Kiropraktorer

Motion 1989/90:So426 av Mona Saint Cyr (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So426

av Mona Saint Cyr (m)
Kiropraktorer

Kiropraktiken blev våren 1989 erkänd i lag. Manipulationsbehandlingen är
varumärkt. Kiropraktorkategorin Doetors of Chiropractic är legitimerad. Så
långt är allt gott och väl. Patienten har fått denna information men har svårt
att förstå varför ersättning inte självklart då utgår vid givna behandlingar.
Andra patienter får ju.

Om legitimeringen innebär ett erkännande, och detta måste man utgå
ifrån, så rimmar det förhållandet illa med den konsekvensen, att ersättningsfrågan
inte är löst. Hur kommer det sig, att det allmänna träder in med ersättning
vid manipulationsbehandling, om denna ges av läkare eller sjukgymnast?
När den utföres av den på detta speciella område bäst utbildade,
utgår ingen ersättning. Förhållandet är ologiskt.

Därför bör regeringen snarast tillse att patienter hos legitimerade kiropraktorer
också tillerkänns ersättning.

En naturlig uppföljning till vårens beslut är också att regering och riksdag
överväger titelskyddet för de legitimerade kiropraktorerna. Det skulle också
medverka till ett slutligt erkännande av de legitimerade kiropraktorerna som
en del av landets hälso- och sjukvårdspersonal.

Men innan dess saknas ytterligare några komponenter för att bilden ska
vara fullständig. Kiropraktorn har inte rätt att sjukskriva en patient som går
på behandling. För patienten innebär detta givetvis ett extra bekymmer, då
denne förutom själva behandlingen också måste söka upp en läkare för att
bli sjukskriven. Om kiropraktorn erkändes fullt ut i sin yrkesutövning med
de medel som hans utbildning och kunskaper medger, skulle han förfoga
även över detta instrument. Sjukskrivningsrätten hänger intimt samman
med behandlingsrätten för en legitimerad utövare. I dessas utbildning ingår
även röntgen, varför remissrätten är ännu ett medel i förutsättningarna för
en heltäckande behandlingssituation. Detta skulle förmodligen också underlätta
uppbyggnaden av det teamwork som kan upprättas mellan olika kategorier
av sjukvårdspersonal och som totalt gynnar patienten.

Man bör erinra sig att Sverige med vårens beslut onekligen närmat sig förhållandena
i grannländerna Danmark och Norge. Man bör också ha i minnet
det nordiska intresset för en gemensam nordisk utbildning av kiropraktorer,
vilande på en likartad lagstiftning. Odense universitet arbetar positivt i detta
syfte, vilket skulle innebära goda forskningsmöjligheter för hela Skandina

vien. Därmed skulle givetvis svenska myndigheter också få välbehövlig och
bättre insyn i de legitimerade kiropraktorernas utbildning och kompetens.

De omnämnda frågorna torde ha en gemensam nämnare däri, varför det
vore angeläget att Sverige snarast tog initiativ till en gemensam nordisk hantering
av hela frågan i anslutning till Nordiska rådets redan pågående utredning
om en gemensam utbildning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om titelskydd, remissrätt och sjukskrivningsrätt för legitimerade
kiropraktorer samt initiativ till en integrering av dessa frågor
i utredningen om en nordisk kiropraktorutbildning.

Stockholm den 16 januari 1990

Mom Saint Cyr (m)

Mot. 1989/90
So426

9