Inrättande av ett rådgivningscentrum för handel

Motion 1988/89:N292 av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :N292

av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m)
Inrättande av ett rådgivningscentrum för handel

För att motverka den ekonomiska stagnationen i Öresundsregionen bör de
nordiska regeringarna gynna exportsträvanden inte bara från stora företag
utan också från små och medelstora.

För att ligga i en region med tre miljoner invånare är Öresundsregionens
näringsliv föga exportinriktat. En förklaring till den bristande exportbenägenheten
kan sökas i det faktum att större delen av det som i århundraden
varit Öresundsregionens närmarknad och ekonomiska uppland - södra
Östersjökusten - genom krig och politiska beslut varit avskuret från
omvärlden i nästan ett halvt sekel. En annan förklaring kan sökas i styrkan
hos redan existerande handelsmönster - befintliga kunskaper utnyttjas
medan det är ovisst om nya kunskaper ger sådan avkastning att kostnaderna
för att inhämta dem känns motiverade.

Exportfrämjande information måste därför vara lättillgänglig - och
tillförlitlig. EG har dragit slutsatserna av detta konstaterande och börjat
bygga upp ett nät av rådgivningskontor för mindre och medelstora företag.
Några av kontoren har redan inlett sin verksamhet i Danmark. Fler kan
väntas.

Kontorens viktigaste uppgifter är (enligt EG-dokument nr S 53/66 Supplement
till De Europaeiske Faellesskabers Tidende 17.3.87) att ta emot och
vägleda samt bistå företagen, att ge råd och sakkunnig vägledning rörande
EG-frågor, att genomföra närings- och gemenskapsfrämjande åtgärder i
företagen. Kontoren skall informera företagen om den interna marknadens
funktion, om de EG-program de kan delta i, om initiativ till företagssamarbete
i Europa, om teknologiöverföring och om finansväsen. Till grund finns
databaserad information från framförallt Bryssel.

Enligt vår uppfattning borde liknande rådgivningskontor inrättas också i
övriga länder i Norden, och i första hand i den region som ligger närmast
EG-marknaden, som är den skånska Öresundskusten.

Med undantag för interna EG-uppgifter och viss information om teknologiöverföring,
borde kontoret kunna tillhandahålla samma information som
rådgivningskontoren i Danmark. Till detta bör läggas kunskaper om
relationerna EFTA—EG och om förhållandet mellan företag i Norge och i
EG.

Enligt vår uppfattning bör rådgivningen inte knytas enbart till EG. Ett
kontor i Öresundsregionen bör kunna ge råd och upplysningar också om
handel med andra och näraliggande marknader, främst de länder som
gränsar till södra delen av Östersjön.

Ett rådgivningskontor i Öresundsregionen bör kunna ge råd inte bara till Mot. 1988/89

företag i de nordiska EFTA-länderna. Det bör kunna användas också av N292

företag i Danmark: De danska företagen behöver information om handel
med EFTA, men också om handel med Comercon/SEV-regionerna vid
Östersjön. Organisatoriskt bör rådgivningskontoret knytas till en befintlig
organisation, detta för att minska uppbyggnadskostnaderna och inkörningstiden.
En befintlig handelskammare är förmodligen den lämpligaste moderorganisationen.

Placering i Malmö med åtföljande möjligheter till direktkontakt med
handeln över Sundet, till Västtyskland, till Östtyskland och till Polen skulle
ge centret ett ingående informationsflöde som skulle bli svårt att uppnå
någon annanstans i Norden.

I första hand skulle användarna bli företagen inom Öresundsregionen,
men med kommande elektroniska kommunikationer och förbättrade förbindelser
med snabbtåg och flyg, blir centret tillgängligt också för övriga
Norden. Lämpligen kunde det också betjäna småföretag och företagskooperativ
i de andra Östersjöregionerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättande av ett informationskontor i Öresundsregionen.

Stockholm den 23 januari 1989

Rune Rydén (m) Per Stenmarck (m)

14