Kommunikationerna i Värmlands län

Motion 1988/89:T229 av Magnus Persson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T229

av Magnus Persson m.fl. (s)
Kommunikationerna i Värmlands län

En god regional utveckling fordrar väl fungerande person- och godstransporter.
En samlad syn på lokaliserings- och transportåtgärderna bör på sikt
leda till en bättre regional balans.

Detta har varit utgångspunkten för de kommunikations- och transportutredningar
som myndigheterna i Värmlands län har arbetat med år 1988.

Utredningarna omfattar bl.a. järnvägarna och den spårbundna trafiken.
En utvecklad järnvägstrafik med snabbtåg är av stort intresse för att stärka
vitala samhällsfunktioner som näringsliv, arbetsmarknad och utbildning.

En utökad regional arbetsmarknadssamverkan fordrar en bekväm arbetspendling
över betydligt längre avstånd än vad fallet är i dag. Detta kan
åstadkommas genom snabba och säkra kommunikationer på järnvägsnätet
CharlottenbergKilKarlstadKristinehamn. Det är också angeläget med
snabba förbindelser till den planerade snabbtågsförbindelsen Stockholm
Hallsberg- Göteborg.

Ett förverkligande av det s.k. Nykroppaprojektet skulle skapa förutsättningar
för en snabbare resväg mellan Värmlands och Kopparbergs län.
De s.k. Mälarbane- och Svealandsprojekten ger intressanta framtidsperspektiv.
I samband härmed vill vi än en gång framhålla vikten av en förlängning
av bandelen Örebro-Karlskoga-Degerfors.

De nya och förbättrade förbindelserna skapar förutsättningar för en
miljövänlig och trafiksäker arbetspendling både på korta och långa avstånd.
Detta gör det möjligt att upprätthålla en väl utvecklad tågtrafik på sträckorna
StockholmKarlstadOslo och KarlstadGöteborg. Vid förhandlingar
mellan SJ, transportrådet och länstrafikhuvudmännen under år 1988 om
den regionala persontrafiken på stomnätet visar det sig att den järnvägstrafik
som i dag bedrivs inom länet inte är tillräckligt ekonomiskt bärkraftig
enligt de principer som numera tillämpas för SJ:s trafikverksamhet. Genom
transportrådets åtgärder kunde emellertid en överflyttning av tusentals
dygnsresnärer från tåg till landsväg undvikas och en betydande övervältring
av kostnaderna för tågtrafiken från staten till länstrafikhuvudmännen uppsköts
därmed tills vidare.

Länstrafikhuvudmännen har förutsättningar att överta ansvaret från SJ
för den tågtrafik på stomnätet som inte är företagsekonomiskt motiverat.
Av regionalpolitiska skäl är det emellertid nödvändigt att statens ekonomiska
ramar och tillämpningsregler för dessa frågor snarast ses över.

De el-drivna godstågens miljöpåverkan är marginell i förhållande till de
dieseldrivna lastbilarnas. Därför är det nu högst olyckligt att Uddeholm
avser att lägga ner den ca åtta mil långa smalspåriga järnvägstrafiken mellan
Hagfors och Deje. Detta skulle leda till en kraftig ökning av de tunga

landsvägstransporterna. En överföring av transporterna från järnväg till Mot. 1988/89
vägtransporter skulle få följande konsekvenser. T229

Lastbilstransporterna ökar med drygt 60 tunga fordon per dygn. Detta
innebär en ytterligare ökning av antalet fordon på de redan i dag starkt
trafikerade vägarna. Dessutom kommer järnvägsnedläggningen att innebära
konsekvenser även för hamnskeppningen i Kristinehamn. Det är under
alla förhållanden oacceptabelt att näringslivet i dag ges möjlighet att med så
kort varsel som knappt ett år nedlägga befintlig spårbunden järnvägstrafik.

Som jämförelse kan nämnas andra bandelar där varsel och nedläggningshot
varit aktuella. Där har tiden mellan varsel och definitiv nedläggning av
tågtrafiken varierat upp emot fem år. Vägmyndigheterna bör ges en reell
möjlighet att påverka liknande nedläggningshotade och/eller varsel. Det
krävs en rad investeringar på befintligt vägnät för att överföra en 25procentig
volymökning av godsmängden till landsvägarna.

En utredning bör snarast göras om SJ:s möjligheter att överta trafikansvaret
för NKLJ-järnvägen.

När det gäller vägstandarden konstaterar vi återigen att ingen större
förbättring skett under det gångna året. Ur framkomlighets- och trafiksäkerhetssynpunkt
är det fortfarande oacceptabelt på många håll. Länsstyrelsen
har beräknat att de årliga investeringarna i vägar inom länet under den
närmaste tioårsperioden bör uppgå till minst 100 milj. kr. Länet har för
närvarande ramar endast för drygt häflten av dessa kostnader.

Som exempel kan nämnas att medel till förbifarterna i Kil och Åmotfors
ej ryms inom den beslutade investeringsramen. En omprioritering av investeringsmedel
för förbifarter bör därför genomföras till förmån för Värmlands
län. Det är vidare nödvändigt att länet får en ökad andel av diftanslaget.
En sådan omfördelning är en förutsättning om länet skall kunna förverkliga
intentionerna i departementschefens uttalande att de realt ökade
driftanslagen ges en positiv regionalpolitisk inriktning och blir ett väsentligt
bidrag till en balanserad befolknings- och sysselsättningsutveckling i hela
landet. Värmland har, utöver ett omfattande eftersatt beläggningsunderhåll,
samtidigt minskat beläggningen av grusvägar från ca 30 km per år
under första hälfen av 1980-talet till beräknat endast några fåtal kilometer
innevarande år. Längden grusvägar med stor trafik, d.v.s. mer än 250
fordon per dygn, ökar därmed i Värmland, trots att länsstyrelsens målsättning
är att samtliga grusvägar med en så omfattande trafik bör ha blivit
belagda inom fem år.

För länets näringsliv och för möjligheterna att öka den regionalpolitiska
balansen i landet är goda in- och utrikes flygförbindelser nödvändiga.

Flygtrafiken till och från Värmland har utvecklats kraftigt de senaste åren.

Detta har fått till följd att det nu är nödvändigt att bygga en ny länsflygplats.

Den regionala flygplatskommittén har under året arbetat fram förslag till
ny flygplats och en enig länsstyrelse har beslutat att föreslå alternativet
Wermlanda mellan Mellrudstorp och Flynboholm som lokalisering för en
ny länsflygplats. Kommunfullmäktige i Karlstad har också ställt sig bakom
förslaget. För länets utveckling är det angeläget att den flygplatsen kan stå
klar så snart som möjligt. Regeringen bör ges i uppdrag att kraftfullt

medverka till att frågan om huvudman för flygplatsen löses och att nödvän- 12

diga investeringsmedel ställs till förfogande.

Hemställan Mot. 1988/89

T229

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljövänlig och trafiksäker arbetspendling på
korta och långa sträckor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länshuvudmännens förutsättningar att ta över
ansvaret för regionalpolitisk! motiverad persontrafik på stomjärnvägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nedläggningen av NKL-järnvägen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omprioritering av investeringsmedel för förbifarter
och fördelning av driftanslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudman för ny flygplats i Värmland.

Stockholm den 25 januari 1989
Magnus Persson (s)

Bo Finnkvist (s) Kristina Svensson (s)

Hans Rosengren (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s)

13