?

Är det verkligen lämpligt att försäljning av finansiella tjänster går till så här? Är det rimligt att en säljare kan förmå en person till avslut av en finansiell transaktion som säljaren själv tagit initiativ till? Särskilt som säljaren rimligen inte kan ha överblick över köparens finansiella helhetsbild eller ens kundens möjligheter att uppfatta ganska komplicerad information. Än mindre i hast kunna fatta ett snabbt beslut i frågor som många känner stor respekt inför.

Det är uppenbart att telefonförsäljning är olämpligare när det gäller finansiella tjänster än när det gäller dammsugare, likväl har vi större skydd för konsumenterna vid hemförsäljning av prylar än vi har för finansiella tjänster. Det är knappast rimligt.

Bör det inte finnas regler som först kräver att ett depåavtal tecknats innan avslut kan göras efter telefonsamtal, åtminstone i alla de fall där initiativet tagits av fondsäljaren? Bör inte alla telefonsamtal av det här slaget föregås av skriftlig information, som dels beskriver gången när det gäller avslut per telefon, t.ex. att bandupptagningar görs av samtalet, dels talar om vilka regler som gäller för betänketid, ångervecka och liknande? Bör inte också den skriftliga informationen ge kunden tillfälle att meddela att han/hon inte vill bli bearbetad av telefonsäljare?

Det är inte sällsynt att anförvanter, en son eller dotter, handhar sin moders eller andra äldre släktingars finansiella placeringar. Dessa personliga rådgivares roll är ofta avgörande för det beslut som kommer att fattas. Det är inte rimligt att telefonförsäljare kan komma åt de äldre utan deras närmaste rådgivare.

Självsanering är alltid bäst

Att bedriva högtrycksförsäljning när det gäller finansiella tjänster är på sikt en affärsstrategi som straffar sig själv. Om de finansiella aktörerna bedriver en sådan verksamhet kommer detta att skada marknaden för överskådlig tid. Att tvätta bort en sådan stämpel av misstro tar lång tid för en hel bransch.

Den nyligen genomförda pensionsreformen bygger på ett eget engagemang i medelsförvaltningen. Det ligger en stor risk i att lättsinniga försäljningsmetoder kan komma att misskreditera idén med privat långsiktigt sparande i aktier och fondplaceringar. Det skulle skada vår pensionsreform, som har högt internationellt anseende.

Det från marknadsekonomisk synpunkt bästa sättet att utrota den typ av oarter som för närvarande finns på marknaden när det gäller försäljning av finansiella tjänster är självsanering. Gemensamma normer för vad som kan betecknas som god marknadsföring finns redan inom läkemedelsbranschen sedan lång tid. Motsvarande regler bör snabbt arbetas fram när det gäller försäljning av finansiella tjänster.

Banker, försäkringsbolag och fondbolag borde vara intresserade av att skapa klara regler om marknadsföringen av fondtjänster. Men eftersom det finns rapporter om betydande missförhållanden på det nu berörda området bör Konsumentverket och Finansinspektionen börja utreda vilka nya regler som är nödvändiga för att skydda konsumenterna vid försäljning av finansiella tjänster. Om inte branschen snabbt kommer fram med egna tillfredsställande regler om vad god affärssed bör kräva måste lagstiftning tillgripas. Det vore lyckligare om branschen med bra kontakter med Finansinspektionen och Konsumentverket kunde lösa problemen själv.

Vad ett regelverk bör innehålla

Ett regelverk bör bl.a. beröra följande frågor:

1. Alla typer av telefonkontakter för att marknadsföra finansiella tjänster kan ske endast om kunden uttryckligen sagt sig vilja bli kontaktad.

2. Telefonförsäljning av finansiella tjänster kan endast komma till avslut när konsumenten sänt sitt skriftliga godkännande i retur.

3. Ångervecka eller någon annan tröghetsmekanism bör övervägas.

4. Obligatorisk legitimering av finansiella rådgivare bör införas liksom krav på att försäljarna/rådgivarna har utbildning och betryggande erfarenhet.

Stockholm den 3 oktober 2001

Margit Gennser (m)