Kommunala författningssamlingar

Motion 1999/2000:K283 av Ingvar Svensson (kd)

I Svensk författningssamling (SFS) finns ca 3.600 författningar.
Därutöver finns det omkring 170.000 författningar (föreskrifter) i statliga
verk och i kommunerna. I primärkommunerna finns det i runda tal 350 st
föreskrifter per kommun för trafik och 150 st i övrigt. De senare kan
sägas vara sådana normbeslut som tas av kommunfullmäktige.

Det finns för närvarande inga särskilda, generella regler för hur de
kommunala författningarna skall utformas och kungöras. Normbesluten be-
handlas som alla andra beslut i en kommun. De antecknas i protokoll, proto-
kollet justeras och ett anslag sätts upp på anslagstavla med uppgifter om
beslutet. Om en medlem i kommunen inte anfört besvär över beslutets
laglighet (kommunalbesvär) inom tre veckor vinner beslutet laga kraft.

För vissa normbeslut finns speciella kungöranderegler. Lokala trafikföre-
skrifter måste t ex kungöras i en s k trafikliggare. Vissa normbeslut ska
vidare kungöras i länets författningssamling och vissa ska kungöras i orts-
tidning. I stort behandlas dock normbesluten som andra fullmäktige- och
nämndbeslut i en kommun.

När man vill ta del av en kommunal författning får man således söka i be-
slutsprotokollen. Vanligen finns protokollen i pappersform, sorterade i kro-
nologisk ordning, i ett kommunarkiv.

Kommunernas kunskaper om utövandet av normgivningsmakten är brist-
fälliga. Man tänker helt enkelt inte i termer av normgivning och skiljer därför
inte heller mellan olika typer av ärenden. Det är vanligt att blanda ihop
normbeslut med myndighetsutövning gentemot enskild. Detta leder till att
handläggningen ibland blir felaktig eftersom det är olika regler för de olika
typerna av myndighetsutövning.

Ett införande av samma regler för kommuner som för statliga myndigheter
i fråga om författningarnas utformning och kungörande skulle skapa klarhet i
handläggningsrutiner och lägga en grund för en enhetlig, stringent och lag-
enlig maktutövning.

Som det nu är saknar kommunerna många gånger de grundläggande be-
greppen om vad som gäller i fråga om utövandet av normgivningsmakten.
Det kan leda till oklarheter och effektivitetsförluster.

Ett införande av lagregler för en kommunal författningssamling skulle
medföra en avsevärt ökad rättsäkerhet i kommunernas utövande av normgiv-
ningsmakten. Dessutom skulle det göra det möjligt för allmänheten att ta
reda på om författningarna är lagliga eller ej.

Enhetligt utformade och en för varje kommun upprättad författnings-
samling skulle vara till stor hjälp ur flera synpunkter. De är till hjälp för
kommunens egna handläggare. De är till hjälp för politiker. De är till hjälp
för allmänheten för att skapa insyn och kontroll till hinder gentemot fiffel
och båg. Lagstadgade kommunala författningssamlingar bör ses som ett
viktigt och klargörande inslag i etikdebatten.

När kungörandelagen och författningssamlingsförordningen kom till 1976,
och trädde i kraft den 1 januari 1979, hade man i förarbetena ingående
diskuterat om inte också kommunerna skulle omfattas av de nya reglerna för
utformning och kungörande av författningar. Så blev inte fallet utan de nya
reglerna omfattar endast statliga myndigheter under regeringen. Skälen till
att det blev så är att kommunerna hävdade sin självbestämmanderätt och ut-
lovade rekommendationer från Kommunförbundet för hur kommunala
författningar på frivillighetens väg skulle utformas med tillgodoseende av
alla lagstiftningens krav.

Under 1995 presenterade Finansdepartementet en promemoria med rubri-
ken Kommunala författningssamlingar (Ds 1995:7). I promemorian föreslås
att man inför lagstadgade kommunala författningssamlingar och att reglerna
till allra största delen ansluter till vad som nu gäller för de statliga
myndigheterna.

Promemorian skickades ut på remiss. I stort sett alla remissinstanser anslöt
sig till förslaget. Flera fann det lämpligt att reglerna för kommunerna blev
exakt desamma som för de statliga myndigheterna.

Kommunförbundet och Landstingsförbundet motsatte sig förslaget med
hänvisning till den kommunala självbestämmanderätten. Något beslut har
inte fattats i enlighet med promemorian.

Utvecklingen av informationssamhället och medborgarnas ökade krav på
och intresse av att kunna granska de rättsliga grunderna för olika beslut är
faktorer som förstärker behovet av att kommunerna får krav på sig om att
upprätta kommunala författningssamlingar. Behovet av sådana författnings-
samlingar bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kommunala författningssamlingar.

Stockholm den 30 september 1999

Ingvar Svensson (kd)