om kommunal näringspolitik

Motion 1987/88:Fi507 av Sten Svensson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fi507

av Sten Svensson (m)
om kommunal näringspolitik

Ett näringsliv som kännetecknas av lönsamhet, konkurrenskraft och utvecklingsförmåga
kan trygga arbete och skapa förutsättningar för tillväxt i
ekonomin. Därför måste det finnas en klar arbetsfördelning mellan näringsliv
och offentlig sektor. De offentliga organens myndighetsutövning
skall hållas åtskild från näringslivets produktiva uppgifter. Statens och
kommunernas uppgift är att skapa goda förutsättningar för näringslivet,
inte att satsa pengar och andra resurser i företagen. Ett gynnsamt klimat i
synnerhet för små och medelstora företag är nödvändigt för att åstadkomma
tillräcklig nyetablering och tillväxt av produktiv sysselsättning.

Kommuner och landsting har i stor utsträckning börjat driva en egen
näringspolitik. Detta har tagit sig uttryck i att kommuner bl. a. har övertagit
ägandet av fastigheter, anläggningar och maskinutrustning från företag,
som sedan hyr av kommunen samtidigt som man ingår kontraktsliknande
avtal om att behålla eller svara för viss sysselsättning under överenskommen
tid.

Förfarandet är betänkligt från marknadsekonomiska utgångspunkter.
Denna utveckling måste hejdas för att marknadsekonomins funktionssätt
inte skall äventyras.

För att näringslivet skall kunna fullgöra sin uppgift att skapa tillväxt och
arbetstillfällen under internationell konkurrens måste det ständigt förnyas,
anpassas och omstruktureras. För kommuner där en industrigren är dominerande
kan en omstrukturering naturligtvis innebära stora problem. Kommunala
satsningar i företag — öppet eller förtäckt — leder lätt till att lönsamhetskraven
åsidosätts. Kommuner och landsting skall inte engagera sig
i kommunala och regionala utvecklingsbolag och stiftelser med näringslivsuppgifter.
Kommuner skall inte ge stöd till enskilda företag. Engagemang
av detta slag strider oftast mot den kommunala kompetensen och därmed
mot kommunallagen.

Kommunernas roll

Kommunerna har två uppgifter när det gäller att främja näringslivet. För
det första skall kommunen ge en tillfredsställande service för företagsamheten
när det gäller vägar, markberedskap, planfrågor m. m. För det andra
skall kommunen, inom ramen för en rimlig beskattning, tillhandahålla och

skapa möjligheter för en god och varierad service för medborgarna. På så Mot. 1987/88

sätt underlättas företagens rekrytering av arbetskraft. Fl506

Kommunerna sköter av tradition vissa uppgifter av affärsmässig natur.

Det gäller framför allt försörjning med el och vatten samt hamnrörelse.

Detta kan vara motiverat. Bristande lönsamhet i exempelvis hamnrörelse
kan emellertid elimineras genom omstrukturering och privatisering. Kommunerna
skall däremot inte vidga sina funktioner till andra områden av
affärsdrivande verksamhet. Många verksamheter av affärsmässig natur
som drivs i kommunal regi och kommunala bolag kan avvecklas och/eller
överföras i privat regi.

Olika former av kommunal verksamhet har överförts till kommunala
stiftelser och aktiebolag. Som skäl härtill anförs ofta effektivitetssynpunkter
och företagsekonomiska överväganden. Felsatsningar klaras alltför ofta
i efterhand genom skattefinansierade aktiekapitalhöjningar eller genom direkt
kapitalstöd för förlusttäckning. Sådana bidrag skall inte förekomma.

Kommunerna måste hålla en planberedskap för näringslivet. Stor restriktivitet
bör dock gälla vid förvärv av markområden. Man måste fortlöpande
ingående pröva det faktiska behovet. Omfattande markreserver
medför stora och onödiga kostnader för kommunerna.

En allsidig bedömning måste göras även vid upplåtelse av industrimark
till olika typer av industrier. Har kommunen investerat i specialanläggningar
av olika slag — hamnar, stickspår, flygfält etc. — bör man upplåta angränsande
mark till företag som verkligen har behov av sådana investeringar.
En marknadsanpassad prissättning på den mark kommunen säljer eller
upplåter med tomträtt underlättar en riktig lokalisering av företagen.

Gamla industrilokaler kan med fördel göras om till industrihotell för
mindre eller medelstora företag. Hyrorna kan hållas på en lägre nivå än i
nybyggda lokaler. Kommunerna bör uppmuntra enskilda företag att ta
denna typ av initiativ.

Kommunerna skall däremot inte engagera sig i uppförandet av industrilokaler.
Subventionering av hyran i kommunala industrihus bör inte förekomma.
Industrins behov av expansionsutrymme tillgodoses lättare om
kommunernas detaljplaner görs flexibla. Taxesättning i affärsdrivande
verksamhet skall bygga på full kostnadstäckning — men ej mer. Det faktum
att kommunen kan ha monopol på vissa områden — t. ex. vatten, avlopp
och eldistribution — får inte innebära att man av vissa abonnenter kan få
lov att ta ut för höga taxor.

Det finns sätt på vilka kommunerna varaktigt kan stödja näringslivet.

Detta bör ske genom:
o sänkta kommunalskatter,

o färre kommunala regler och bestämmelser för företagen,
o mindre kommunal egenregiverksamhet och mer entreprenörer och privatiseringar.

Den sistnämnda aspekten är den viktigaste. Att öppna den kommunala
marknaden för entreprenader och privatiseringar skapar ett differentierat
och livskraftigt näringsliv och därmed en god och mera dynamisk arbetsmarknad
för kommunens alla invånare — både privat- och kommunalanställda.
7

Därmed blir ju inte längre de anställda — som nu ofta är fallet — hänvi- Mot. 1987/88

sade till en enda arbetsgivare. Också kommunmedborgarna vinner. De får Fi506

bättre service till lägre kostnader i en mer levande och livskraftig kommun.

Avreglering och avmonopolisering

Övergripande statliga besluts inverkan på kommunernas ekonomi måste bli
föremål för en genomgripande förändring för att underlätta privatisering
och avmonopolisering. En omfattande avreglering är nödvändig.

Under en följd av år har kommunerna ålagts uppgifter och därmed kostnader
beroende på beslut fattade av riksdag och olika statliga myndigheter.

Kommunerna har därigenom blivit upplåsta för vissa verksamheter och
därigenom inte fått möjlighet att själva prioritera verksamhetsinriktningen
inom tillgängligt ekonomiskt utrymme.

Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen att med anledning av
kommuners och landstings näringspolitiska engagemang vidta åtgärder i
syfte att skapa möjlighet för en omprövning av detsamma genom avregleringar
och avmonopolisering.

Därtill bör kommuner och landsting uppmuntras generellt att pröva även
andra alternativ än kommunalt huvudmannaskap när det gäller bl. a. service,
vård och olika former av omsorg. Detta bör aktualiseras i samband med
de fortlöpande överläggningar som sker mellan regeringen och kommunförbunden
rörande den samhällsekonomiska utvecklingen. 1 detta sammanhang
bör principerna för den offentliga upphandlingen tas upp till
prövning. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

Sammanfattningsvis kan kommunerna — om staten t. ex. på sätt som
anges i motionen medverkar till en avreglering, privatisering och avmonopolisering
inom den kommunala sektorn — ges bättre förutsättningar att ta
sin del av ansvaret och medverka till att målen skall kunna nås så snabbt
som möjligt, samtidigt som gränserna för den kommunala kompetensen i
näringslivsfrågor kan göras tydligare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att skapa möjlighet för en omprövning
av kommuners och landstings näringspolitiska engagemang genom
bl. a. avregleringar och avmonopolisering.

Stockholm den 26 januari 1988

Sten Svensson (m)