Kompensationsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen

Motion 1990/91:Sf328 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)

Sjukförsäkringen är en oerhört viktig del av vårt
trygghetssystem. En sjukförsäkring som ger alla lika
möjligheter att vara borta från arbetet vid sjukdom har
alltid haft högsta prioritet i arbetarrörelsens
reformprogram. Först år l988 hade vi uppnått att alla fick
90% kompensation från försäkringen.

Sjukförsäkringen har också under lång tid utsatts för
massiv kritik och mytbildning från högerkrafterna.
Påståenden om ett utbrett missbruk av sjukförsäkringen --
att vi stannar hemma utan att vara sjuka -- har flitigt använts
i debatten. Orsaken till de borgerliga angreppen på
sjukförsäkringen är givetvis att den delen av
transfereringarna är av en progressivt omfördelande
karaktär. Den ger förhållandevis mer åt dem med lägre
inkomster än vad den gör åt högavlönade.
Socialförsäkringssystemet har blivit ett viktigare
fördelningspolitiskt instrument än skatterna.

Att mista förmåner i sjukförsäkringssystemet slår därför
också hårdare mot dem med lägre inkomster. Det av
riksdagen fattade beslutet om försämringar i
kompensationsnivån fr o m den 1 mars l991 innebär större
påfrestning för den som tjänar runt 10 000 kronor per
månad än för den som tjänar l5 000 kronor eller mer per
månad. Försämringarna drabbar också orättvist beroende
på vilket arbete man har. Inom tjänstemannayrken och
liknande områden kan många tillbringa en dag på arbetet
fast de inte är alldeles friska. Arbetet är inte kroppsligt
ansträngande och det finns kanske möjligt att själv
bestämma arbetsinsatsen samt att ta en vilopaus. Inom
andra områden, vård, omsorg, livsmedelsbranschen, tyngre
arbetaryrken osv är det inte möjligt att uträtta något arbete
vid sjukdom dels pga smittorisken, dels för att arbetet är
fysiskt tungt.

Beslutet om att försämra kompensationen i
sjukförsäkringen slår fördelningspolitiskt orättvist och
innebär också ett första avsteg från ett generellt system.
Därför måste riksdagen återställa sjukförsäkringens
kompensationsnivå. Den beslutade försämringen av den
tillfälliga föräldraförsäkringen slår också hårdast mot vissa
redan utsatta grupper och bör därför återställas samtidigt
med kompensationsnivån i sjukförsäkringen.

I finansplanen anges besparingen på statsbudgeten till
följd av försämringarna i sjukförsäkringen och
föräldraförsäkringen till 3,7 miljarder. I vår ekonomiska
motion anvisar vi finansiering av vårt förslag.

Det av riksdagen beställda förslaget om en
arbetsgivarperiod i sjukförsäkring bör även återtas främst
av skälet att detta är ett första steg mot privatisering av
sjukförsäkringen. Regeringens och de borgerligas argument
för att införa arbetsgivarperioden är att arbetsgivaren på så
sätt skall få ett omedelbart intresse för att förbättra
arbetsmiljön och samtidigt frigörs personalresurser på
försäkringskassorna för rehabiliteringsarbete. Vi är inte
övertygade om att förslaget får positiva effekter på
arbetsmiljön. Satsningar på arbetsmiljön ger ekonomisk
utdelning först på sikt. Däremot kommer säkerligen
arbetsgivaren att finna att man gör en omedelbar besparing
om människor med förväntad sjuklighet aldrig anställs. Vi
är inte heller övertygade om att den personal inom
försäkringskassorna som frigörs genom att arbetsgivaren tar
över vissa rutiner, verkligen kommer rehabiliteringsarbetet
till godo. I budgetens bilaga 7 aviseras stora
personalminskningar inom försäkringskassorna som en
följd av kommande rationaliseringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare beslut om
sänkta kompensationsnivåer i sjuk- och
föräldraförsäkringen samt återta förslag om införandet av
en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen,

2. att riksdagen beslutar att till sjukförsäkringen för
budgetåret l991/92 anvisa 500 000 000 kr. utöver vad
regeringen har föreslagit eller således 8 367 000 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att till föräldraförsäkringen för
budgetåret l991/92 anvisa 60 000 000 kr. utöver vad
regeringen har föreslagit eller således 2 610 000 000 kr.

Stockholm den 20 januari 1991

Margó Ingvardsson (v)

Berith Eriksson (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Gudrun Schyman (v)