Information och utbildning om bär och svamp

Motion 1989/90:Jo909 av Bengt Kronblad (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo909

av Bengt Kronblad (s)

Information och utbildning om bär och
svamp

Skogen utgör ett resursförråd för välfärd och en plattform för den ekonomiska
tillväxten. Trycket på skogen har ökat i och med att tillväxten ständigt
förväntas öka. Det finns risk för att skogen enbart uppfattas som virkesproducent,
och att ekonomiska hänsyn i allt större utsträckning får företräde
framför elementära ekologiska hänsyn. I den storskaliga omvandlingen av
den svenska skogen, från en i alla former väl utvecklad diversitet till stora
områden av monotona produktionslandskap, blir kraftfulla juridiska styrmedel
allt viktigare för att bevara skogens mångfald. Skogen är en intrikat väv
av beroendeförhållande mellan djur, växter och den icke-levande miljön.

Det blir framdeles allt viktigare att betona skogens fulla betydelse som
producent av, inte bara virke, utan även bär, svamp och kött och som en
alldeles unik rekreations- och trivselfaktor. Vi måste finna former för en
skötsel av hela ekosystemet med en verksamhet som helhetsmässigt anpassar
samhället till naturens funktioner och som strävar till att upprätthålla produktion,
artsammansättning och förnyelseförmåga hos naturens olika enheter.

Vi vet att de senaste decenniernas nyttjande av skogen inneburit en fortskridande
utarmning av skogens fauna och flora. Tyvärr har vi inte nått så
långt i förståelsen av systemen att vi hos alla arter kan precisera deras funktionella
betydelse. Flera av de missgynnade arterna är nyckelarter vilkas försvinnande
leder till omfattande kedjereaktioner. Varje art är unik och borde
behandlas med vederbörlig respekt.

Till de arter vi uthålligt kan utnyttja för egen välfärd hör skogens bär och
svampar liksom våtmarkernas stundom rika bärskörd. Av skogens totala
produktion utnyttjas endast några få procent för konsumtion. Det måste betraktas
som ett magnifikt resursslöseri. Stora lokala skillnader finns självklart
beroende på region, tradition, åtkomlighet etc.

I Finland uppskattar man värdet av bär- och svampplockning till drygt 450
milj. kr. per år.

Lingon är tillsammans med blåbär våra i särklass vanligaste bär. Skördarna
av lingon påverkas av en rad miljöfaktorer, men kan på goda öppna
och ljusa platser uppgå till mer än 500 kg per hektar. Stora variationer förekommer
dock. Blåbäret ger en hektarsköd på mellan 100 och 500 kg. Hjortronets
skördar varierar mellan 30 och 300 kg per hektar. Tranbäret är produktivt
och ger mellan 200 och 500 kg per hektar, men är tyvärr det bär som
först får stryka på foten när myrar dikas ut. Kråkbär, som har ett oförtjänt
tveksamt bärrykte, ger regelbundna skördar på mer än 100 kg per hektar.

Odonet är också ett produktivt bär som kan ge goda skördar de år blåbäret
delvis saknas.

Skogsmarkerna avkastar givetvis fler bär, främst i randzonerna. Hallon,
smultron, mjölon, rönnbär, enbär, björnbär och åkerbär är exempel på bär
av skiftande kvalitet och med olika användningsmöjligheter.

Lingon och tranbär är exempel på bär som lätt kan odlas inom landet och
för lingonet har hektarskördar på upp till 5 000 kg noterats i Finland. I Estland
odlar man tranbär i övergivna torvtäkter med medelresultat kring 600
kg per hektar.

I Finland har man till dags dato utbildat 60 000 svampkonsulenter, som
sprider kunskap om främst 20 arter handelssvampar. Medelskörden av dessa
svampar uppgår till 100 kg svampar per hektar och år. Stora variationer finns
och av exempelvis riskor kan man vissa år skörda upp till 500 kg per hektar.
Vi har inom detta område mycket att lära och många vägar att vandra vidare
på.

I förlängningen av ett ökat bär- och svamputtag, främst i tätortsnäraområden,
ligger att den enskilde skogsägaren inte alltid får ett normalt ekonomiskt
utbyte av sina bär- och svampmarker. En metod för en framtida kompensation
kan vara en något lägre skogsbeskattning i dessa områden.

Enligt min mening bör statsmakterna genom att främja information och
utbildning skapa kunskap och förståelse hos alla om de resurser skogen erbjuder
och om hur vi kan ta till vara dessa. Ett åtgärdspaket med detta syfte
skulle exempelvis kunna innehålla en ”allemansfolder”, i vilken de viktigaste
svamparna och bären, deras utbredningsområden, regler för beskattning,
förekomsten av grossister etc. beskrevs. Skogsstyrelsen kunde tänkas medverka
genom målgruppsinriktad information till skogsägare, skolor m.fl. I
särskilt viktiga regioner borde det vara möjligt att tänka sig att bär- och
svampkonsulenttjänster inrättades. Kommunernas medverkan skulle kunna
ske genom att foldrar och lokala kartor togs fram och genom att utställningar,
studiedagar etc. arrangerades. AMU skulle med hjälp av övrigt undervisningsväsende
kunna fylla en viktig initialfunktion i ett brett arbete för
att utveckla och ta till vara de i denna motion nämnda skogs- och
skogsmarksresurserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja ett bredare resursutnyttjande
av naturen.

Stockholm den 16 januari 1990

Bengt Kronblad (s)

Mot. 1989/90
Jo909

gotab 99459. Stockholm 1990