Jordbrukets omställning och förnyelse

Motion 1989/90:Jo262 av Marianne Andersson och Stina Gustavsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo262

av Marianne Andersson och Stina Gustavsson
(båda c)

Jordbrukets omställning och förnyelse

Jordbruket i Sverige genomgår en genomgripande omställning och kommande
livsmedelspolitiska beslut kommer med all sannolikhet att skärpa förändringstrycket.
Lönsamheten i jordbruket är svag, vilket bl.a. visas i riksrevisionsverkets
nyligen publicerade analys. Förändring och anpassning till
nya villkor ingår i all ekonomisk verksamhet och inte minst för jordbruket.
Den nu aktuella situationen är dock av sådan karaktär att särskilda åtgärder
från samhällets sida är starkt motiverade. Vi föreslår ett särskilt fortbildningsprogram
för yrkesverksamma inom jordbruket som en sådan åtgärd.

Det främsta motivet för förslaget är att ett livskraftigt jordbruk i alla delar
av Sverige är av fundamental betydelse för säker livsmedelsförsörjning, hävd
av odlingslandskapet och fungerande närings- och samhällsliv på landsbygden.
Konflikten mellan målet att ha ett jordbruk som motsvarar dessa förväntningar
och de aktuella kraven på produktionsanpassning genom lönsamhetsprocess
är uppenbar.

Det finns en stor risk att en passiv nedläggning och avfolkning av jordbruket
kommer att fortgå. Den positiva utvecklingsvägen kan genom mobilisering
av alla möjligheter vidga jordbruksföretagens utbud av produkter och
tjänster utanför den traditionella jordbruksproduktionen. Detta innebär att
ett stort antal yrkesverksamma inom jordbruket behöver stimulans och stöd
för att inleda en i många fall radikal omprövning av sin verksamhet. Det är
angeläget att samhället stöder denna omprövning med åtgärder som går
längre än de hittills tillgängliga.

Jordbruksbefolkningen har förhållandevis god tillgång till fortbildning genom
studieförbund, rådgivning och kurser inom komvux eller gymnasieskolan
genom lantbrukssskolorna. De deltar också i hög grad i studiecirklar och
kurser. Samtidigt finns betydande hinder, som gör att en fortbildningsverksamhet
i nivå med modern personalutbildning och yrkesutbildning är långt
avlägsen.

Den formella utbildningsnivån är låg, villkoren för studiefinansiering är
ogynnsamma och bundenheten vid det löpande arbetet är stor. Dessutom
ligger en fortbildning av den karaktär vi förordar på ett annat plan än mer
traditionell yrkeskunskap, vilken dominerar dagens kursutbud. De olika former
av vuxenutbildning och rådgivning som är tillgängliga har dock en given
roll i ett utvidgat fortbildningsprogram.

En förebild för ett sådant fortbildningsprogram finns i Danmark under be

teckningen En vecka på lantbrukssskolan. Genom detta har ett stort antal
yrkesverksamma nåtts av ett stimulerande kursprogram förlagt till lantbruksskolor
och under medverkan av andra kvalificerade lärare. Huvudinriktningen
är att ompröva jordbruksföretagens ekonomi och inriktning, vilket
i sin tur kan leda till fortsatt kompetensförstärkning på bristområden. De
ekonomiska villkoren är gynnsamma, vilket är en viktig förklaring till den
stora uppslutningen. Ett motsvarande program i Sverige kan innefatta komponenter
ur befintlig utbildning och rådgivning, men en initial fas bör genomföras
enligt ett program med särskild organistion och finansiering enligt
mönster från den danska utbildningen En vecka på lantbruksskola.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett särskilt fortbildningsprogram
för stimulans av jordbrukets omställning och förnyelse.

Stockholm den 25 januari 1990

Marianne Andersson (c) Stina Gustavsson (c)

Mot. 1989/90
Jo262

14