Kommunala kostnadsutjämningssystemet

Motion 2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omarbetning av faktorerna för kollektivtrafiken samt individ- och familjeomsorgen i det kommunala kostnadsutjämningssystemet.

Motivering

I samband med vårpropositionen 2001 nämns att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med uppgift att se över det kommunala utjämningssystemet. I denna motion tas upp två faktorer i systemet som det är mycket angeläget att se över i detta sammanhang.

Kollektivtrafiken

Kollektivtrafiken i Västra Götalands län bedrivs av ett för kommunerna gemensamt bolag. I en utredning angående denna trafik har det visat sig att kostnadsutjämningen för kollektivtrafiken starkt bidrar till att kommunernas nettokostnad inte alls avspeglar omfattningen eller nyttan av kollektivtrafiken. Vissa förortskommuner till Göteborg har till exempel en omfattande kollektivtrafik som är till stor nytta och är viktig för de aktuella kommunerna, men som samtidigt får betydande kostnadsutjämningsbidrag. Andra kommuner med betydligt mindre omfattning på sin kollektivtrafik får bidra till kostnadsutjämningen trots att man samtidigt får betydligt högre nettokostnad för kollektivtrafiken.

Exemplet från Västra Götaland visar att kollektivtrafikfaktorn i kostnadsutjämningen har mycket liten träffsäkerhet.

I den översyn av det kommunala kostnadsutjämningssystemet som aviserats bör, bland annat med detta exempel från Västra Götaland som bakgrund, även kollektivtrafikfaktorn bli föremål för omprövning.

Individ- och familjeomsorgen

Den nuvarande modellen vad gäller kostnadsutjämning för individ- och familjeomsorg slår mycket fel i vissa enskilda kommuner. En del kommuner kan t ex drabbas av att få betala stora summor i kommunal kostnadsutjämning, trots att de egna kostnaderna ligger betydligt högre än vad modellen utvisar. En delförklaring kan vara att faktorerna inte alls beaktar kostnaderna för t ex institutionsvårdsplaceringar. Detta drabbar kommuner som har väldigt stor del av sina sociala kostnader i form av utgifter för sådana placeringar.

Modellen bör därför i samband med den aviserade översynen omarbetas också vad gäller faktorer för individ- och familjeomsorg.

Stockholm den 12 september 2001

Kjell Eldensjö (kd)