om inrättande av en medalj ”För förtjänster om det frivilliga försvaret”

Motion 1987/88:Fö720 av Birger Hagård (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö720

av Birger Hagård (m)

om inrättande av en medalj ”För förtjänster om det
frivilliga försvaret”

Sverige har levat i fred i snart 175 år. Det kan man knappast tro, när man får
se vissa svenska militärer i ”full uniform”. Man skulle kunna tro, att det
rörde sig om ärriga krigshjältar från andra världskriget.

Eventuell beundran av bandmängden över bröstfickan förbyts lätt i en
pinsam uppmärksamhet utomlands, när man upplyses om vad denna ”embarras
des richesses” egentligen symboliserar: mer eller mindre skrivbordseller,
i varje fall, organisationsarbete under fredstida förhållanden. Förvåningen
blir måhända ännu större, när vederbörande blir varse, att de
flesta dekorationerna icke alls är officiella eller statliga, fastän de i många
fall helt imponerande bär Konungens bild. Sverige är nog ganska unikt
därvidlag. Kanske ligger problemet däri, att vi numera disponerar så få
officiella utmärkelser, som kan balansera mängden av ”halvofficiella” eller
officiösa.

Det är fråga om en successiv utveckling sedan seklets början och av
rännilarna har blivit en stor flod. Det är bättre att stämma i bäcken än i ån,
heter det, men man har onekligen ej sett upp i tid.

Följande statistik - och därvid bortses från ordnar och officiella medaljer
(motsv.) - belyser förhållandena: I nytrycket 1972 av 1960 års Tjänstereglemente
för krigsmakten (TjRK), bil. 8:2, mom. 7, förtecknas "bärbara”
svenska förtjänstmedaljer (-tecken), utdelade av ett antal organisationer
(motsv.). Tillstånd gavs på den tiden av Kungl. Maj:t, senare av regeringen
och är numera delegerat till överbefälhavaren. Jämte tillägg (FFS 1980:9)
räknar kol. I 67 utmärkelser (därav uppskattas 36 till kungliga, dvs. i regel
med Konungens bild) och kol. II (utmärkelsetecken av lägre valör, då fler
än ett slag förekommer inom vederbörande organisation) 13, dvs. inalles 80.

Regeringen utfärdade den 20 april 1983 förordning med tjänsteföreskrifter
för försvarsmaktens personal (FFS l'983:31). I anslutning därtill utfärdades
den 24 maj 1983 överbefälhavarens kungörelse med tjänsteföreskrifter
för försvarsmaktens personal (FFS 1983:32). Motsvarande förteckning
med tillägg (FFS 1983:51, 1983:53, 1984:4, 1984:58, TFGnr 860033)
återfinnes i bilaga 6:8; punkt 8.1 (försvarsorganisationers ”kungliga” medaljer)
räknar 21 stycken, punkt 8.2 (dessas andra medaljer jämte 20 mer
"civila” kungliga sådana) 55 stycken och punkt 8.3 (lägre ”valör” än föregående)
16 stycken. Allt som allt blir det 92 "bärbara” utmärkelser. Summan
har alltså stigit. Till och med två regementen (av 49) finns med i
samlingen.

Denna inflation i kungliga medaljer ter sig, milt sagt, knappast tillfredsställande.
Det borde vara möjligt att ersätta åtminstone de medaljer,
som utdelas av de i Frivilligorganisationernas samarbetskommitté (FOS)
ingående organisationerna - dock med undantag för Svenska Röda Korset
på grund av dess internationella anknytning - med en enda officiell medalj
med Konungens bild. En sådan medalj "För förtjänst om det frivilliga
försvaret” har stundom diskuterats. Bandet kunde väljas i anslutning till
vårt traditionella militära band, dvs. Svärdsordens, med någon särskiljande
blå mittrand. Någon form av kvotering mellan de olika organisationerna bör
ske och beslutsformen utredas, även om ordenskapitlet skulle kunna omhänderha
administrationen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en
officiell medalj ”För förtjänster om det frivilliga försvaret”.

Stockholm den 26 januari 1988
Birger Hagård (m)

Mot. 1987/88
FÖ720

15