Information om vikten av att hålla

Motion 1988/89:T716 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T716

av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)
Information om vikten av att hålla
hastighetsgränserna

Bohuslän stod under år 1988 i fokus. Det var miljöproblemen, det ena
allvarligare än det andra, som satte landskapet i centrum. Politiskt betydelsefulla
personer gästade landskapet. Löften gavs av regeringens representanter
om krafttag mot havsdöden. Den största massmediala bevakningen koncentrerades
till algblomningen, säldöden och trädkramarna. Nu, med distans till
valåret 1988, kan konstateras att den slitstarkaste frågan är motorväg eller ej
genom Bohuslän. Det är inte särskilt spekulativt att förmoda att flertalet av
landets invånare utanför detta län, tror att bohuslänningarna är arga
motståndare till motorvägen.

Mycket av debatten kring motorvägen hänger samman med vägtrafikens
utsläpp av kväveoxider, förutsedd ökad trafikmängd och högre farter. Som
riksdagsmän för bohusvalkretsen och vårt parti, har vi på ett tidigt stadium
dragit slutsatsen, att kritiken mot bilen som fortskaffningsmedel skjuter över
målet. Att så stor del av svenska folket skaffat sig bilar innebär, inte minst för
folket i glesbygderna, att man blivit delaktig i samhället, kunnat ta del av
kulturutbud, berikat fritiden och det har lett till ökad jämställdhet mellan
könen och ett jämlikare samhälle. Dessa realiteter viskas det inte ens om.

Vi har i den region som är vår, pekat på alternativa åtgärder i syfte att
förbättra situationen kring trafiken. Vi kan sammanfatta dem enligt följande:

- Håll hastigheterna - betydligt skärpta övervakningsåtgärder

- Skärpta avgasnormer för bensinbilar

- Höjd skrotningspremie för att få bort äldre bilar snabbare ur trafiken

- Kommuner/länsorgan bör ha rätt att i speciella lägen (t. ex. inversion)
besluta om åtgärder för att få ner trafikvolymen

- Krav på renare petroleumprodukter

- Bättre förbränningsteknik i motorer och inom privata och allmänna
värmeanläggningar etc.

Som liberaler tror vi mer på information, upplysning och förståelse hos
allmänheten, än på förbud. Vi uttalar också en förhoppning om att debatten
skall tillföras moment som inbegriper både hjärta - och hjärna. I det följande
för vi fram förslag med anknytning till miljöfrågor av särskilt intresse för
denna del av landet.

12

1. Kommunikationer

Genom information och övervakning uppnås en bättre respekt för hastighetsgränserna,
vilket påverkar såväl trafiksäkerheten som utsläppen av
kväveoxider. Det är ur miljösynpunkt mycket viktigt att trafikrytmen är
jämn. Att via dekret sänka hastigheten 10-15 km kommer förmodligen att
ytterligare störa trafikrytmen, med ökade avgasutsläpp som följd.

En bättre övervakning leder till a) att hastighetsgränserna hålles, b)
lugnare trafikrytm och därmed mindre utsläpp, c) färre trafikolyckor.

Om man genom en bättre övervakning får ner trafikolyckornas antal
reducerar detta kostnaderna för den ökade polispersonalen. Enligt nyligen
gjorda beräkningar kostar en trafikolycka 280 000 kronor. Med en normalolycka
avses en olycka med genomsnittlig allvarlighet och grad av polisrapportering.

I linje med ovanstående yrkar vi att länstrafikgrupperna får ökad personell
förstärkning.

Europaväg 6 genom Bohuslän har en omfattande internationell trafik där
det norska inslaget dominerar. Norrmännen kör omvittnat tufft och tar ingen
större notis om de låga svenska böterna för fartöverträdelser. Vår uppfattning
är att bötesbeloppen i de nordiska länderna Danmark, Finland, Norge
och Sverige och deras relation till själva hastighetsöverträdelsen, bör
samordnas och skillnaderna bli mindre än dagens.

Ett exempel på graden av trafiköverträdelser visas av en undersökning som
gjordes i Göteborgsområdet 1988 där trafiken var blandad internationell.
Undersökningen gav vid handen att

a) 375 145 fordon registrerades

b) av dessa körde 142 191 för fort

c) av fortkörarna beräknas 50 000 ha kört mycket för fort.

Vi yrkar att Nordiska Rådet får i uppdrag att överlägga i trafiksäkerhetsfrågor
med mål att åstadkomma större likhet vad gäller avgifter/böter för
trafiköverträdelser.

Flygtrafiken ökar starkt. Här sker utsläpp till luft och vatten som kräver all
observans. Flygplatserna inom regionen är expansiva och luftutsläppen ökar.
Likaväl som det inom större företag i dag finns särskilt miljöansvariga i
ledningsfunktionerna, anser vi att detta också bör gälla en flygplats.
Vederbörandes uppgift kan vara att svara på frågor från allmänheten, från
kommunala och andra organ m.m. Framför allt skall han dock vara den som
är flygplatsens ansvarige i miljöfrågor.

Vi yrkar att Luftfartsverket snabbutreder denna fråga i syfte att föreslå en
miljöansvarig på varje flygplats.

2. Utsläpp av kolväten

I Göteborgs och Bohus län finns huvuddelen av den svenska raffinaderikapaciteten
samlad. Olika uppgifter cirkulerar om kolväteutsläppens storlek. För
ett av raffinaderierna anger en källa att utsläpppen kan ligga så högt som
25 000 ton per år. Företagsledningen anger 2 500 ton per år. Även om den
sistnämnda siffran är den rätta, är mängden otillständigt hög. Det är också
otillständigt att svåra miljöproblem ofta leder till cirkelgång, dvs. debatten

kommer mer att handla om mätmetoder än om att det är skadligt med kolväte
för både naturen och människorna.

Under 1989 kommer förhoppningsvis riksdagen att fatta beslut i den gamla
fp-frågan om miljöavgifter. Svavelutsläppen kan då bli kännbara för t.ex. ett
raffinaderi. Någonstans runt 25 milj. kr. kan vara ett exempel på vad det
kostar att förorena miljön. Om man då väljer att raffinera bort svavelhalten
ner till 0,5 %, blir det restprodukter på raffinaderierna i form av högsvavliga
produkter.

Helt klart är att kolväteutsläppen från raffinaderierna är större än både
allmänheten och samhällets kontrollorgan haft kännedom om.

Vi yrkar att Naturvårdsverket prioriterar och avsätter resurser för belysning
av raffinaderiernas utsläpp och att dessa reduceras till en rimlig nivå.

3. Hotat kusthav

Sorn kustlandskap får Bohuslän ofta ta första stöten när det gäller utifrån
kommande miljöföroreningar. De stora oljepåslagen är drastiska exempel på
hur oljan dödar liv, driver turisterna på flykten och åsamkar kommunerna
stora besvär. Det senaste oljepåslaget utanför Tjörn kostade 75 milj. kr.

Förutom oljekatastroferna är händelser som påverkat våra kustvatten mer
långsiktiga i sina negativa konsekvenser. Den havsaktionsplan som vi
efterlyst och som nu är i hamn, är inte heltäckande, är inte tillräckligt
långtgående. Ett mer kraftfullt agerande behövs. Vi vill ta fram en fråga, som
sedan 50-talet varit aktuell här och som inte synes gå mot en positiv lösning.
Det gäller de enorma utsläppen från norska industrier, men även kommuner
inom Östfolds fylke.

Trots att de socialdemokratiska miljöministrarna träffats och det slutits
avtal om snabba norska insatser för att begränsa utsläppen, händer i stort
sett ingenting. I stället kommer rapporter om att både företag och kommuner
sätter sig på tvärs och Sissel Rönbeck står i en position som Kung utan land.
Besked kommer i massmedia om nya utsläpp från massafabriker, bl.a.
enorma mängder av kvicksilver.

Vi och många bohuslänningar med oss har sedan länge dragit slutsatsen att
Norge inte klarar upp de här problemen. Utsläppen är förödande för
Skagerrak och särskilt för den norra delen, med konsekvenser i första hand
för fisket. När havsaktionsplanen talar om rening av utsläppen upp till 90
procent och de svenska utsläppen i norra Bohuslän är små, blir en
deklaration av det här slaget lite av papperstiger. Som vi ser det måste
Sverige hjälpa Norge med det här.

Vi yrkar att man från svensk sida tar förnyad kontakt med den norska
regeringen, ser över vilka miljöbeslut som fattats och behöver fattas.

4. Kristinebergs marinbiologiska station

Riksdagen har tidigare beslutat att Göteborgs universitet har ansvaret för
övervakningen av havsmiljön i Västerhavet.

I detta sammanhang spelar Kristinebergs marinbiologiska station en
mycket viktig roll. Stationen, i närheten av Lysekil, spelar en ledande roll
som något av forskarcentrum när det gäller havsmiljön.

Mot. 1988/89
T716

Tyvärr är allt långtifrån väl beställt när det gäller stationen. Resurser Mot. 1988/89

saknas, befintliga lokaler är för små och dåligt utrustade. Fartyget Argus, T716

som är knutet till stationen och som är oumbärligt för kontroll av havets
tillstånd, behöver ny mätutrustning. Fjolårets algblomning och den efterföljande
säldöden gav klara besked om att den svenska marina forskningen inte
håller måttet - inte i fråga om kunskaper och kompetens, utan mer i teknik
och brist på resurser.

Kristinebergs utomordentliga belägenhet har i sig värden som kan
förstärka och komplettera de rent marina uppgifterna. Vi vill på nytt
aktualisera frågan om någon form av miljöcentrum till Lysekilsområdet.

Satsningen på Havslaboratoriet i Lysekil är en god början. Här har - i
Kristineberg och i Lysekil - skapats ett underlag för ett styrkebälte i den
svenska marina forskningen, som inte bör lämnas halvfärdig utan fullföljas.

Det miljöcentrum vi angett ovan, bör ha en stark informativ prägel och ha
utbildningskaraktär. Centrumet bör tillskapas i nära anknytning till det
havsakvarium som är aktuellt i Lysekil.

Vi tror att inte minst ungdomen har behov av studiebesök vid dessa
anläggningar. Det skulle bli ett fint komplement till den övriga undervisningen
- att få ta del av föreläsningar, utställningar, delta i seminarier med
forskare etc.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att Kristinebergs marinbiologiska
station under valrörelsen fick löften både från statsministern och från
miljöministern om större resurser. Nu kan vi se att forskningen inte har
mycket att hämta i budgetpropositionen 1989. Miljöbudgeten ger 1,5
milj. kr. i anslag till havsforskningen, i stället för begärda 10 milj. kr.

Regeringen synes inte förstå den situation som såväl forskningen på området
befinner sig i och det utomordentligt utsatta läge som de norra bohusvattnen
befinner sig i efter en mansålder av norsk vanskötsel av sina utsläpp, vars
konsekvenser drabbat kommuner i Bohuslän, som har sämre ekonomiska
resurser än andra.

Vi yrkar att den marina forskningen ges bättre resurser, särskilt vad gäller
Kristinebergs marinbiologiska station. Därutöver yrkar vi att ett marint
miljöcentrum förlägges till Lysekilsområdet.

5. Bensinhantering

Riksdagen har tidigare fattat beslut rörande hantering av raffinerade
petroleumprodukter i mottagningsledet, framför allt vid bensinstationerna.

Det finns anledning att återkomma i ärendet, mot bakgrund av de
betydande svårigheter som visat sig föreligga.

I själva sakfrågan, utsläpp av bensinångor som innehåller kolväten, synes
de flesta vara eniga om t.ex. att en medelstor bensinstation under ett år har
utsläpp i storleksordningen 510 ton.

Situationen nu kan beskrivas så att de flesta är överens om att något bör
göras, att utsläppen är hälsofarliga, att bensinångorna är en stor miljöpåverkande
faktor.

Tyvärr visar det sig att övergången till ett muffsystem går trögt. Olika
petroleumföretag begär anstånd, i avvaktan på närmare besked och anvisningar
från Naturvårdsverket.

Då frågan om hanterandet av bensinångor är omfattande, i bilden finns Mot. 1988/89
också med lossning och lastning av tankfartyg vid raffinaderierna, bör en T716

kartläggning ske, så att riksdagen får en information om hur denna viktiga
miljöfråga hanteras. Från den 1 juli 1989 är det de lokala miljöskyddsnämnderna
som från länsstyrelserna övertar ansvaret för tillsyn av tapparna.

Med tanke på den ansträngda situationen som präglar kommunernas
miljönämnder, finns det anledning att sätta frågetecken för hur effektiv
tillsynen kommer att bli.

Vi yrkar att Naturvårdsverket skyndsamt gör sig underrättat om hur
bensinhanteringen bedrivs vid landets tappstationer och att riksdagen efter
denna redovisning får ta ställning till de åtgärder som innehållet i redovisningen
kan ge anledning till.

6. Skogsmiljöfrågor

Nya siffror om skogens hälsotillstånd visar att pH-värdet fortsätter att
sjunka. Som ofta i dessa sammanhang är det skogen i västra Sverige som
ligger illa till. Det uppges att enskilda avsnitt av skogsområdet har så låga
pH-värden, att siffrorna ligger under vad som anges som smärtgräns. På den
norska sidan synes utvecklingen mot sjuka skogar gå ännu snabbare än på
den svenska sidan.

Uppgifter från den s.k. riksskogstaxeringen visar också att skogsskadorna
förvärras i oförminskad takt. Tyvärr är det så att en stor del av de
föroreningar som kommer luftledes och skadar skog, jord och vatten, har sitt
ursprung i andra länder. Det har gjort att många insjöar i Bohuslänet är
sterila - finns det fisk är den inte lämplig att äta. På senare tid har man
konstaterat kvicksilver i fisk från sjöar som aldrig har haft några industriutsläpp.

Två av de länder som bär ansvar för den rådande situationen, Polen och
Storbritannien, har valt att ställa sig utanför den internationella överenskommelsen
om att begränsa svavelutsläppen med 30 %. Den svenska regeringen
bör uppta bilaterala förhandlingar med de båda länderna om svavelutsläppen.
När det gäller Polen bör förhandlingarna också gälla ekonomiskt och
miljötekniskt samarbete, vilket f.ö. föreslagits av folkpartiet i en partimotion.

Som vi bedömer läget ur åtgärdssynpunkt, finns f.n. inga bättre insatser att
ta till än en kalkning i storformat, eventuellt i kombination med selentillförsel.
Det finns frågetecken kring kalkanvändning, men de positiva inslagen
överväger. Selentillförsel begränsar skadeverkningar av kvicksilver i miljön.

Vi vill i detta sammanhang beröra skogsbruket, där den alltför ensida
inriktningen på produktion av barrträd är olycklig. Det är nu belagt att
lövskog påverkar situationen positivt; björken motverkar surheten i markerna.
Skogsstyrelsen bör därför i samråd med Naturvårdsverket utarbeta hur
lövskogsandelen skall kunna ökas i särskilt drabbade områden.

Tyvärr har björken, det mest svenska träd av alla, bekämpats som om det
vore till skada, inte minst gäller detta inom barrskogsområden. Nu rapporterar
pappersindustrin om brist på korta fibrer för sin produktion och efterlyser

mer lövskog. 16

Björkens tillbakahållande har på sina håll lett till brist på skolade Mot. 1988/89
björkplantor, sorn nu tidvis får importeras. T716

Vi yrkar att Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket utarbetar ett
förslag hur lövskogsandelen skall kunna ökas, framför allt inom försurade
områden, samt att en inhemsk satsning sker på björk i skogsbrukets
plantskolor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
informationskampanj i syfte att få ner farterna på vägarna bör
genomföras,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
trafikövervakningen bör förstärkas,1]

[att riksdagen begär att regeringen hos Nordiska Rådet verkar för
större likhet mellan de nordiska länderna vad gäller avgifter och böter
för trafiköverträdelser,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid
Luftfartsverkets flygplatser bör finnas en särskilt miljöansvarig,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
en skärpning och kontroll av kolväteutsläpp från framför allt
raffinaderierna,2]

[att riksdagen begär att regeringen snarast upptar förhandlingar
med den norska regeringen i syfte att bilateralt lösa de ytterst svåra
miljöstörningarna inom Östfolds,3]

[att riksdagen ger forskningen vid Kristinebergs marinbiologiska
station bättre resurser,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av att förlägga ett marint miljöcentrum
till Lysekilsområdet,2]

[att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket
att kartlägga hur bensinhanteringen vid landets tappstationer är
ordnad och att riksdagen därefter ges tillfälle att ta ställning till de
åtgärder redovisningen kan ge anledning till,2]

[att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket
att utarbeta en plan för särskilda insatser med kalk och selen, i syfte att
förbättra det utsatta läge som skogarna i västra Sverige befinner sig
b2]

[att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Skogsvårdsstyrelsen
och Naturvårdsverket att lägga fram förslag om hur lövskogsandelen
skall ökas inom försurade områden och att en ökad inhemsk
satsning sker på björk i skogsbrukets plantskolor.2]

Stockholm den 23 januari 1989

Leif Olsson (fp) Kenth Skårvik (fp)

' 1988/89:Ju252

2 1988/89 :Jo971

3 1988/89:U611

4 1988/89 :Ub777

17090, stockholm 1989