Kalkning av skog, sjöar och vattendrag

Motion 1998/99:MJ766 av Willy Söderdahl (v)

Kalkningen av sjöar och vattendrag fick för något år sedan sitt anslag
minskat från 160 till140 miljoner kr. Orsakerna till att vi måste kalka har
däremot inte minskat i motsvarande grad. För år 1999 är läget något
oklart eftersom anslaget för kalkning slagits samman med anslaget för
investeringar och skötsel för naturvård.

Kalkningen är för vissa landsdelar av större vikt än för andra och Blekinge
är ett av de län som är utsatt för omfattande luftföroreningar. Detta, kom-
binerat med markens begränsade buffringsförmåga, gör att kalkningen är ett
måste intill dess luftföroreningarna drastiskt minskat.

Särskilt viktig och av nationellt intresse är Mörrumsån och dess lax-
bestånd. Nedfallet av försurande ämnen inom hela Mörrumsåns avrinnings-
område är cirka 8-20 kg svavel/hektar och år. Kvävenedfallet är cirka 4-10
kg/hektar och år. Den mängd svavel som marken kan ta emot och
neutralisera är cirka 5 kg/hektar och år. Således överstiger svavelnedfallet i
dag betydligt vad marken tål och markens förråd av kalkhaltiga eller på annat
sätt syraneutraliserande material töms i allt större områden.

När inte kalkhaltiga mineral längre neutraliserar den sura nederbörden
kollapsar den normala markkemin. Markens pH sjunker snabbt ned till nivåer
där buffertsystemen istället för kalkhaltiga mineral utgörs av aluminium. Det
vatten som rinner ur marken blir då surt och fyllt av giftigt aluminium. Flora
och fauna kan inte skydda sig mot detta. För fiskarnas del så fastnar
aluminiumet i gälarna och de kommer att dö redan som yngel. På kort tid
skulle laxbeståndet i Mörrumsån slås ut helt. Detta är särskilt allvarligt
eftersom stammen av vildlax minskar.

Med detta vill vi fästa regeringens uppmärksamhet på de stora värden som
står på spel då det gäller hanteringen av anslagen till kalkning.

Själva genomförandet av kalkningen kan ske på olika sätt. Dels kan den
ske vid de mindre vattendrag som mynnar i en sjö eller ett vattendrag. Då
kommer försurat vatten från skog och mark med innehåll av aluminiumjoner.
Dessa neutraliseras om kalkning sker vid utströmningsområdet.

Dels kan kalkning ske genom att man vitaliseringskalkar skogen och
marken. Då ökar man markens buffringsförmåga så att det aldrig fälls ut
aluminiumjoner i avrinningsvattnet. Denna form ökar dessutom skogens
avkastningsförmåga.

Det är av största vikt att inte de resultat som uppnåtts av den hittills
genomförda kalkningen förstörs. Erfarenheterna visar att kalkningen haft
övertygande positiva effekter på vattenkemi, akvatisk fauna och därmed på
naturvärdet.

Mycket av de luftföroreningar som Sverige tar emot kommer från andra
EU-länder. Vi menar att det vore ett rättmätigt krav, vid de budgetför-
handlingar som genomförs inom Europeiska unionen, att en del av den avgift
Sverige betalar skall kunna komma tillbaka i form av stöd till kalknings-
projekt i de mest utsatta områdena.

En samordning mellan Skogsstyrelsens kampanj för vitaliseringskalkning
och Naturvårdsverkets fördelning av kalkningsbidrag kan öka effekterna för
båda parters intressenter.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kalkning av skog, sjöar och vattendrag.

Stockholm den 22 oktober 1998

Karin Olsson (s)

Willy Söderdahl (v)