Kollektivtrafiken och resenärer med funktionshinder

Motion 1999/2000:T507 av Karin Falkmer (m)

Enligt lagen 1979:558 om handikappanpassad kollektivtrafik skall den
som har tillsyn över kollektivtrafik och den som utövar sådan trafik se till
att trafiken anpassas med hänsyn till resenärer med funktionshinder.
Grundat på 1989 års Handikapputrednings slutbetänkande Ett samhälle för
alla (SOU 1992:52) och Transportforskningsberedningens (Kommunika-
tionsforskningsberedningens) rapport Anpassningen av kollektivtrafiken - i
går i dag, i morgon, beslöt riksdagen om riktlinjer för föreskrifter om handi-
kappanpassning av kollektiva färdmedel våren 1994 (1993/94:TU22).

Riksdagen ställde sig då enig bakom målet att funktionshindrade personer
skall kunna tillförsäkras samma villkor som andra medborgare när det gäller
att förflytta sig och resa eller att utnyttja andra former av kommunikation.
Det slogs fast att när kollektivtrafik planeras och genomförs skall funktions-
hindrades särskilda behov beaktas.

Våren 1988 beslutade en enig riksdag, genom tillkännagivande till
regeringen, att åtgärder skulle vidtagas så att genomförandet av anpassning-
en av på- och avstigningsterminaler skulle genomföras. (TU 1987/88:15)

I dag, tjugo år efter 1979 års lagstiftning, elva år efter ett enigt riksdags-
beslut och fem år efter 1994 års beslut om handikappanpassning av kollek-
tiva färdmedel, är tillgängligheten för resenärer med funktionshinder brist-
fällig i kollektivtrafiken. Trots alla vackra ord om målen att underlätta för
funktionshindrade att använda kollektiva färdmedel så fungerar det inte i
praktiken. De under årens lopp fattade besluten om tillgänglighet för rese-
närer med funktionshinder efterlevs inte på ett tillfredsställande sätt. I
stället
skjuter regeringen problemen framför sig och gömmer sig bakom
utarbetande av nya handlingsprogram och utvärderingar av handikappoli-
tiken.

Trots alla välmenande formuleringar i propositioner och betänkaden och
trots alla beslut på området, ligger Sverige långt efter många andra länder när
det gäller möjligheterna för handikappade att nyttja kollektiva färdmedel. I
exempelvis New York, med dess rikt utbyggda bussnät, är det en självklarhet
att en ramp fälls ner och att särskild plats finns reserverad i bussen för en
passagerare som är rullstolsburen. Det som så smidigt fungerar i en jättestad
som New York borde rimligen kunna fungera även i vårt land.

Regeringen bör vidta de åtgärder som fordras så att kollektivtrafiken
snarast kan bli möjlig att använda för personer med funktionshinder.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder så att kollektivtrafiken blir anpassad
med hänsyn till resenärer med funktionshinder.

Stockholm den 29 september 1999

Karin Falkmer (m)